emmautanandranamn

En tanborste i munnen och jag orkar bara inte.
Mina händer luktar rök och jag är kissnödig.
Ögonen kliar och jag har ena strumpan halvt på foten.
Näsan snorar och jag mår fruktansvärt illa.
Högtalarna sjunger och jag kan inte sova.
Nu ska jag gå och spotta ut tandkrämsslemmet..

Jag har kommit in i tandborstningtvångstankenstadiet igen. Tänderna måste kännas bra, då kan jag lämna ifrån mig tandborsten. Det avtog ett tag men nu ni, nu börjas det igen! Heja..! Eller kanske inte..
Idag har det i alla fall varit en mysig dag. Tanken när jag satte mig här var "orkar jag..? Nej..!", men nu kör jag ! Lite. Och jösses vad man kan tugga på en tandborste egentligen. så ni vet, egentligen.
Dagen. Den startades ganska yrvaket i mantorp då jag vaknade upp i en kall källare helt förstörd. Knas sömn, förkydl och halsont. Frukost/fika med systrar och mamma, sedan hem och julmat med annan syster och systerdotter ( inte på bilden, för hon jag träffa idag är ett år yngre än mig, såvidare hon inte krympt en massa i ålder lite huxflux) hos far och sedan fika plus film mys med flickorna E ( Evelina och Elin som jag inte träffat på år och dagar!)
De drog härifrån vid två och jag borde ha gått och lagt mig då. Men nu sitter jag här bitandes på en tandbosten.
Ska riva ner alla saker från sängen och försöka dö lite i drömmarnas värld en stund. Och nu kännas det snart bra i munnen.

Tankarna snurrar och nu ska jag spotta ut tandkrämsslemet för andra gången.. Och nu hittar jag tuggummi och ursäktar ännu en gång stavfel eller konstiga meningsbyggnader. Nu ska jag drömma mig bort, dit bort, bort till, bort helt enkelt. Godnatt säger en kissnödig, ögonsvidandes, och tuggummi tuggande snoris.

( bara för jag har en busunge till systerdotter )

 

( jag är ju en såndär brunett nu för tiden..)

Jag vet inte..

Som en hård och kall vind slängdes det emot mig. Ett slag i magen och jag faller ner på knä.
Darrande händer och värken sprids från knäna ut i kroppen. Fukt, vätska, blodet knuffas ut genom de nyborrade hålen i knäna och förgyller sakta mina blåa jeans. De blåa jeansen, med hål i, pyntade med jord och spritfläckar. Doftar gammal öl och påsprayad parfym. Något brast i knäet och efter försiktiga försök till att ställa sig upp faller jag pladask ner mot marken.

Ansikte mot asfalt, grusstenar mot tänder. Knastrande ljud sprider sig genom kroppen och jag ryser. Ljud efter ljud etableras och bli högre, de tar över och det tjuter inom mig. Skrik och panik.
Naglar drar mot asfalten, hudcell efter hudcell spricker av den taggiga marken och blodet bildar bäck efter bäck. Bäckar små.
Kliv efter kliv, ljudet blir allt högre.

Kängan mot gruset, knastrande, kroppen börjar skaka av rädsla. Om jag blundar så kanske jag försvinner, gömmer mig, smälter in bland asfalten. Camouflage kallas det, med k om vi ska försvenska det.
Kängor framför mina ögon, svarta blanka kängor. Ett doft skratt hörs längre uppifrån och sen ciggarett trampas ner, vrids om och dör. Som en liten flicka småskuttar kängorna, eller mer försöker få kontakt med marken och förbereder sig för en fotbollsspark. Jag är bollen. Ett sving och poff. Jag känner hur tarmarna, inälvor och njurar trycks inåt och vrids om hundraelva varv inom mig. Ett flås och host blandat med ett doft skrik etableras ur min mun. Grus och blodblandning hostas upp, slemklumpar förgyller asfalten och jag tänker "jag är asfalt, jag är asfalt". Samtidigt sprider sig en glädje genom min kropp, jag har vaknat ur mina drömmar. Smaken av gruset känns verklig, fotbollssparken i magen väckte mig, upp från någonting. Från någonting som jag inte visste var en dröm.

De svarta blanka kängorna med röda fläckar försvinner sin väg, men finns ändå kvar någonstans inom mig. Kom tillbaka, kom tillbaka och fortsätt att väcka mig. Jag vill inte somna om och låsa in mig i mina drömmar, inte igen. Tankar. Kängorna vänder, traskar lugnt tillbaka. En hand mot min kin och jag känner hur jag ler. Jag känner hur du ler. Vi två, asfalten och blodbäckarna. För en stund, för nu, förevigt.

Mantorp.

Just nu sitter jag framför min systers burk och hör resten av släkt och familj kolla på Narnia i bakgrunden. Riktiga NArnia dubbad kände jag att det inte riktigt var min grej, och jösses vad konstig meningen blev nu. Men nej, inte min grej alls. Syster, syster, mamma och syskonbarn gånger två är bänkade i sofforna framför tvn och ser verkligen jätte koncentrerade ut. Nu rör de lite på sig, nämen!

