Jag tror att det är dags att säga god natt och somna om...
Du sa att du var kär.
Utan vilja fastnade jag.
I ditt smilgropsliknande leende och och rådjurshärmande blick.
Dina mjuka händer smekte över mina bara armar och
naglar trängde igenom den kritvita huden.
Som en skugga finns du kvar, har ettrat sig fast inom mig och
förföljer min arma kropp.
Vart den än går. Vart den än går, så finns du där. Naglar som ettrat sig fast,
bloddroppe
efter bloddroppe
sipprar ut, tränger sig genom hårsäckarna och faller lätt mot de vita och nytvättade
strumporna. Såna strumpor utan skaft.
Du sa att du var kär.
Jag knarkar multivitamindryck och en järntablett varje morgon
får kompensera all glass och chips jag trycker in mig, för att trösta mig själv
i smyg.
Tröstandet är dock en meningslöst
och patetisk ursäkt för att endast tycka synd om sig själv.
Det finns inget att trösta. Det är en inbillning, en illusion. En myt.
En ursäkt för att få må dåligt utan anledning, en ursäkt för all ensamhet.
Den där jävla ensamheten.
Du sa att du var kär, du såg att jag var kär.
Smaklökarna stimuleras med flötig pizza och eldorados äckligt goda vitlöksdressing
som jag överkonsumerar. Jag är som de flesta i västvärlden, Sverige,
och trycker i mig sånt jag inte borde trycka i mig, tycker synd om mig själv och
tänker alldeles för ofta på bantningsmetoder men förtränger tankarna med ostbågor
och en dålig sitcom.
Du var för fan aldrig kär.
Jag har slutat tro, slutat inbilla mig, slutat känna, slutat vilja känna,
slutat låtsas känna eller vilja kunna känna.
Slit ut mitt hjärta och stampa på det, jag står ändå kvar.
Varför ska man öppna sig och låta sig själv bli nedtrampad,
stampad,
nedtryckt?
Jag har nog bara en dålig dag. Som alla andra jävla dagar.
Som en barn åt jag alldeles för mycket chokladsås och
smetade in hela ansiktet, lite på flit men det
är en hemlighet. Mamma har sagt att jag bara är lite speciell.
Varken du eller jag är en ko eller blomma.
Sådant finns bara på film,
ett påhitt för att roa oss,
få oss att inbilla att det finns något sådant som gör en lycklig.
En myt, en inbillning, en illusion.
Du var aldrig kär...
Utan vilja fastnade jag.
I ditt smilgropsliknande leende och och rådjurshärmande blick.
Dina mjuka händer smekte över mina bara armar och
naglar trängde igenom den kritvita huden.
Som en skugga finns du kvar, har ettrat sig fast inom mig och
förföljer min arma kropp.
Vart den än går. Vart den än går, så finns du där. Naglar som ettrat sig fast,
bloddroppe
efter bloddroppe
sipprar ut, tränger sig genom hårsäckarna och faller lätt mot de vita och nytvättade
strumporna. Såna strumpor utan skaft.
Du sa att du var kär.
Jag knarkar multivitamindryck och en järntablett varje morgon
får kompensera all glass och chips jag trycker in mig, för att trösta mig själv
i smyg.
Tröstandet är dock en meningslöst
och patetisk ursäkt för att endast tycka synd om sig själv.
Det finns inget att trösta. Det är en inbillning, en illusion. En myt.
En ursäkt för att få må dåligt utan anledning, en ursäkt för all ensamhet.
Den där jävla ensamheten.
Du sa att du var kär, du såg att jag var kär.
Smaklökarna stimuleras med flötig pizza och eldorados äckligt goda vitlöksdressing
som jag överkonsumerar. Jag är som de flesta i västvärlden, Sverige,
och trycker i mig sånt jag inte borde trycka i mig, tycker synd om mig själv och
tänker alldeles för ofta på bantningsmetoder men förtränger tankarna med ostbågor
och en dålig sitcom.
Du var för fan aldrig kär.
Jag har slutat tro, slutat inbilla mig, slutat känna, slutat vilja känna,
slutat låtsas känna eller vilja kunna känna.
Slit ut mitt hjärta och stampa på det, jag står ändå kvar.
Varför ska man öppna sig och låta sig själv bli nedtrampad,
stampad,
nedtryckt?
Jag har nog bara en dålig dag. Som alla andra jävla dagar.
Som en barn åt jag alldeles för mycket chokladsås och
smetade in hela ansiktet, lite på flit men det
är en hemlighet. Mamma har sagt att jag bara är lite speciell.
