It's a small crime And I've got no excuse.

De pratar om ost i bakgrunden. Eller de kunde ha gjort de. ost eller smurfarna. Vad an denna ost? Vad ann denna smurfhysteri? Blåa små saker överallt. Smurfhits nästa ? Ost och blått. Blått och ost, överallt. blå ost kanske ?
Högtalarna sjunger ut om livet och dess tragedi samtidigt som min läppar snuddar den blåaktiga plastflasken. Det bubblar sådär mysigt men samtidigt äckligt ner genom halsen medan det smakar kolsyra och lite lätt hallon. Det tränger genom mina smaklökar och jag känner en viss bitterhet, en bitterhet mot kolsyrat vatten. Det påminner mig om magsjuka, om hur man ligger halvt över sängkanten med huvudet nedstoppad i en skurhink och det bara väller ut från munnen. Det är min definition av kolsyrat vatten, en koppling av känslan att dricka det. Och idag är jag inte magsjuk.
Kaoset hinner ikapp mig och livet går alldeles för snabbt. Jag har klottrat ner min kalender för veckan, vad jag kan tänkas och måste göra, i en liten bok bredvid mig står det exakt vad jag ska göra imorgon. Jag måste följa den planen, jag måste strukturera upp mitt liv. Sluta skjuta upp saker, för det håller verkligen inte. Detta kanske är ett steg närmre att börja kunna reda ut mig själv? Att jag får struktur på livet framför mig först. Man behöver kaos, men i lagom små doser. Inte såhär, för idag har det varit kaos. Och är fortfarande kaos, men de närmsta dagarna/veckan får tala för sig själv nu.
Sen har jag haft kökskaos med. Bakat bröd och muffins i mängder. Jag råka läsa fel lapp vi har på kylskåpet, jag läste kladdkakelappen och inte muffinslappen. Jag råka göra väldigt många kladdkakemuffinsar, de är goda men de har liksom tynat bort på något sätt. Förstår ingenting. så jag gjorde nya, men kommer ha några misslyckade muffinsar som reserv imorgon. För imorgon är det nolleaktivitet , som min grupp håller i. Picknick i gräset! Om vädret vill. annars picknick på golvet i skolan. Det kan med vara något. Faktiskt.

Det jobbiga med att börja strukturera upp livet är att tankeverksamheten stretar emot, den vill t'nka på annat. Inte alls på skolan, jobb, träning och struktur i livet. Nej, en massa annat, som känslor, människor, ilska osv osv. Kan någon bara stänga av mig? Eller i alla fall rädda mig? Jag måste hitta kontrollen igen, eller för första gången kanske innan jag helt faller. Men, jag är starkare än då, starkare än vad jag varit. Det måste jag erkänna, men det finns mycket att jobba på. Herrejjösses.
Och nej, vad djupt det här blev nu. Det var ju inte riktigt meningen hallå. Nej, ursch nej. Stopp. MUFFINSKAOS WOHO. Och gud vad jag inte ska baka egentligen.. Det var ägg, mjöl, socker, smör osv osv överallt. Alltså ÖVERALLT, helt sjukt. Hela jag är ett mjöl och äggmonster. Men det luktar gott i lägenheten iaf. Tihi. Tur att inte louise var hemma, att jag fick ha mitt kaos för mig själv.
Hitta till och med deg i håret nyss. Puss påt ? Eller..? Haha. Nej, jag borde verkligen sova. Eller nej, jag skulle göra något först. Nehhe, trodde jag skrev det men tydligen inte. Eller det kanske jag har men missa det helt. Aja, så kan det gå. Typ, eller? Kanske? Såklart. Nej, förbereda morgondagen lite kanske, se något och sen sova. Borsta gaddarna nästa, snart i alla fall..

Och jag har nytt nummer för den som ville veta, hos telia denna gång. BAAAAZINGA!

en emma

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0