Själv känner jag mig bara väldigt glad idag. Idag började jag, positiv tjej som höll på att börja gråta på pendeln hit förut. Det kändes lite småtöntigt, men vad fasen. Vad gör det? Iof började jag aldrig gråta, tryckte nog fram en eller kanske två tårar. Det blev mest vattenfyllda ögon. Jag känner mig bara så glad, samtidigt som det gör sjukt ont inom mig. På bra och dåliga sätt.

Imorse vaknade jag helt yrvaken halv elva av att min far ringde och meddela att jag inte skulle få låna bilen. Nojjig om oväder blababla. Jag somnade unegfär halv sex -sex imorse och har vaknat ungefär varje timme, de få timmar jag fick någon sömn. HEja att inte kunna sova, värsta partyt! NEj, men så kan det gå, om inte hapsen är på. Eller?
Iaf, satte mig på pendeln vid ett och hämtades av min syster och min och mammas röda fara! Det blev att köra JÄTTEsakta. Så himla mycket snö, helt galet. När vi anledde hos min andra syster, som bor här i mantorp så blev det julmat. Efter maten kom utökning av gäster, då Rebecka fyller FEM idag. Jag som trodde hon fyllde sex, haha. HEja mig ibland. Mer fika, skrikande barn, ännu mer fika, ris a la malta, tårta, skrikande barn, kräkande barn, kacklande vuxna osv osv. Fast det var ganska mys ändå. Men nu är gästerna borta och mina syskonbarn är lugna. SÅ SKÖNT! Och tyst. Herre min gud..

NEj nu ska jag avsluta, avrunda, sluta. Imorgon blir det hemfärd och mysa julmat med pappa. Får se om min andra del av syskon är med, i alla fall en av dom. Nu ska jag fortsätta att le sådär töntigt och drömma mig bort, eller något, hö hö hö..

Blått hav, klarblått.
Håret dansar i vinden och solen drar sig bortåt,
ifrån oss,
för denna dag..

Varm oboy och sunes jul. Klockan är 02:20 och jag borde ligga i sängen och sova, men istället sitter jag helt yrvaken framför tvn med absolut ingen koncentrationsförmåga kvar med bergodalbane tankar och känslor. Det snurrar en hel del inom mig, på ett bra sätt. ett overkligt och läskigt sätt, men ett jävligt bra sätt om jag får säga det själv.
Nu är jag hemma i kära Norrköping igen efter en mysvecka i Falun i kylan med fröken Nathalie. Vår julafton bestod av att sova länge, mysa lite julkalendrar, nörda guitarhero, laga massa god mat med sjukt mycket vitlök i så det bara osa om oss och hårfärgning. Så fröken blond och brun/blondutväxt har blivit fröken chokladbrunis och rödtott.

Idag vakna vi, eller rättare sagt jag vakna upp vid tolv av frukost på sängen och en vän som hade varit uppe i två timmar och varit en duktig kvinna och börjat tvätta. Jag känner nu att mina meningsbyggnader inte kommer bli någon topp, eller få toppbetyg eller ja, skitsamma. Ni kanske förstår, förhoppningsvis. Men om det blir konstigt skyller jag på tiden och att jag är ganska väldigt mycket trött. Frukost på sängen i alla fall, jag blev glad och varm i kroppen. Städning och guitarhero stod på schemat innan hemresan. Sista minuten tåg till Norrköping och vi anledde vid halv åtta. Och vet ni vad?! Tåget, eller tågen, krångla inte denna gång! Jösses vad skönt. Jag slapp sitta skitarg och trött på en himla buss i hundra år. Det blev tåg för hela slanten och efter bytet så fick vi en söt 30 årig man framför oss, öldrickande och porrtidningar på tåg var tydligen hans grej. Ursch vad det stank gammal insmetad öl om honom. Gammal utsmetad öl, nej insmetad skrev jag. Insmetad öl? Spilld öl kanske? Eh, vad f*n. DET LUKTA GAMMAL ÖL OM HONOM!
När jag väl kom in genom ytterdörren här hemma och hade tömt min kisseblåsa som var i närheten av att sprängas så yra jag mest runt, satte mig ner framför sista sagan om ringen filmen med gröt och bara var. I min egna lilla värld.

Jag har kommit fram till en sak. Kan man säga så ? Det kan man nog.. Jag har kanske mer insett en sak. Jag måste våga släppa taget, öppna mig och släppa in folk. Jag förstår inte varför jag är så rädd, och vad jag är så rädd för. Vad händer om man börjar prata med folk ? De bits inte, jag dör inte, jag gör inte bort mig, och om jag gör det är det ju inte hela världen. Måste jag vara så tyst och svår ? Vad ska det vara bra för egentligen. Jag måste börja bjuda på mig själv, visa vem jag är. Sluta vara någon jävla duga. Det kommer inte hålla, jag kommer inte att hålla. Jag måste riva min mur, riva tankarna om att jag är "bra att ha", som jag varit i hela mitt liv. Bra att ha med, säger inget och är så söt och snäll. Jag måste bryta det mönstret, våga, våga vara mig själv. Är det så farligt egentligen ? Vad händer då ? Jag behöver seriöst hjälp, varför är jag så feg? Så rädd.. Jag ska sluta leva i min egna lilla bubbla. Jag vill inte bli som.. Ja, jag behöver ju inte nämna några namn eller så, men jag vill verkligen inte det. Jag vill inte.. fan..  Jag ska börja nu, försöka, sluta tänka, överanalysera, döma innan jag gjort något. Bara vara. Är det så svårt ? Lättare sagt en gjort, men jag ska försöka. Inte påtvångat utan bara vara. Släppa in, annars kommer jag förlora mer än jag insett innan.

