You don't have to save me just need you to follow..

I onsdags log jag.
I onsdags grät jag.
I torsdags tog jag en powernap i fyra timmar efter min allra sista praktik dag för i år.
I lördags postade jag 19 julkort.
Igår klippte jag mig och höll upp en dörr för en äldre herre som log och bocka tack åt mig.
Idag har jag gjort ett stort lass med pannkakor.
Nu ler jag ännu mer, trots panik och rödsprängda ögon.

Sju veckor senare och jag har gått in i väggen sjuttioelvahundra gånger som student. Det är flera gånger dubbelt än vad jag gjort på ett och ett halv år som sjuksköterskestudent. För dig ska jag göra det tusen gånger om.
Jag ska nog hämta lite mera lättdryck.

Imorse var en sån där morgon man verkligen inte vill kliva upp från täcket. Upp och ur det värma täcker som förgyllt ens natt ännu en gång. På både gott och ont. Eller mer, den har värmt min orolig kropp och sömn under natten. Som de senaste nätterna denna höst och vinter. Jag är van att gå upp runt fem om mornarna men idag när klockan ringde halv åtta gick det knappt. Mina bena sprang mot toalett, kroppen hoppa ner i kläder, fixa den nya kalluffsen, händerna kasta i mig lördagens nedfrysta scones, ner i kängorna och ut i den plusgradiga vinterkylan. Efter mitt bussbyte så flög jag in i en liten kille när jag skulle gå längst bak i bussen och sätta mig. Stackarn.
I lördags spred jag ut jord över halva halvgolvet dessutom. Jag har även smetat ner byxor och strumpor och halva köket med pannkakssmet, fast det var i och för sig idag. Pannkakor är extra mycket kärlek ibland.

Musikhjäjpen räddade och förgyllde hela min förra veckan. Följde det tappert s fort jag hade tid och i fredagsnatt fick jag dessutom prata med fina och galna Kodjo i telefonen. Det är ganska läskigt att man kan bli så nervös av att prata med någon i telefon sådär. Det spelade inte någon roll att jag var med i radion, men det kändes som att jag var tvungen att säg än massvis av bra och kloka ord. Det kom mest ut sömnlöshet och yrningar . Rumskompis blev rymdkompis. Man kanske borde skaffa sig lite stilnoct ändå..  ( Den där Jonathan Unge, sicken lustig man det där).

Ikväll var det en bra kväll, sådana kvällar man kan leva på länge. Sådana kvällar då det faktiskt inte händer så mycket men ändå väldigt mycket, genom en persons sällskap och närvaro.
Jag lappar ihop, försöker i alla fall.

Hela min säng är fylld utav ren tvätt sedan i fredags, och gången innan vi tvättade med. Jag hatar verkligen att vika tvätt. Det är sååå fruktansvärt tråkigt, helt sjukt galet tråkigt. Jag borde egentligen bara sova. Men som sagt, jag har lagt tvätten på sängen.. Vika vika lite kanske ? Och lite till vika vika.
Gud vad jag kommer kissa inatt, jag bara dricker och dricker..


Like the moon causes the tide
Give me wings so I can fly

Den där känslan, som inte går att ta på, den finns där konstant.
Dags att ta reda på vad det är kanske ?
På torsdag blir det i alla fall att åka hemåt Norrköping, andas någon dag, plugga sönder sig mer och våldgästa malmö över nyår. Det blir mycket flängande nu den närmsta tiden. Men på ett sätt ska det bli skönt. Inget kaos.
Och undrar om mina 19 julkort kommer fram...

en emma

RSS 2.0