emmautanandranamn

Jag har inte skrivit något på länge, inget alls, vilket känns konstigt men väldigt skönt på samma gång. Jag borde skriva av mig, vara arg, vara ledsen, vara upprörd, vara förvirrad, fast på papper.. Någon dag, nu snart framöver ska jag bara sätta mig och skriva. Så som jag brukar göra, så som jag kan. För just nu, kan jag bara inte. Det är oklara tankar, värre än förut. Saknad och ilska, men ändå inte. Jag känner nog inte igen mig just nu, men snart är det jag som tar tag i mig själv.
Om mindre än två veckor börjar skolan, ska kontakta örebro boxningsklubb nästa vecka, ska hitta en fin psykolog, lägenhet, beställa kurslitteratur, bli nollad och starta upp ett nytt liv helt enkelt. Efter tjugo år. Det känns bra, tror jag. Man kanske ska försöka sluta tänka för en gångs skull?
Eller bli hora, för då får man betalt för att kramas ? ( Nej, jag har inte alls sett på den bästa sommaren idag..tihi)

De senaste två veckorna har jag jobbat, jobbat, vart på pride och vart kalas, gråtit, skrikit, slagit sönder min hand och ätit pizza. Det där var alltså pride, men det var fint, en del av helgen i alla fall. Sen har det blivit ny tattuering, fått veta att man ska bli örebroare, mer jobb, lite till jobb, umgåtts med människor, vart besökare på kolmården med en nathalie och tre barn som var överallt, jobb och nu jobb. Sista dagen imorgon dock, SÅ UNDERBART SKÖNT! Ledig i en och en halv vecka sen drar allt igång igen. Helt enkelt. Och longboard har jag med, lite i alla fall! Tihi.

Nu känner jag någonting krypa sig fram inom mig, kanske bäst att sluta innan allt spårar ut ? Fick höra lite linnros på telefonen idag i alla fall och nästa vecka blir det ett göteborg besök! Sova bort allt för en stund? För nu kommer tårarna, somvanligt. Höhö, haha ? Eller kanske inte. Nej, sluta. Nu!