Varken du eller jag är en ko eller blomma.
Sådant finns bara på film,
ett påhitt för att roa oss,
få oss att inbilla att det finns något sådant som gör en lycklig.
En myt, en inbillning, en illusion.
Du var aldrig kär...
en emma
I hennes små skor fick vi båda leva...
Tårna viftar och snuddar den kalla vatten ytan. Solen smeker min solbrända kinder och tungan slickar lätt bort glassen kring mungiporna.
Jag saknar sommaren. Jag saknar värmen, längtar efter bara axlar och nakna fötter som springer och pressar sina fotsulor mot den äckligt gröna gräset och munnen som skriker till ibland då stenar tränger in under huden lite då och då. Jag vill ha sommar....
Någon gång i sommras skedde detta..
"Undra hur världen skulle se ut om hundar skulle haft vingar?
Högtalarna dånar ut att vi tjejer bara vill ha kul och mitt hår osar hårspray, så att mina ögon pressar ut hårda tårar och blinkar hysteriskt då hårproduktspartiklarna pressar sig in och dansar över hornhinnorna. En sönderbiten läpp skriker då den förgyllts av en svidande blåsa och ropar frenetiskt på hjälp.
Lägger du märke till de obetydliga sakerna runt om dig ? Som när dina fötter dansar i takt till musiken som skriker i dina öron samtidigt som din rumpa knarrar mot den fuktiga busshållplatsbänken. Eller pojken som står några meter ifrån dig och petar i näsan då han sedan för fingret mot munnen.
Eller granntanten som varje dag har en blå scarf runt halsen men helt plötsligt har en ljuslila snusnäsduk med vita blommor som fladdrar lätt i vinden som tränger igenom det tjocka gråa håret som klär hennes huvud ?
Eller din skugga som vissa gånger lever sitt eget liv med solen och visar den smala sexiga kroppen som du alltid drömt om.
Eller när busschauffören bemöter dig med ett leende efter sjuttioelfte gången på en vecka du sagt hej med en glad ton.
Eller den trettonåriga tjejen som kopplar bort sin vardagsfasad utav cigaretter, alkohol och killar varje söndag för att spela bingo med sin morfar på ålderdomshemmet.
Eller regnet som droppar lätt mot din kalla kind och krullar till ditt hår en höstkväll då kylan börjar ta över.
Eller..
Flygande hundar och rödspränga blåsor i munnen. Någon har hastigt kastat en form av substans mot dig som ettrat sig fast vid din kropp och förgiftat blodet.
Människor runt om dig tar ett eller flera steg tillbaka då du smittar av dig av de äckliga bacillerna som trängt in i dig. En fasad av skugga klär kroppen och du blir ännu en gatsten i folks vardag.
Tänk om hundar hade vingar. Skällande varelser som kretsar kring ens atmosfär. Kissar lite här och var och slickar en om kinden. Tvättar bort den ångestfyllda substansen och plåstrar om ens hjärta med oskyldiga ögon.
I mitt nästa liv ska jag bli en flygande hund."
Tänk om man vore en flygande hund. Nej, nu ska jag mysa musik, levande ljus och sängen..
Jag saknar sommaren. Jag saknar värmen, längtar efter bara axlar och nakna fötter som springer och pressar sina fotsulor mot den äckligt gröna gräset och munnen som skriker till ibland då stenar tränger in under huden lite då och då. Jag vill ha sommar....
Någon gång i sommras skedde detta..
"Undra hur världen skulle se ut om hundar skulle haft vingar?
Högtalarna dånar ut att vi tjejer bara vill ha kul och mitt hår osar hårspray, så att mina ögon pressar ut hårda tårar och blinkar hysteriskt då hårproduktspartiklarna pressar sig in och dansar över hornhinnorna. En sönderbiten läpp skriker då den förgyllts av en svidande blåsa och ropar frenetiskt på hjälp.
Lägger du märke till de obetydliga sakerna runt om dig ? Som när dina fötter dansar i takt till musiken som skriker i dina öron samtidigt som din rumpa knarrar mot den fuktiga busshållplatsbänken. Eller pojken som står några meter ifrån dig och petar i näsan då han sedan för fingret mot munnen.
Eller granntanten som varje dag har en blå scarf runt halsen men helt plötsligt har en ljuslila snusnäsduk med vita blommor som fladdrar lätt i vinden som tränger igenom det tjocka gråa håret som klär hennes huvud ?
Eller din skugga som vissa gånger lever sitt eget liv med solen och visar den smala sexiga kroppen som du alltid drömt om.