Nu blev jag sådär jobbigt djup, jag är för trött för sånt här. Borde borsta tänderna ch försöka sova. Ska nog sova i mammas säng inatt. somna till sunes jul framför tvn, den stora fina tvn. Nej, lite luft och sedan tandborsten. Ska man vara sig själv ska man vara det fullt ut. Det kommer bli många nyårslöften tills nästa år! Vissa får börja lite innan det nya året. I smyg. För som jag känner nu, det känns i hela kroppen, liksom sådär en massa pirr. Jag vill bli en bättre människa pga detta, jag vill visa vem jag är, vem jag kan bli. Jag tänker inte stänga in mig i någon bubbla, jag tänker riva muren, sakta men säkert. Vet inte hur jag blivit såhär..

Luft, tandborste och sedan sängen. Nu är dessutom min oboy slut. Imorgon blir det mantorp och mysa lite med släkten på mammas sida och fira rebecka som redan är sex år. Det är helt galet, stora tjejen! Nej, nu slutar vi för idag. Det blev nog nästan för mycket idag. Sov sött och vakna torrt!

Just nu sitter jag i Dennis gnäll stol och Nathalie står inne i duschen, jag dissar hennes dator lite idag. Den och jag verkar inte vilja gå hand i hand. ( Nedrans dator.. Argh..!)
Jag har scones och teesmak i munnen och näsan snörvlar lite då och då. IDag fyller falutjejen år och jag har bakat scones och gett henne paket, det ni! Och prislappen var inte kvar, puh, haha. Tänkte bara säga grattis kvinna ännu en gång! Snart tjugo och då går det bara utför. Ett halv år , snart exakt, för min del. Jösses säger jag bara!
Nu fick jag lite sådär framtidsångest, suck..

Detektivbyrån spelar fint ur högtalarna och jag sitter här och ler lite småtöntigt för mig själv, men vad gör det ?Jag är ganska nöjd faktiskt, trots framtidsångesten. HEja blandade känslor helt enkelt, men vad gör man. Är man en berg o dalbana så är man. OCh nu känner jag att jag inte har så mycket att säga utan kommer mest snurra runt lite här så vi kanske ska säga hejdå. Nathalie är klar i duschen så jag ska nog hoppa in nu. Och jag ska inte halka och slå ihjäl mig!

En sak, borde man färga håret? Kan man ha mer ilandsproblem just nu ? JAga tror faktiskt inte det, jösses, haha. Nej duschen var det och bli lite fräsch kanske..

Pretending I'm a superman.

Syftet.. Syftet med .. Syftet med detta var att.. Måste man ha ett syfte till allting ? Finns det ens ett syfte till allt, en mening, ödet ? Ge mig ett vetenskapligt svar, eller ?
Bröst, mage, lår, vader. Mage, bröst, vader, lår.  Lår, mage, bröst, vader. Jag är vegetarian, en vegetarian som äter ägg och inte äter godis. Ur mitt knä dryper det ut små vätske droppar blandat med den klarröda färgen av mitt blod. Tejp tillsammans med en kompress förgyller knäet och smack, så kommer det ett snyggt ärr efter att huden dragit ihop sig och bildat ny hud. Ärrbildning.

Tänk, tänk. Man skulle vara som Nalle Puh, ha endast en tanke i huvudet, honung, och vara sådär lite småblåst och söt. Iof är jag redan lite småblåst, fast mer klantig ( jag erkände inte det där just...) och inte direkt på ett sött sätt. Tappar man mobiler i toaletter och missar trappsteg vilket leder till jack i knäet så är man inte speciellt söt. Dessutom vill jag nog inte endast tänka på honung. Puh är dock snäll på sitt sätt. Jag ska bli som Nalle puh när jag blir stor. Tjock, gulfärgad, charmigt blåst och vara rädd för heffaklumpar. Det kör vi på! Eller kanske inte.. Jag skippar nog den idén. Vet inte om det skulle hålla i längden.

Jag känner att jag vill låta fingrarna vara, det har jag gjort till en viss del med mitt fina nalle puh tänkande som mest var bara jättekonstigt. Men idag stoppar jag mig själv, ska nog blåsa håret och bädda. Fast jösses vad skönt det skulle vara att sova lite till. Dock sov jag ganska mycket inatt för en gångs skull. Det ni!

Ännu en gång dansar vi vidare till Navid och hans Gudar, kanske till slagsmålsklubben sen. Idag dansar vi dock lugnt, mitt knä mår inte sådär jättebra om jag ska vara ärlig. Idag började jag i alla fall med min magmedicin som innehåller gelatin. Det gillas inte! Kläder och få iordning på mig och här.. NU!

It´s up to you..

