emmautanandranamn

En kittlande känsla. En kittlande känslan sprider sig i kroppen. En kittlande känsla sprider sig i kroppen men hejdas. Den slås ner mitt på gatan och ligger förblödandes medan stressande fötter springer runt omkring..

Idag toppar jag nog min klantighet. Inte för att jag lyckades med världens ståhej som jag gjorde när jag ramla i en stentrappa och slog upp ett ganska djupt jack i ena knäet. Idag på jobbet har jag gjort allt från att snubbla på vattenslangar, till att få jord i mun och ögon till att snubbla på plast och braka in i en vagn med två brätten plantor i händerna till att slå till stolpar. Inte konstigt att jag har små blåmärkern överallt, som jag undrar om var de kommer ifrån.

Det blev långpromenad med min lurviga vän i vårsolen förut. Jag satt på en stenplätt och skrev lite, inte mycket men lite. Annars satt jag mest och njöt av radion och tänkte på livet. De pratade politik, bokbord och skola på radion. Om hur partier sprider propaganda och om vem som helst, oavsett partiåsikt, får besöka skolan. Jag orkar inte spinna vidare på det nu, men det är ett dilemma. Vilka ska man släppa in i skolan ? Bör man släppa in någon alls ?

Nu ska jag hitta min idominsalva, slänga mig i sängen och ha en dejt med john blund.. Och nu skrämdes min mobil, jösses. Snart ringer hemtelefonen..

Någon har tänt eld på min kropp. En obehaglig och brinnande känsla sprider sig inom mig och landar med en duns i min utvidgade magsäck där gårdagens lunch skvalpar runt.

 

En vilsen själ med ett bortglömt hjärta.

Som ett piskrapp sveper den över dig, tränger genom den sköra huden och du faller pladask mot det hårda stengolvet. Blodet forsar längs din svaga kropp och den röda smaken jäser långsamt i munnen.
Fingrarna pressar ner igenom golvet av den senaste märkesskon samtidigt som ett osäkert men hånfullt
skratt kastas rakt mot ditt ansikte.
Ögonlocken pressar ihop hårt likt en hissdörr för att undvika det regnande snorblandade saliv som faller rakt emot dig.

Spegeln är tom.

Likt en vampyr saknas din avbild.
Som i sagorna är du en äcklig blodsugare. Din hy är blek och skimrar lätt i dagsljuset. Lik en vampyr tränger du dig igenom människors sköra hud. Nonchalant.

Fötterna spretar och dansar lätt mot det kalla badrumsgolvet. Utsmetat knallrött läppstift klär inte din hy. Kranens iskalla vatten möter den bleka kroppen som sakta sjunker ihop längs duschkabinens kala vägg. Den knakar till och du landar med dina bara skinkor som en potatissäck mot den nariga plastbotten.

Droppe efter droppe delas i tusen bitar mot hallens nyrenoverade trägolv. Fuktskador ligger och lurar under plankorna och tapeten har drabbats hårt av böldpest. Röda ögon skimrar från den gamla hallspegeln
och den ena handen sveper med ett hårt tryck över det färglösa ansiktet.
En svag röd färgton kan urskiljas samtidigt som magen guppar över troskanten. Bröstvårtorna har stelnat och pekar rakt österut. Knip igen och släng på ett leende så är det ingen som ser.

För det är ingen som ser.
Spritt språngande naken passerar människor rakt igenom, trampar sönder det
bräckliga hjärtat medan de tänker på hur dyrt det är med bensin nu för tiden.

Nu skrev rätt lösenord vid första försöket, nästan. Jag hann skriva något annat halvvägs men då skrek det i huvudet "FEL LÖSENORD", typ.

Just nu håller jag på att plocka lite bland mina saker på mitt rum, man börjar kunna ta sig fram igen faktiskt. Det brukar funka en eller två dagar sedan ser man i princip inte golvet. Men jag har skapat en horisontell garderob. Det är så det ska vara, det är så vi vill ha det... Tralalala.
Dock kände jag att jag inte kunde ha högar med kläder och allt annat skit på golvet då PEPSI HAR KOMMIT HEM IGEN. Hund hår är inte så party, speciellt inte överallt på kläderna. Man kan ju försöka att undvika det en aning i alla fall. Jag försöker inbilla mig det.

