emmautanandranamn

Igår mådde jag verkligen bra för först gången på länge, eller rättare sagt igår kväll. 17:40 klev jag in i Örebro BKs lokaler och jag kände mig hemma direkt. Humöret steg direkt och jag kände hur adrenalinet började pumpa runt i kroppen. Jag var med på riktigt på en boxningsträning för första gången på ett, ett och ett halvt år. Och så JÄVLA gött det kändes. Jag släppte allt, bara släppte, tänkte inte utan bara fokuserade. Min form är urusel men nu gäller det att ta sig själv i kragen, promenad/löptur varje morgon, träning eller gym på kvällen eller dagen då och äta ordenligt och bättre.
GAH, jag är så pepp så det är inte sant. Dock har jag världens träningsvärk i armarna. Jösses, det är skönt men sjukt jobbigt. Men bara på det igen ikväll, IH! Jag är glad, ja jag är glad. Känns som om bitarna börjar falla på plats. Imorgon ska jag ringa om psykolog. Det går bra nu ? Jag tror det, får se hur den där himla hemtentan går också. Jösses, kursen är slut sen. Omg? JA Omg? Men allt känns bra, jag peppar faktiskt veckan och helgen blir det finsittning och gayfest på slottet. En emma kommer vara helt slut på söndag. Men det kommer nog bli fint ändå.
Dock är det en del jag saknar, inte en del som i flera människor utan en del av mitt liv men den delen skiter jag i just nu. Faktiskt. Jag tränger inte undan utan bara skiter i det. Har gråtit och mått dåligt alldeles för länge över det nu.
Solen skiner så idag peppar vi! Packa väskan och sätta sig på altanen en stund kanske? Innan man pallrar sig iväg till skolan, frivilligt dessutom. Idag är det inga tvång men vi kör ändå, trots den himla träningsvärken.
Att sträcka på armarna är inte det roligaste man kan göra en dag som denna, haha jösses.

Jag trodde att jag skulle börja få världens hemlängtan efter mitt hembesök förra helgen, men den har inte kommit än. Saknar mina fina föräldrar lite men inte så att jag känner mig desperat till att åka hem. Vilket iof känns bra, men det känns konstigt. Det känns som om jag borde ha mer hemlängtan, men jag har inget att längta efter. Såklart jag saknar folket men inte det andra. Det fanns liksom inget där, här gör jag något, nu börjar jag ett nytt liv. På riktigt.
Och så vill jag ha sommar igen, är så grymt sugen på festival så det inte är sant. Men jag vill nog inte spola fram tiden, för det känns som att detta kommer bli ett bra år. På riktigt. Igen. Jag är bara så himla glad just nu, jag är bara nöjd helt enkelt. Och det ska fortsätta, jag är nöjd men ändå inte helt. Jag är bara lite glad över mig själv, att jag pallra mig dit igår. Att jag gjorde det, trots att jag fick världens panik på mig själv precis innan jag skulle åka mot klubben. Dock kom jag dit till slut.

Nej, jag känner att jag mest svamlar och blir snart konstigt djup. Göra något vettigt kanske ?

Du trampar på mitt hjärta.
Du trampar på mitt hjärta.

Med ett ryck, ett djupt andetag och ett fast handslag
drog jag ut den bultande klumpen ur min kropp och
med en försiktigt ton överlämnade det till dig.
Du spelade fotboll och använde den som en trasa.
Som en alldeles för liten hund trampade du ihjäl den,
det.
Du trampar på mitt hjärta, stampar, hoppar,
som på en studsmatta.

Det var du och jag, vi som kunde gå genom eld,
tillsammans.


Nu ska jag platta håret och sen ska vi cykla mot Lidl och kolla på lägenhet, dock inte inne i Lidl för den som trodde det. Haha? Jag är fortfarande jättenyvaken och klockan är tolv. Gröt i magen känns bra i alla fall. Puss?

Ett jävla kärlekslöst land.

Idag är jag arg, eller egentligen är jag inte arg, jag mest låtsas men känner hur irritationen sprider sig sakta men säkert i kroppen. Jag slängde iväg min väska förut, in i väggen... Höll på att slänga iväg mobilen förut. Frustrerad tjej? Inte då..
Vuxenpoäng är i alla fall ihopsamlade inför dagen. Städning, tvättning, inköpslista, ring runt till bostadstjoffs och sedan blir det matlagning. Heja en massa vuxenpoäng, och det kommer mera. Någongång. Imorgon ska vi kolla på lägenhet, hum..