Här sitter jag med nyklippt frisyr som står åt alla håll, myströja och mjukisbrallor för att... Jo för att jag kan inte eller vill inte ha jeans på mig, då jag har förgyllt mitt knä med världens jack. Öppet sår blöder mycket har jag konstaterat idag. Det är nog inte min dag idag..
Klockan 08:45 plingelingar min väckarklocka för sjuttioelfte gången ( jag hatar snooze, jag hatar snooze, jag hatar snooze...!) och jag inser att jag ska, skulle, vara på arbetsförmedlingen drygt en timme senare. Det tar ungefär tjugo minuter att gå dit, i snöoväder en extra stund på morgonen. Och de som känner mig har kanske en liten aning om att jag inte är så snabb jämt, speciellt inte på morgonen. Med mitt krull masar jag mig upp med magpanik och stället mig och plattar håret hysteriskt, hittar kläder och slänger i mig en macka på någon minut. Jag kan säga att panikmagen inte mådde så bra. Fick lite arga blickar från mor eftersom jag faktiskt kollade upp magen igår. Aja, nu har jag MEDUCIN till maggen i alla fall ( och jag stavade faktiskt mage fel med flit, så det så!).
Efter arbetsförmedlingen, som kändes ganska onödig då jag fick koncentrera mig djupt efter mitt stressande i all snö, så yra jag runt en stund på stan och sedan till frisören. Nu är det lite mer oslitet och kortis! Det ni.. Hö hö...
Jag våldgästa även min fader, blev bjuden på fika och fick av kram av min kära syster. Sedan kommer droppen på dagen, av dagen? eh, skitsamma. Droppen. Jag var på det sista besöket hos min söta jobbcoach. Jag måste bara säga att han är en sådan person som man bara vill nypa i kinderna. Han är ingen liten söt gubbe i basker, men han är ändå söt. Tänk om man vore straight och fyrtio plus, då jävlar!
Det såkallade mötet pågick i ungefär en kvart, tjugo minuter och jag skutta lite småtrött och glad nedför den hårda trappan, jag har härmed bevisat att den är hård. För helt plötsligt i mitt sms läsande så försvinner sista trappsteget och pladask så ligger jag där. Haltar hem och när jag lyfter byxbenet så har jag världens jack i knäet. FRÄSCHT! Det värker och bultar, och blöder. Men så kan det gå, eller vad säger vi..?

Jag är föresten hemma efter en veckas resande hit och dit. Det började förra tisdagen och avslutades igår. Jag lär väl tråka ut alla, eller alla och alla men ja, hej, om jag berättar allt men vi gör såhär.

Tisdag: Jag åker ganska sådär småtrött från Norrköping mot Örebro och fördriver min tid med gråt och subway macka i min systers soffa framför tvn medan hon själv jobbar kväll.
Onsdag: Vi vaknar upp ganska sent, eller rättare sagt jag vaknar upp ganska sent till min systers skratt då hon ligger i sin säng och ugglar Greveholm. ( jag tror hon blev lite små kär..) Vi yrar runt på MArieberg, maxi osv osv hela dagen. Jag var en mosad banan under kvällen och min syster var på julbord och kom hem sent och onykter. pusspuss.
Torsdag: Jag vaknar upp yrvaken med en bakis syster och far in till staden vid elva då kvinnan ska klippa sig. Vi ugglar stan och myser sen film och tjockar pizza. Sedan fick jag , eller fick och fick. Jag blev inskjutsad till staden och träffa två söta örebroare. Hem och sova!
Fredag: Jag vaknade upp efter en ganska sömnlös natt med en massa smsande ( höhö..) och inser att min bilfärdsvän skulle komma till örebro en timme efter jag vaknat. Panik i min kropp men min bil rullade senare till Falun. Min kära vän Nathalie skulle ha partyparty och jag tänkte överraska lite, och jag fick tacken att bli överfallen av kvinnan. Haha, fast hon blev glad, det var mysis! Jag blev onykter och tappa min piercing plupp och nu känner jag hur enformigt och ointressant detta är, kan bli osv. Men partykväll! Med en lång morgon. Spel på kvällen och dagen efter åkte jag mot Örebro igen.
Nu hoppa jag ju över lördagen, vad fan. Vänta här nu..
Lördag: Vaknade upp runt två, död hela dagen med film, senare blev det spelkväll hos Nathalies faluvänner. Puss!
Söndag: Efter några timmars sömn vaknar jag upp för mig själv. Paren som befann sig i lägenheten bara sov så jag roa mig själv en stund. Haha. ville inte knacka på någon, hum hum.. Sova med par är grejen vet ni!
I alla fall, jag brumma mot Örebro ännu en gång och det var sjukt halt. Jag gled runt lite i rondellen, det var ganska spännande. Haha.
I örebro mötte jag tre små flickor ( gud vad jag höll på att skriva de tre som grisarna, tror jag skippar det, haha..) I alla fall , jag fick träffa min favorit boråsare som jag har förklarat min kärlek till, haha! puss på att jag är bäst på kärleksbrev. En mys kväll slutade hos min syster då jag bjöds på mat.
Måndag: Jag somnade runt halv fyra och vaknade vid halv sju då min syster gick upp för att cykelicykla mot jobbet, och jag kunde inte somna om! Det var helt galet. Istället ställde jag mig och diska den gigantiska högen hon hade samlat på sig, ibland är jag snäll. Apropå det har jag känt mig halvt som en hemmafru denna vecka, diskat, masserat och hängt tvätt, åt andra! Heja heja!
Jag bestämde mig någonstans för att jag skulle gå in till staden, det är ungefär tre kilometer och jag kan inte Örebro någonstans. Men vet ni vad? JAG HITTA! Och kom en halvtimme för tididigt till min fika, haha. Jag hade en söt dejt någonstans med Basse, som jag inte träffat på tre eller fyra år. Vi fick inte riktigt ihop det där.
Efter dejten så yra jag runt lite till. Jösses vad jag yrar, i alla fall, det blev en till fikelifike med Erika och sedan våldgästa vi hennes vän, Antonia, och Sophia som vänt tillbaka till Örebro på hemvägen den saken :O Okej, hon är ingen sak, en plutt mer! För jag är ingen plutt utan hon, och sådär kan jag fortsätta ett tag men jag struntar i det.
Det blev film och sådär, och av någon lustig anleding. Eller okej det är inte en sån lustig anledning egentligen men ja, jag stannade där över natten och plågade mig själv ( och erika) med att gå upp runt fem på morgonen igår, bara för att jag skulle till vårdcentralen vid nio. Fast det var värt det, det var mys.. Dock var det inte lika mys att sitta i en bil i över två timmar med en förstörd mage påväg hem igen, när man ville stanna ganska mycket. Det var tisdagen, vaknade upp, ville inte hem, vårdcentralen och sedan dog vi i sängen med greveholm.