Pappa är här, hos mamma och mig. De, vi, ska deklarera. Varför får jag jämt en sådan obehaglig känsla så fort de två är i närheten av varandra? Jag kan knappt förstå , eller mer känslan av att de två har varit gitfa, att jag har växt upp med dom båda. Det känns så långt borta men ändå inte. HAr jag vant mig ? För på ett sätt är jag den där lilla flickan som vill bo med båda sina föräldrar men samtidigt så vill jag knappt att de ska umgås. Eller vill och vill, det enda jag vill är att de ska kunna hålla sams och bete sig i varandras närvaro, vilket inte funkat. Och frånvaro måste jag tillägga. Men jag vet inte, det kanske är obehag av att någonting kan ske när de umgås ? Jag sitter som på nålar och väntar på att ett helvete ska braka loss. För såhär som det är nu har det förut, sen från ingenstans så har det varit ett rent helvete, och sedan upp igen. Allt är som en bergodalbana i mitt liv. Kan något vara på en lagom nivå för en gångs skull? Ett tag i alla fall. Det verkar inte vilja existera i min värld.
De prata om föräldrar på radion imorse, om att vara mamma åt sin mamma, inte ha något pappa/manlig förebild, att behöva vara en medlare mellan föräldrarna och höra skitsnack om varandra från den ena osv osv. Var går gränsen egentligen ? Finns det ens någon gräns eller är det totalt förbud att tex lägga över saker på sina barn, eller inte lägga över. Eh, detta blir bara sjukt flummigt.

Jag tror jag återkommer, någongång. När jag listat ut något vettigt att prata om. Nu ska jag fortsätta mitt plockande och sedan ska vi väl deklarera åt mig med. Omg, jag är så trött, jag vill bara sova! Men icke sa nicke för klockan är 17:11.

Keso mellan tänderna och jag kan fortfarande inte lära mig rätt läsenord till min blogg. Fel fel fel varje gång, nästan i alla fall. Lite duktig är jag allt. Egentligen borde jag inte alls skriva här och jag vet inte ens varför jag gör det. Godmorgon ? Eller, jag vet inte. Jag är törstig, borde borsta tänder och fixa mig för om en kvart ska jag gå ut. Nu ska jag hitta min deo jag tappa bort men hitta igårkväll igen, får se om jag hittar den idag.

Jag hörde på radion idag....

Näsan är sådär igentäppt,som om du stoppat upp en tampong o båda näsborrarna och gjort små lufthål i mitten av millimeter tjocka sugrör. Knappt en milimeter. Ögonen svider och läpparna trånar efter lypsyl. Det där kletet som gör en beroende. Klockan står på 06:15 och grynen fastnar mellan tänderna. Rumpan borde sväva i luften samtidigt som fötterna lyfter en efter en, ett två tre ett två tre..

Det är morgon, det är lördag, jag ska jobba. Vi hoppas på okej väder, varken för varmt eller kallt. Då växthuset anpassar sig ganska snabbt efter vädret. dock ska vi inte hålla till i det värsta växthuset, där vill man inte vara när solen är uppe! FY säger jag bara. Nej, jag borde springa runt och göra iordning mig. Min skjuts kommer om sisådär tjugo minuter en halvtimme. Tandborsten nästa? Och nu minns jag att jag drömrde att anna stod och borsta tänderna mitt i ingenstans, tror jag dock var halvvaken och tänkte på min tandborste. Hum.
Jag vill hitta ny glad musik, förslag tack ?

Vi ses i dimman, och inte alkholens utan jagjobbarförmycketochvilldölitesmåttdimman
menhadetänktspringaochstädahelamittrumochsedandödimman.

Herrejösses, eller ? Eller eller? Kanske ?

Jag hade tänkt börja med något som "OMG jag insåg" "JAg insåg precis" "Jag kom på" eller bara "OMG" med en ganska stor skvett av panik med anledningen av att jag då inte har bloggat på en vecka och fem dagar,  fick jag reda på genom just min egen låt. Oj vart kom låt ifrån ? Herregud, BLOGG menade jag ju! Jösses.. börjar jag bli lite smått galen ? ( Egentligen borde jag bara erkänna att jag ser på Så ska det låta och att det antaligen är där jag fick låt ifrån då de babblar och sjunger en massa om och låtar men det är en hemlis så därför erkänner jag inte det, så det så!)

