emmautanandranamn

Jag glömde av mig.
Tänkte inte alls.
Eller.
Jag tänkte för mycket.
Glömde inte alls av mig.

Du ligger ner på marken och jag fortsätter att slå. Sparka, trampa, stampa. Dina njurar krossas, lever mosas och näsan spräks. Ett vemod sprids inom mig men jag kan inte sluta. Det skriker inombords och jag vill bara springa därifrån.
Det går inte.
Mina ben går som på bensin, gaspedalen har fastnat och adrenalinet stiger. Det sprider sig genom mina vener och jag känner mig som stålmannen. Fast ond. Jävligt ond.
Okontrollerad men samtidigt har jag allt under kontroll.
Du börjar spotta blod och jag faller ner på knä.

Spår har ettrat dig fast i min hud. Grävd sig ner genom lagrena och tränger igenom blodkärlen. Sipprar runt tillsammans med den röda vätskan och smittar organ efter organ. Sakta drunkar jag i mig själv. Immunförsvaret ettras sönder och jag är kroniskt sjuk.
Sjuk av omvärlden.
Sjuk av tankar.
Sjuk av påverkan.
Sjuk av ord.
Smittad.
Jag är hiv positiv utan hiv.

Allting rullar, det verkligen rullar fram och jag hinner knappt med. Dock har mina föräldrar förfyllt mitt lilla student liv i omgångar de senaste dagarna och jag gillar livet som praktikant. Jag gillar livet ganska mycket just nu. Det är stötjobbigt men jag bra ler. Jag lär mig. Jag är. Jag tar steg. Även fast det kanske inte syns. Men jag vill och jag är på gång, hoppas jag i alla fall. Är sukt sugen på att springa runt småberusad i örebronatten snart med. Någon ? Kanske? Eller?
Jag ska med börja krama expiditer i affärer.
Nej. Nu. Ska dansa vals med john blund och fortsätta livet imorgon. Ambitiös, ett , två , tre.. Ligga med p3
Puss?