Vårdcentralen i alla fall, medicin har jag fått och om det inte hjälper på fyra veckor ska de köra ner en slang i magen och titta hur det ser ut där. Det slipper jag helst om jag ska vara ärlig. Nu vet ni vad jag har gjort, för den som ville veta.. Typ, eller, kanske, va ?


Vill du vara fri som en fågel ?
Bred ut dina vingar och kliv ut för stupet.
Du parerar klippkanterna smidigt medan du sakta men säkert lyfter uppåt,
mot den oskuldsfulla himlen. Blå, molnfri, sådär så att man nästan får ont i ögonen.
Du bländas, tappar balansen och faller mot marken, som en potatissäck.
Gren efter gren piskar din kropp hårt och du känner hur allt snurrar runt inom dig. Kroppsdelar
efter kroppsdelar lägger av, slutar arbeta, bryts.
Medvetande, omedveten om vad som har hänt.
Du flög, du tog klivet och du föll. Orkar du dig upp, finns det ens någon anledning till att ta sig upp?
Känslan, bred ut dina vingar ännu en gång, du faller inte lika hårt igen..


Nu ska jag fortsätta med min städning och dansa lite till Navid Modiri och hans gudar.
( det pirrar inom mig, på något sätt känns det läskigt men bra, dumt men ändå inte, jag vill känna mig som en idiot för det känns som om det skulle hjälpa men det gör jag inte.. Overkligt, sådär i smyg)

Tee och avokadomackor med keso. Har jag vaknat än? Knappast..

Klockan 07:53 vaknar jag lite sådär halvt hysteriskt och vet inte riktigt om jag lever. Sträcker och det gnäller från min kropp och efter ett iväg skickat sms så ringer telefonen och frågar om jag är vaken. JAG ÄR VAKEN, eller ?Jag gnyr lite till, lägger på och ett, två, tre så var jag i duschen. Varmt och länge. Det var en eller är en såndan morgon då man bara vill stanna i duschen, föralltid. I alla fall en längre stund. Det var även en sådan morgon då det är hemskt att kliva ut från duschen. Kallt och jävligt.

Jag drömde sådär verkligt inatt. De senaste nätterna har jag mest vaknat med några luddiga minnen från natten, men från inatt så har jag tydliga bilder. Få men tydliga. Jag drömde om det jag skrev i blogginlägget i söndags, "Glasskärvor genom mina fingrar.. " Bara för att jag prata med min kära norrlänning mitt i natten om det, om att jag borde göra något av mitt skrivande så drömmer jag om dett inatt. Jag drömde att jag skicka in det, att jag fortfarande gick på gymnasiet dessutom. Det läskiga var att så fort det var inskickat, mailat eller postat så får jag ett samtal från morgonpasset i P3. Så efter en kvart sitter jag i stockholm i studion och läser upp min dikt med min underbara östgötska. Sedan vakna jag. Det var sådär verkligt, sådär verkligt så man bara vill fortsätta sova. Men inte idag! Jag ska få iordning på mitt dygn nu, så där med basta!
Och jag tänkte ju simma men kroppen mår som bra, j*vla skit f******n f*ck k*k gah! Nej men idag blir det att strosa runt här och packa lite , sedan traska ner mot arbetsförmedlingen. Inte pepp men nu kanske jag får såndär jobbgarantisak, alltså lite pengar.

Nästa vecka är det vårdcentralen, trimma håret ( nu menar jag klippa, här ska inte trimmas någonstans, hade bara lust att använda det ordet, tack..) och få besked från skolan. NERVÖS TJEJ!
Och nu pratar de om tappade tånaglar på morgonpasset och jag sitter och äter. Tack så mycket!