Här sitter jag i alla fall med mitt tee i soffan och ugglar för mig själv, tvn är på och balkongdörren står på glänt.  Alexander Ruback ( ryback ? skitsamma, den norske pojken med fiolen som charma hela europa för ett år sedan) och jag sitter och drömmer mig bort. Lite förälskad kanske ? Spelar man fiol som en ukulele så får man bli lite förälskad i den som spelar. Och norska är ganska charmigt... Nej nu ska jag sluta prata om män, speciellt norska pojkar som sjunger. OCH NU SKA HAN HALLELUJAH! Nej, nu ska jag vara tyst om män. Kvinnor ?

( Bara för att jag en fredagkväll som denna är bölig och ensam så gråter jag åt så ska det låta och att de sjunger hallelujah, det här är inte bra! Vad händer? Fast nu sluta de när tårarna kom...)

Vad har hänt på nästan två veckor ? Jag minns inte vad jag skrev i förra inlägget men jag har blivit radionörd och växthus skadad. Jag har börjat att i smyg tänka på blommor och att jag vill göra vår, min och mammas balkong, fin! Så fin så fin! Haha, vad händer? Jag börjar verkligen att bli en pensionär. JAG SER LIKSOM PÅ SÅ SKA DET LÅTA, TÄNKER PÅ BLOMMOR OCH IGÅR GICK JAG OCH LA MIG HALV NIO! Iof såg jag film och somna tio men jag borsta ändå tänderna vid kvart över åtta. Säg mig, är detta pensionärs varning ? Och så fyller jag tvåa nolla om drygt två månader, jösses.
I alla fall, balkongen. Blommor, möbler, inredning. Detta ska bli ett vår och sommarprojekt, och det ska upplevas. Nej, inte upplevas, vad heter det utvecklas ? inverkas? Nej.. Jag hatar när man tappar ord, Inträffa? Inte det heller ju. DET SKA SLÅ IN! Eller ja, i princip i alla fall! Emma fixar, klart hon kan! Byggare Bob nummer två. I smyg som sagt.

De senaste veckorna: jobb, sova, äta, inse att jag måste rycka upp mig, måste börja träna, partyparty, malmö besök, jobb, sol, snön har försvunnit osv osv osv osv. Det är det, vet inte riktigt vad jag ska skriva. Eller apropå jobb, där jag bråkar med växter så har jag gjort en fin upptäckt. Jag var snorig i näsan härom dagen, och vet ni vad ? Jag snöt ut jord! JORD! Jord jord jord sipra ut från näsan, eller mer spruta. Okej, kanske inte spruta, jösses vad äckligt snuskigt det blev nu. Jag snöt ut jord i alla fall, det var svart. Varför jag nu kolla på det, okej nej nu slutar jag. Detta börjar gå för långt. ( haha..)

Nu har jag i alla fall slutat gråta. Jösses. Jag är sugen på att verkligen skriva, det var länge sedan. Inte såhär bloggskitskriva utan verkligen skriva, men jag är för trött och kan inte tänka. Fast det är kanske bra. Jag vet inte. Tror jag ska göra mer tee , njuta av det och sedan sova. Vi gör nog så.
Måste bara säga att min nacke har börjat låta konstigt, eller mer jag kan vicka på den så den knakar extremt och det börjar bli ticks av det hela. Vilket inte är okej! Och pepsi är hemma igen. Jag är glad tjej som har saknad som mellannamn nu för tiden, i smyg.

Jag råkade somna igår.

Med mitt fortsatte lågmälda humör rullade lördagen på, påskafton visst var det så ?  Ägg åt jag i alla fall, dock kanske inte i en klassisk påskform men ägg var det i alla fall och jag fortsätter med äggmacka just nu. Dock saknas honung i mitt tee men jag får stå ut för den är slut och jag måste, eller vill dricka tee då min hals är helt svullen.
Vaknade upp halv fyra förut oh insåg att jag råka somna innan halv tio igår kväll, bara sådär. Och med en svullen hals som sagt. Jag kan knappt svälja men vi kör på ändå!