Jävla kärlekslöst land. Jag måste ta tag i mig själv, på måndag, efter helgen. Boxningsklubben, psykologen, ringa runt efter bostad, göra allt. Skaffa mer vuxenpoäng, ta tag i mitt liv, bli något, någon. Mer än en människa i skor.
Mer än det jag är, för just nu vet jag inte vad jag är. Om jag ens är något, kanske ? En till kaka kanske ?
Och jag är arg på fastighetstjoffs, ingen svara eller så sa alla nej när jag ringde. OMG STÄNG AV MIG?
Känner att detta inte var någon bra idé. Tror jag, men jag trodde det eftersom jag inte skrivit på ett bra tag. Dock händer det inte så mycket. eller jo egentligen.

I alla fall. Var hemma från Örebro fredag till tisdagen, i Norrköping. Det var konstigt, och det känns fortfarande konstigt. Vart är hemma nu för tiden, det är en bra fråga. Fast det var skönt med, träffa lite folk, sova i sin egna säng, träffa pappa, mamma.
Nej, nu ska vi åka ut till marieberg och shoppa med syrrans fina lilla bil. OCh så ska jag gå och dra något gammalt över mig. Puss?

Inatt var en sådan natt man knappt kunde sova, jag somna efter ett tag men sov jag egentligen? Jag vet inte riktigt, allt känns bara som ett ludd och idag är jag fylld utav en obehaglig känsla, en enorm saknad och har fått en kniv stucken rakt in i hjärtat, inatt. Eller någon gång, jag vet inte. Kom och hämta din kniv .. ?

Jag borde stänga av datorn, kissa och cykla mot skolan, nu. För lilla datorn ska med. Tihi. Eller, tihi? Grupparbete på högnivå, jag försökte läsa på igår men inget gick, inget gick in och det jag läste handla knappt om uppgifterna vi har. SCORE?!

Nej, idag är ingen bra dag helt enkelt. Slå mig hårt så att jag kan se stjärnorna..!

http://poeter.se/poetHome.php?writerId=31947

Ett kärlekslöst land. Ett land utan kärlek.
Ett land utan kärleksfulla människor.
Ensamhet, känslolöst, ingenting.
Ett kärlekslöst land,
tragiskt.

Saliven i min mun samlas och göds.
Stilla. Inga andetag, ingen smak, ingenting.
Min kropp har stelnat och jag är maktlös.

Jag fylls med en känsla,
en känsla som golvar mig, totalt.
Som en myrarmé fäller den mig, och där ligger jag, snett.
Min kropp är bortdomnad och känslan tar över.
Någon annan har tagit över.
Du har, endast du.

Ett kärlekslöst land, jovisst.
Om, det är så, hur kan då du finnas?
För du, endast du, är kärlek för mig.


Ett kärlekslöst land utan andetag..

Slit ut mitt hjärta, släng det ner på marken, sparka runt det i gruset som en trasig boll och spotta på det.
Stäng av min hjärna, för en stund, för en längre tid, föralltid.
Eller ska vi bara låtsas, som vanligt, stänga ute, stänga inne, leva i en bubbla med ett falskt leende ?
Jag tror det kommer sluta så..

Inatt drömde jag om galna våfflor, narnialiknande varelser och barn som uppstod lite kors och tvärs. Och så cyklade jag genom helt drömmen, bit för bit, sträcka för sträcka.
Jag cyklar mycket nu för tiden, eller egentligen inte, eller för mycket och för mycket. Hur kan man cykla för mycket ? Vet inte riktigt hur jag tänkte där. Backa backa backa? Jag borde borsta tänderna känner jag nu. Snus sen kanske? Nej, vad är det jag håller på med.. Fick någon skumt ryck igår och köpte snus? Vad fasen hände där får jag fråga ?
Drömmen, våfflor, djur.. Jag tror djuren kom in i bilden då de sände ett konstigt CSI avsnitt om människor som klädde ut sig i stora djurkostymer och kelade med varandra. Hej konstig sexuell upphetsning. Jag tror jag är inte desperat. Apropå sexuell upphetsning. Eller? Jag känner att jag inte riktigt hänger med mig själv nu. Hänger du, ni med? Eller vill man ens det, egentligen..
Drömmar, våfflor. Jösses vad det skulle vara gott med våfflor nu. I alla fall, drömmar. Jag sov nog bättre inatt, men jösses vad kallt det börjar bli om nätterna, det är inte helt okej känner jag, faktiskt. Jag sover med ett lakan, eller inte lakan med vad heter det? Lakan fast inte underlakan och en hello kitty filt. Det känns bra. Och det är för fan inte min filt! ha ha ha... ?
Min syster är helt galen i hello kitty, det finns överallt här hos henne. Koppar, handdukar, bordsunderlägg, klocka, tavlor osv osv. Till och med på kvinnan själv i form av kläder och inristat i hud. Nej, hon har inte suttit och ristat in det själv utan tattuerat för den som inte koppla det.