Jag har även insett att jag kommit in i någon form av "jag ska skriva blogginlägg när jag nästan precis vaknat". Först tänkte jag skriva på morgonen, men insåg att jag inte alltid vaknar just PÅ morgonen, så ja.
Nu ska jag fortsätta njuta av mina mackor som har blivit endast macka plus tee. Idag arbetsförmedlingen som sagt och sedan snor vi mammas, jag snor mammas bil och far mot Örebro. Jag ska sluta skriva mig själv i vi-form, det känns lite illa, fast bara ibland.
Godmorgon världen!

Två dagar av ingenting. Två dagar av ingenting, precis som många dessa dagar under denna höst. Av ingenting. Fast ibland förtjänar man ingenting, mer behöver ingenting. Bara ingenting.
Igår var det en konstig dag, jag vaknade upp, blogga, åt och myste Greveholm. Solen sken och fåglarna kvittra, okej fåglarna kvittra inte. Fåglarna anföll mitt fönster i lördags apropå fåglar.
Världens svärm av fåglar susa runt kring mitt fönster, och jag lovar, de hade kunnat störta in genom fönstret och ätit upp mig! Ursch för dessa fåglar. Men nog om dem! Tillbaka till min söndag..

Söndagen, jag hade tänkt ta en långpromenad med sol och utan kvittrande fåglar. Det jag gör är att "vila" i fyra timmar och vaknar upp frusen i ett enda mörker. Jag minns att mamma banka på dörren runt tre för att dra sig mot jobbet. Jag mummla väl fram någon "hejdå" och slockna igen.
När klockan var drygt fem så vaknade jag som sagt upp i mörker och kyla. Det var ungefär effekten "var är jag, lever jag, vad är klockan, var är det för dag, för år.." osv osv. När jag väl hade vaknat, eller egentligen så vaknade jag nog aldrig, men i alla fall. Jag bestämde mig för att ta ett bad, en romantiskdejt med mig själv, badskum och tända ljus. Kunde det blivit bättre? Inte just då i alla fall.
Efteråt blev det mat och tv, för en gångsskull. Dock dissa jag alla underhållningsprogram som söndagen har att erbjuda och såg på Kalla Fakta om nikaber/ hel täckande slöjor och sedan  dokumentär inifrån, tror jag, om islamism och islam. Det var sjukt intressant. Dokumentären handla inte om religionen i sig, utan de som "tror" på islamism. Islam som en livsstil, inte bara tro. Ett tag blev jag en arg kvinna när män från olika föreningar satt och prata kvinnans ställning inom islam. Jag vet att det diskuteras av och an om det, att det i många fall inte är förtryck och sådär. Men ibland gick det över gränsen, de sa emot sig själva men i slutändan var det ändå mannen som var den mer förståndiga och kvinnan "talade med känslor". Men det var på två män jag blev arg på, inte islam!
Religion är intressant, läskigt men intressant.

För att inte yra bort mig så slutar jag där. Sömnlös till två inatt, det var nog för de där fyra timmarna av eftermiddagssömn. Jag underhöll, underhållde? Eh, skitsamma. Jag roade mig själv med reklam och målade skägg och ögonbryn på bratzdockor samt löste barnkorsord i någon bok jag hade kvar sedan jag var 10-12. Sedan somnade jag och vaknade upp helt förstörd halv nio imorse. Åt och försökte lindra magen men hjälpte det? NEJ! Jag la mig ner igen, till mysiga Greveholm, och slockna idag igen. Ingen simning idag heller..
I alla fall, nu är jag vaken och ska inte sova mer, om jag inte vill roa mig med att måla på bratzdockor om nätterna.
Och så min kropp mår idag, ouf.. Ingen som har en extra mage på lager?

Nu ska jag platta mitt hår som står åt alla håll och kanter, sedan ska jag rota i kylskåpet och i eftermiddag/kväll ska jag pysa mot vilbergen och martina, det ska bli mys.
En grej jag inte får glömma! Jag tror det gjorde min dag dessutom, någon Emma har kommenterat mitt senaste blogginlägg och det värmde mig. Jag ville bara säga tack om du läser detta, det gjorde mig glad.
Jag är ganska självkritisk för den som missat det och gillar inte mitt sätt att skriva alltid, eller det är nog mer att jag dömer mig själv för hårt. Men tack i alla fall, jag blev glad och kommer leva på det ett par dagar!

Nej, platta håret var det ?

Klockan tickar och en svart, blank, nyputsad sko står och stampar i otakt, tick tack..
... en armvevning, handflata mot kind. Som i en filmsekvens flyger mitt ansikte åt sidan, kroppen
faller förvånandsvärt av stolen...

Igår var en dag. Igår var det lördag.. Igår var det en sådan dagsom man helst vill radera. Inte för at det hände något, inte för att att den var dåligt eller att något gick fel, eller snett. Det var en sådan dag som man bara vill radera, en sådan dag då inget hände, då jag inte hände, jag bara var, fanns. Sekund visaren tickade på och stirrande ögon i väggen, i datorn, i den där burken som står i vardagsrummet, vardagsrummet utan soffa.

Igår var en dag man vill radera, en betydelselös dag. Kvällen gjorde min dag, mamma kom hem från en miniutflykt. Tända ljus, god mat och jag hade bakat kladdkaka, som senare slevades i våra munnar med grädde, glass och hallon. De hallon från mormor och morfars trädgård. Inte icas frystna och jättedyra hallon i småförpackningar förgiftade med ton av konserveringsmedel. Hallon, surt men gott utan frysboxsmak.