Jag har dessutom blivit kär i låten hey soul sister med train som sjunger ur högtalarna om och om igen. Egenliten vet jag inte ens varför jag skriover egentligen för det finns varken sammanhang eller något vettigt skrivet. Men men, så kan det gå. Det har blivit korta och främst morgon, jättetidigamorgon, inlägg. Man kanske ska börja med de långa ännu mer ovettiga inläggen snart igen ?
Nej, en till äggmacka och lite tee och sen brummar vi iväg och hämtar sofia!

Så många gånger samma tanke har snurrat runt där inne, innanför den äggformade kroppsdelen som ska vara den som styr oss, har förmågan att veta, tänka, ge information, ta emot information och allt det där som hör till och lite mer.
Så många gånger som det har snurrat, samma tankar, tanke efter tanke. Men de bara snurrar, ingenting mer. Jag är trött på det, trött på att jag låter dessa tankar snurra. Om och om igen. Det räcker nu, på riktigt. Det räcker..


Jag har ont i magen, jag har för mycket i magen. Som vanligt.. Idag var en sån där dag man bara är, inte vill något mer, eller känner för något mer. Jobb, jobbet tog slut, jag trängdes lite bland folk i hageby centrum. Jösses vad bilar det var överallt, och folk med. Heja påskhandlande, eller?
Efter handladet gjorde jag tacos utan tacoskrydda. Bara för att mitt humör är sämst idag så blev jag nästan ledsen för att vi inte hade tacokrydda. Hej kom och hjälp mig, herregud..

Jag fick besök en snabbis, jag var egentligen inte på humör för socialt sällskap, men det var som sagt bara en snabbis. Jag vill skriva men jag känner mig bara... Jag vet inte, bitter, låg, bara .... KAn inte sluta tänka på det där ögonen, de ögon som ropar på hjälp men är för stolta för att göra någonting. De ögon som har sett mycket, levt länge men visar ändå känslan av rädsla och barnasinne. Är det sårbarhet eller ett rop på hjälp? Känslan och tanken avett handikapp, det handikapp då man inte vet vad man ska ta sig till eller göra, sprider sig genom
kroppen. Jag finns..

Nej, ska jobba imorgon så ska kissa för sjuttiofelfte gången denna kväll och sedan krypa ner i sängen och drömma mig bort till landet ingenstans..

Jag somnade med blött hår igårkväll. Jag somnade med blött hår igårkväll vilket resulterar i katastrof just nu, jag orkar verkligen inte fixa till det med tänker inte ens gå såhär i ett växthus så bara att sparka sig själv lite gran i baken och pallra sig till badrummet.
Teet är varmt och illamående blev värre av mackorna. Jag har sovit skit inatt och drömt något obehagligt, minns inte vad men har en jobbig känsla inom mig fortfarande. Jag vill hem när jag inte ens åkt än, och bara dö lite framför tvn i soffan.
Dagen kanske går fort ändå, trots långfredag..

Nej jag borde inte sätta här, spark i baken var det allt..

Just nu borde jag verkligen sova, men något inom mig hindrar min kropp från att resa sig upp och krypa ner under täcket. Något inom vill inte vakna upp imorgon, utan vill att dagen inte ska sluta, det ska inte bli morgon igen. Den där obehagligt jobbiga känslan som inte går att ta på smyger sig fram. Den har legat och småputtrat ett tag men nu slingrar den sig genom mig kropp och ut bland blodådror, vener, celler och tar över kroppsdel efter kroppsdel. Salta vätskefyllda droppar förgyller mina torra kinder och händerna gnuggar sönder ögonen. Den här dagen får inte sluta, den får inte bli en ny dag, den får inte..

Som ett uppskrapat knä tränger du dig in och ristar in din själ omedvetet.
Jag pillar bort skorpa efter skropa för att glömma men ärret kommer alltid att vara kvar...

Jag känner mig låg, mellankolisk.. Bara låg, orolig. Jag borde verkligen sova. Tänkte mest säga godnatt och att jag har haft ett par helt underbara dagar med världens bästa flickvän. Maskerad i Motala och jag var skitsnygg som tönt, fått vakna upp bredvid en fin flicka, bara varit, roadtrippat upp till Örebro, sett ett av sveriges bästa band ( KENT ) i örebro, varit onykter i Örebro osv osv.

Sova var det ja.. Godnatt..