Eller när busschauffören bemöter dig med ett leende efter sjuttioelfte gången på en vecka du sagt hej med en glad ton.
Eller den trettonåriga tjejen som kopplar bort sin vardagsfasad utav cigaretter, alkohol och killar varje söndag för att spela bingo med sin morfar på ålderdomshemmet.
Eller regnet som droppar lätt mot din kalla kind och krullar till ditt hår en höstkväll då kylan börjar ta över.
Eller..
Flygande hundar och rödspränga blåsor i munnen. Någon har hastigt kastat en form av substans mot dig som ettrat sig fast vid din kropp och förgiftat blodet.
Människor runt om dig tar ett eller flera steg tillbaka då du smittar av dig av de äckliga bacillerna som trängt in i dig. En fasad av skugga klär kroppen och du blir ännu en gatsten i folks vardag.
Tänk om hundar hade vingar. Skällande varelser som kretsar kring ens atmosfär. Kissar lite här och var och slickar en om kinden. Tvättar bort den ångestfyllda substansen och plåstrar om ens hjärta med oskyldiga ögon.
I mitt nästa liv ska jag bli en flygande hund."
Tänk om man vore en flygande hund. Nej, nu ska jag mysa musik, levande ljus och sängen..
en emma
wait for me
Ömma ord tar riktigt mot mig,
slår i hårt likt en knytnäve mot en betongvägg och
faller hårt men sakt mot marken. Som ett trasigt glass
förgyller nu ömma ord det kala golvet.
Du plockar upp bit efter bit,
som kastas ner i det groteskt illaluktande sopnedkastet.
Det sopnedkastet som ännu inte blivit avspärrat,
då egentligen alla lägenhetshus gårdsplaner ska förgyllas
med små jävla miljöhus.
Jag är en miljövän.
Ömma ord.
Ömma ord smeker min rödfärgade kunder. De slingrar sig
längs min nakna kropp och leker slalom längs mina leverfläckar.
Trippar längs magen.
Tårfyllda ögon, möter en tom och svart blick. Droppe efter droppe faller
ned mot min bröstkorg och de ömma orden följer med längs
den saltsmakande floden som slingrar sig nedåt ner beniga kroppen.
Jag är en miljövän.
Jag tycker inte om överambitiösa människor. Jag hatar verkligen
deras påklistrade leenden, de färgsorterade mapparna, de perfekt
strykta kläderna och det skinande golvet man kan slicka upp spilld
mjölk ifrån.
"Ska jag lägga väskorna vid dina fötter?"
Jag ryser och de äcklar mig. De kladdar av sig sina falska
vokabulärer och påhittade fakta för att verka extra smarta.
Och det där skrattet. Det ilar i kroppen och jag vill slå
min nya wokpanna i huvudet på dem.
Jag är en miljövän.
Ömma ord. Hand i hand med de smekande fingertopparna
längs min hud. Rysningar, håret reser sig på kroppen.
Är du lika äcklad som jag ?
Idag har jag varit städtant men borde mer ha varit en pluggande student men imorgon kör vi hårt och jag tror jag var lite upprörd på dagens föreläsning. Men tanke på det jag just skrev och det ni just läste. Nu ska jag sova bort min ångest..
slår i hårt likt en knytnäve mot en betongvägg och
faller hårt men sakt mot marken. Som ett trasigt glass
förgyller nu ömma ord det kala golvet.
Du plockar upp bit efter bit,
som kastas ner i det groteskt illaluktande sopnedkastet.
Det sopnedkastet som ännu inte blivit avspärrat,
då egentligen alla lägenhetshus gårdsplaner ska förgyllas
med små jävla miljöhus.
Jag är en miljövän.
Ömma ord.
Ömma ord smeker min rödfärgade kunder. De slingrar sig
längs min nakna kropp och leker slalom längs mina leverfläckar.
Trippar längs magen.
Tårfyllda ögon, möter en tom och svart blick. Droppe efter droppe faller
ned mot min bröstkorg och de ömma orden följer med längs
den saltsmakande floden som slingrar sig nedåt ner beniga kroppen.
Jag är en miljövän.
Jag tycker inte om överambitiösa människor. Jag hatar verkligen
deras påklistrade leenden, de färgsorterade mapparna, de perfekt
strykta kläderna och det skinande golvet man kan slicka upp spilld
mjölk ifrån.
"Ska jag lägga väskorna vid dina fötter?"