Igår så spårade min tankeverksamhet ur. Det gick inte att sortera någonting, och jag fick panik inför våren och skolan. Om jag inte kommer in någonstans har jag bestämt mig för att kontakta eller senanmäla mig till umeå, det finns ambulansförarkursen med. Och hoppas de har plats. Klumpen i magen blir bara större och större.
Det där med att sortera tankar har inte varit min grej, så jag tog fram mitt block och en penna jag fått av mina söta jobbcoach, som jag ska sluta hos aporpå det.
Resultatet blev detta..


"Glasskärvor genom mina fingrar, tränger in i huden, spräcker cell efter cell.
Droppe efter droppe förgyller marken med sin röda kulör.
Röken fyller mina lungor och någon stänger luckan till mina luftrör.
Andas blir svårt,
som någon eller några sagt en gång i tiden.
Ögonen går av och an i kors och dess lock har hakat upp sig
som trasiga trafiklysen.
Kroppen tacklar sakta av och faller ner mot den hårda och vassa asfalten.
Ute, fri räddad.Är jag min egen hjälte?

Krypandes mot gräset med lågornas dansande ljud i bakgrunden
slänger jag min kropp mot det torra gulgröna gräset. En ensam gnista och poff,
så skulle min kropp dansa i eldens lågor.
Är jag min egen hjälte?

Det snöar aska mot mig och det smakar rök i min mun. Smaken jäser i
munnen och tarmarna vrider sig. De dansande lågorna.
De dansande lågorna tar över. Jag torkar bort blodet från min mun och
sluter mina ögon. Skriken från lågornas dans tystnar.
De dunstar bort i ljudet av eldens musik.

Min kropp slits bort. Jag knyter mina händer och känner glasskivornas rop genom
hela kroppen. Ambulansen är kall.
En slang pumpar in något i min kropp och konstgjort luft förgyller mina lungor.
Förgyll mina lungor med rök och aska. Stäng locket.
Sjukhuset, spökslottet. Jag vaknar upp i ett vitt nattlinne. Ett dygn senare
och eldens lågor dansar föralltid  till de dova skriken bakom mina ögonlock."


Jag låter mina fingrar dansa över tangenterna eller dansa pardans med pennan mot pappret, bugg, salsa, tryckare, vad du nu vill kalla det. Det sker något inom mig, bra, dåligt, ord, beskrivande, känslor. Jag vet inte.
Det jag vet nu är att min mage skriker lite halvt efter mat och mitt illamående börjar avdunsta.
Mot teet, ägg och gårddagens scones. Godmorgon!

Jag sitter nyvaken, eller inte nyvaken egentligen utan mer yrvaken med darriga fingrar och radion i bakgrunden. För drygt en timme sedan, runt åtta, så börjar det låta och dåna frågan min säng. Jag hade somnat med mobilen inlindat i täcket och av någon lustig anledning ställt klockan på åtta. Jag brukar jämt ha tendensen att somna om och somna ifrån mina väckarklockor, men inte idag tydligen. Magen började vrida på sig och mina ögon kunde inte sluta rinna. Något frustrerande. Kissnödig, illamående och yrvaken var jag tillslut tvungen att kliva upp.
Nu har jag satt på tee vatten men nu står det mest i kannan och kokar, jag känner inte för tee längre. Eller på ett sätt jo, fast jag vill nog ha scones också. Eller vill jag ha det? ska nog baka det snart och sedan mysa i sängen med någon julkalender, eller film eller kanske L word.

Jag drömde mycket men luddigt inatt, det var ganska vagt när jag vaknade men nu kommer några småbilder fram. Jag drömde om serien Queer as folk, fast inte den brittiska versionen som jag sett. Utan jag drömde om den amerikanska, som jag inte sett. Det var nog för att jag konstatera för mig själv igår att jag ska bli kär i en bög, det känns enklast så, i alla fall igår. Dock kommer det förhållandet endast vara psykiskt och mentalt innehållande massa kramar, men där går gränsen! För oss båda antar jag.

Jag simmade faktiskt igår, sjukt skönt, dock kände jag lite i ryggen. Idag blir det nog en softiiiiisch dag, det regnar ute. Och så blir det upp och simma imorgon med! simam varje dag nu hade jag tänkt, de dagarna jag är hemma iaf. annars blir det löpning/powerwalk helt enklelt. Sålänge jag rör på mig så.
Nej, emmas supernyttiga scones kanske? Idag ska jag göra de lite kletigare så de inte blir så torra om man vill spara, då man inte orkar alla. Bara så ni vet.
Jösses, vad trött jag är, mer seg. drygt värre.
Föresten så råka jag pilla sönder något i ansiktet förut och det vägrar sluta blöda. Dagens första i-landsproblem!

På p3 var det kårade de nyss "veckans loser". Det innebar att folk som klantar sig, gör bort sig osv skulle ringa in och sedan kunna nomineras. Jag kom på ett antal saker jag skulle kunna nomineras för, fast det är ju inte av klatighet utan det har med otur att göra!
Som igår, så råka det började brinna lite i ett papper när jag aboslut inte lekte med elden och om jag hade gjort det hade jag fullkomlig kontroll över situationen! APSELUT!
Nej scones var det... Godmorgon föresten!