Jag känner att jag har växlat fint mellan drömmar, våfflor, sexuell upphetsning, helo kitty och tandborstning.
Men sånt är väl fint ?
Göra iordning sig och ta en promenad kanske ? Eller sätta sig någonstans ute och plugga, det känns som en ganska bra idé faktiskt.

Helgen var lugn ( varför inte växla helt och hållet liksom?) . Eller lugn, i fredags dissade jag och louise nollningen och körde hårt på strömpis. I lördags dog vi, med film och tacos, likaså söndagen. Dock blev det en plugg och skriva på kontraktdag. Bara så ni vet.
Igår var det inga föreläsningar, inte idag heller men egenplugg inför seminariumet imorgon. Vår grupp blev i princip klar igår så det blir att läsa på lite extra idag. Det känns helt okej, tror jag. Det där med omvårdnadsteori är sjukt flummigt måste jag säga. Men vad gör man ?
Idag blir det nog nollning igen, imorgon pubbrunda och till helgen örebrodagen, tävla och It´så. SJUKT PEPP TJEJ! Nej blåsa håret osv osv osv... ?

It’s my heart you’re stealing
It’s my heart you take
It’s my heart you’re dealing with
And it’s my heart you’ll break

It’s my heart you’re taking
It’s breaking bit by bit
It’s my heart you’re dealing with
But you don’t know about it

På en föreläsning, nersjunken i en madrass kramandes på ett täcke. Antingen kramar jag det lite till eller försvinner i dimmornas värld ikväll, dock inte som nolla utan örebroare.

Blåa läppar, kalla läppar, kysser försiktigt mina.
Läppar. Dras hastigt bort.
Flackande blick. En osäkerhet.
En handflata mot min kind. Kall, hårt, snabbt.
Den röda färgen har ettrat sig
fast i huden och din skugga rusar iväg, försvinner. Borta.
Dina fingertoppar svider mot min kund och iskalla ögon vattenfylls.

Ett trasigt trappsteg.
De ruttna träflisorna tränger genom dina nya jeans och skär in i din bleka hy. Orakade ben förgylls av en röd skimrande kulör, fastnar på den blåa byxfärgen, sipprar försiktigt ner mot det mörka källargolvet.

Någon sa en gång till mig att ta djupa andetag, ett efter ett, låta ögonlocken falla ner och bara andas.
Någon sa en gång till mig att vakna, slå mig själv på käften och börja se.
Någon sa en gång till mig att jag var den vackraste människan på jorden, att jag fick hjärtat att stanna men samtidigt bulta mer än någonsin.
Någon sa till mig...
Någon sa till mig att öppna mitt hjärta och visa mig själv. Någon sa till mig att att jag skulle ge bort mitt hjärta.
Någon sa till mig..

Nu sparkar tolvåriga fotboll med mitt hjärta, den bultande klumpen jag sträckte fram till dig på mina bara knän.

http://poeter.se/poetHome.php?writerId=31947

Gula byxor är fina grejer det.

Jag tänkte skriva något väldigt långt nu, sådär så att det blir väldigt jobbigt att läsa men man vill ta sig igenom det ändå. Trots att man suckar och stönar varannan sekund medan man läser. Men man ska ta sig igenom det, det bara är så. Dock tror jag inte att jag gör det, orkar det, vill inte. Det är något som stretar emot inom mig. Jag kan inte slappna av, samtidigt som jag känner mig som en potatissäck i kroppen. Heja fin kombo, eller?

Jag i örebro, jag bor i örebro. Eller "bor", men nästa vecka flyttar jag och  Louise in i en andrahandslägenhet ett tag. Dyrt men värt känns det som, sen får man se vart man hamnar helt enkelt. Helt enkelt. Igen? Nja va...
Örebro är i alla fall fint, förvirrande men fint. Skolan och nollningen har dragit igång, och festandet. Herregud. På en vecka har jag vart ute fyra gånger, och mer blir det kan jag lova. Vi kört hårt? KLART VI GÖR FÖR FAN!
Alla människor är fina i alla fall. Så det känns som om jag gjort ett bra val, faktiskt.

Nej, jag tror inte att jag orkar skriva mer. Faktiskt. Gör jag det så börjar jag väl gråta, sitter på stadens bibliotek så det känns inte sådär jättelämpligt. Vi tackar för nu, snart blir det våfflor och senare öl. Puss?