Jag ryser och de äcklar mig. De kladdar av sig sina falska
vokabulärer och påhittade fakta för att verka extra smarta.
Och det där skrattet. Det ilar i kroppen och jag vill slå
min nya wokpanna i huvudet på dem.
Jag är en miljövän.
Ömma ord. Hand i hand med de smekande fingertopparna
längs min hud. Rysningar, håret reser sig på kroppen.
Är du lika äcklad som jag ?
Idag har jag varit städtant men borde mer ha varit en pluggande student men imorgon kör vi hårt och jag tror jag var lite upprörd på dagens föreläsning. Men tanke på det jag just skrev och det ni just läste. Nu ska jag sova bort min ångest..
en emma
With grace in your heart and flowers in your hair.
Jag har inte borstat tänderna och har målafärg överallt. Igår drack jag alkohol och mår som jag förtjänar.
CHECK THIS OUT! http://excusezmoy.blogspot.com/
CHECK THIS OUT! http://excusezmoy.blogspot.com/
en emma
jag tänkte såhär..
Jag har börjat, men jag är verkligen inte klar på långa vägar. Härom dagen satte jag mig i två tre timmar och bara skrev, skrev om allt. Jag började verkligen från början, på riktigt. Nu ska jag reda ut denna känslogrötiga lilla flickan som finns inom mig. Det behövs, annars kommer jag gå itu ännu en gång och det är svårt att laga någoting gång på gång.
Jag finns där inne, någonstans. Så nu jävlar rent ut sagt!
Jag borde borsta tänder, plugga lite. Sedan bli det att fixa klart min arm på lucky 7 och sedan Götelaaabooorg. Det blir nog en fin helg, tyvärr måste jag vara osocial och plugga en massa men skönt att komma bort från båda hemmen ett tag. Har ju hamnat i norrköping igen. Så det kan bli.
NEj, borsta tänder och dansa runt lite här hemma i en tom lägenhet såhär på morgonkvisten. Vi peppar, det gör vi.
Och nu ska jag nog inte skriva mer, för mitt eget bästa..
en emma
Jag vet, jag är en idiot..
Jag tänkte nog ta en pause, från allt. Jag tänkte ta en pause mer indirekt, ransaka mig själv och hitta den där emma som antagligen finns där inne någonstans. Min dröm inatt blev som en väckarklocka, trots att jag bestämde att det nya året skulle innebära nya tag. Dock tror jag att drömmen hjälpte, för från och med idag ska jag försöka för första gången att få iordning på mig själv och på mig själv.
En gång för alla.
Drömmen fick mig att påminnas om att trots de kliv jag tagit det senaste året står jag nu och stampar på samma ställe, med inbillningen om att allt ska bli som förr. Då, då ska vara nu. Men då kommer aldrig att bli nu, det vet jag, det vet vi. Det blir nya tag från och med idag. Alla nedgångar ska bli motgångar.
Jag har skrivit en hel lista om vad jag prestera iår, en lista som inte ens är full för det finns så mycket mer att göra. Dock känner jag att kräver jag för mycket av mig själv händer det ingenting alls istället.
Så från och med idag tar jag en pause och börjar reda ut mig själv. Först ska jag bara genomlida en lång dag i skolan.
Borde kanske gå och borsta tänderna ?
Eller snart går jag. Eller nej, jag går nu. Nu har jag borstat tänderna och plattat till min lugg. Jag tänkte på en sak när jag stod i badrummet och mummlade lite för mig själv. Det där med att tänka bakåt, hur bra det än vad då behöver det ju inte betyda att det skulle vara lika bra idag ? Eller att om man försökte igen, att det skulle bli lika bra som då? Nu tänker jag endast från mitt eget perspektiv och ingen annans, för min egen del helt enkelt. För det som är bra eller dåligt för mig behöver inte vara eller är inte samma för en annan. Det är bara ren sanning helt enkelt, går inte att komma ifrån det på något sätt. Man kan spela, låtsas men man kommer ändå aldrig ifrån det.
Jag har varit vaken sen klockan fyra.
Det är snart tre timmar sen jag vakna och snart ett år sen saker och ting vändes upp och ner i mitt liv. Och lite till. För ett år sen var jag arbetslös. För 11 månader sen stod jag i ett växthus och frös halvt ihjäl. Jag måste söka sommarjobb. Jag måste ha ett sommarjobb, annars kommer jag inte överleva om man säger så. Iof försökte jag söka jobb i söndags. Jag skickade två mail, det var min prestation. Men ska faktiskt be min kära fader skriva ut massa CV:n till mig, eller det CV:t jag skrivit sedan blir det att knacka affärsdörrar, mataffärsdörrar, omvårdnadsdörrar osv osv lite överallt. Nu jävlar ska jag ha jobb helt enkelt. Om jag nu inte väljer att sälja glass i sommar igen. Får se vart mina vingar bär, eller om någon vill ta emot mina vingar helt enkelt.