December.. Snö, frost, kyla och gummihandskar. Nej, nu blev det fel. Snö, frost, kyla och pulka. Det kanske lät bättre, eller ?
Jag tänkte inte på det ( påt enligt östgötskan men jag ska försöka sluta skriva min dialekt, det känns bara mer illa än vad det redan är) igår men det är redan december och snart är det slut på detta år, ännu en gång, ännu ett år.
I hela mitt liv har man på ett eller annat sätt vetat hur våren ska se ut och verkligen längtat till värmen, doften, färgerna. Borta från den gråa världen. Nu har jag ingen aning. Kommer jag in på någon skola, bor jag kvar i Norrköping, hemma, ska jag fortsätta vara arbetslös, får jag något jobb, hur bli sommaren, hur blir livet överhuvudtaget. På något sätt känns det som om jag hoppar fallskärm utan att riktigt säkert veta om fallskärmen funkar eller inte. Inte riktigt men nästan, den vardagliga osäkertheten. Jag känner att jag vill göra något, något som känns och märks. Det kan dock handla om att det endast känns och märks för mig, i alla fall för en stund. Jag bara är, gör inget, idag. Jag har tröttnat, dagarna bara går, man väntar på kväll, på morgon, på eftermiddagen, på kvällen, sova morgon och blablabla.

Det bubblar i min kropp och jag är mest frustrerad, imorse gick/sprang jag i en timme, det blev mest att gå för jag mådde så illa. Men om  någon timme tänkte jag dra mig mot badhuset och simma lite. Nu ska jag försöka komma igång, lite lätt med varddagsmotion sen får jag se hur det blir med boxningen. Men jag vill verkligen. Jag får abstinensbesvär, jag känner mig tjock och äcklig. Ouf. Nej, nu jävlar! Och hoppas jag kommer in någonstans, *pepparpeppar ta i träd*. GAH!

Nej, nu ska jag plocka lite i mitt rum, diska och städa badrummet. Nästa vecka ska jag nog brumma på lite äventyr..

Ibland tar det bara stopp, helt och hålet. Man kan inte styra det, allt bara stannar upp och man vet inte riktigt vart man ska ta vägen. Det är en märklig känsla, den bara finns där, i några sekunder. Sedan förgylls man av hopp eller hat. Eller kanske mer en ångestfylld blandning av allt möjligt.
Det stannar upp och man tittar sig själv i spegeln och ifrågasätter verkligen allt och ingenting. Vem är jag egentligen ? finns det någon jag på riktigt eller är det bara en inbillning ?
Jag stannar upp, stirrar, är, var eller att inte vara ? Eller? Fastnar med blicken och känner efter. Illamåendet kommer sakta men säkert fram från någon vrå och det börjar snurra runt i huvudet. Yrhet, tankar. Ska jag stoppa fingrarna i halsen ? Magen, tarmarna börjar dagens vridningspass och känslan av att sjunka genom jorden blir starkare.

Man borde ta frisk luft, en långpromenad bland frost och minusgrader, dock sitter jNUag just nu och väntar på posten. Om den inte kommer snart går jag och trotsar brevbäraren. Men en liten stund till kan jag allt vänta, måste dessutom peta in mina linser så kan fördriva tiden med det. Och nu kom posten! Nu kan jag gå ut i kylan och frysa halvt ihjäl. Eller jag är hård! Några minusgrader dör man inte av, så det så! Det är inget fel på oss här i södra Sverige!

Nu är jag fylld av en panikångest känsla blandat med känslor jag inte känt på länge. Varför ska det vara så svårt att sortera upp sian känslor och veta vad man känner? Det är helt sjukt detta. Jag vet inte vart jag ska ta vägen, jag är vänd ut och in och står helt naken framför ett stup. Jag har magont pga framtiden och jag bara .. blä.

Apropå ingeting så bytte jag och mamma däck igår, vilka hårdingar vi är! Jag, mamma och Ture( hennes förra man) skulle ta tag i saken. eller han skulle titta på och vi skulle kämpa! Mamma har idag träningsvärk och känner mig skitmanlig. Dessutom såg jag ut som en fjortispojke igår gömd under halsduk och mössa. Värsta grejen! Eller inte.. haha.
Annars händer det ingenting i mitt liv, har jag ens något liv ?
Jag saknar träningen, jag saknar skolan, jag saknar att hålla mig sysselsatt. Jag har tappat orken, det blir väl så tyvärr. Jag vill verkligen komma in på någon skola till våren, annars vet jag inte vad jag ska ta mig till. FLytta på mofå och söka jobb kanske ? Jag behöver verkligen ett miljö ombyte. Känner mig inständ, inträngd...

På med linser och jacka kanske? Föresten har min halsduk och två bhar gått upp i rök. De är bara borta, och mamma har två tröjor som bara försvunnit. Båda spekulera om en hustomte. Men vad ska den med en gigantiskt halsduk, två bhar och två stora mammatröjor till?
Nej, linser, jacka, skor och allt det där. Sitterunderlag och varm oboy kanske? Nja, det får bli efteråt. Nu blir det promenad helt enkelt, rensa tankarna.