Pause var det. Dock kommer jag nog inte pause här, eller jag måste skaffa mig en ordentlig dagbok, jag ska bli en 10åring igen och skriva dagbok hade jag tänkt. Visst, egentligen kommer alldeles för mycket ut här men mer borde komma ut. För jag vet att man egentligen inte kan, eller kan kan man väl men borde skriva allt här. Så dagbok nästa, och på torsdag ska jag fylla i min tatuering! Puss på det. Och då blir det göteborg också. Bara så ni vet. Brummbrumm fårn Norrköping.
Nej, avsluta kanske? Snart ska jag brummbrumma mot skolan och försöka överleva till klockan fem. FÅR INTE GLÖMMA MATLÅDAN! Då är jag ganska körd, eller lite i alla fall. Puss igen?
Yra runt lite till kanske.. Och jag ska sluta läsa gamla blogginlägg..
En gång för alla.
Drömmen fick mig att påminnas om att trots de kliv jag tagit det senaste året står jag nu och stampar på samma ställe, med inbillningen om att allt ska bli som förr. Då, då ska vara nu. Men då kommer aldrig att bli nu, det vet jag, det vet vi. Det blir nya tag från och med idag. Alla nedgångar ska bli motgångar.
Jag har skrivit en hel lista om vad jag prestera iår, en lista som inte ens är full för det finns så mycket mer att göra. Dock känner jag att kräver jag för mycket av mig själv händer det ingenting alls istället.
Så från och med idag tar jag en pause och börjar reda ut mig själv. Först ska jag bara genomlida en lång dag i skolan.
Borde kanske gå och borsta tänderna ?
Eller snart går jag. Eller nej, jag går nu. Nu har jag borstat tänderna och plattat till min lugg. Jag tänkte på en sak när jag stod i badrummet och mummlade lite för mig själv. Det där med att tänka bakåt, hur bra det än vad då behöver det ju inte betyda att det skulle vara lika bra idag ? Eller att om man försökte igen, att det skulle bli lika bra som då? Nu tänker jag endast från mitt eget perspektiv och ingen annans, för min egen del helt enkelt. För det som är bra eller dåligt för mig behöver inte vara eller är inte samma för en annan. Det är bara ren sanning helt enkelt, går inte att komma ifrån det på något sätt. Man kan spela, låtsas men man kommer ändå aldrig ifrån det.
Jag har varit vaken sen klockan fyra.
Det är snart tre timmar sen jag vakna och snart ett år sen saker och ting vändes upp och ner i mitt liv. Och lite till. För ett år sen var jag arbetslös. För 11 månader sen stod jag i ett växthus och frös halvt ihjäl. Jag måste söka sommarjobb. Jag måste ha ett sommarjobb, annars kommer jag inte överleva om man säger så. Iof försökte jag söka jobb i söndags. Jag skickade två mail, det var min prestation. Men ska faktiskt be min kära fader skriva ut massa CV:n till mig, eller det CV:t jag skrivit sedan blir det att knacka affärsdörrar, mataffärsdörrar, omvårdnadsdörrar osv osv lite överallt. Nu jävlar ska jag ha jobb helt enkelt. Om jag nu inte väljer att sälja glass i sommar igen. Får se vart mina vingar bär, eller om någon vill ta emot mina vingar helt enkelt.
Pause var det. Dock kommer jag nog inte pause här, eller jag måste skaffa mig en ordentlig dagbok, jag ska bli en 10åring igen och skriva dagbok hade jag tänkt. Visst, egentligen kommer alldeles för mycket ut här men mer borde komma ut. För jag vet att man egentligen inte kan, eller kan kan man väl men borde skriva allt här. Så dagbok nästa, och på torsdag ska jag fylla i min tatuering! Puss på det. Och då blir det göteborg också. Bara så ni vet. Brummbrumm fårn Norrköping.
Nej, avsluta kanske? Snart ska jag brummbrumma mot skolan och försöka överleva till klockan fem. FÅR INTE GLÖMMA MATLÅDAN! Då är jag ganska körd, eller lite i alla fall. Puss igen?
Yra runt lite till kanske.. Och jag ska sluta läsa gamla blogginlägg..
en emma
