emmautanandranamn

Att inse.

 

Jag insåg, eller har nog insett för väldigt länge sedan, att jag har svårt att hålla tråden.

 

Som häromdagen, igår, när jag skrev här, för första gången på över ett år. Från bankman, banktant, p3guld, jämställdhet, köra bil i ryssland, hbtqvärlden och att ta en eftermiddagslur. 

 

När jag, börjar tala om något som upprör mig, så brukar allt som upprör mig på något sätt snurra runt i huvudet. Det blir svårt att få ur saker, allt blir orättvisst och jag blir arg. Sedan blir jag tyst, för mig själv. Vad ska jag göra med alla tankar? Alla ord? Delar liksom inte med mig, för det blir ett stort kaosmoln av ilska, sorg och rättvisa.

 

Men jag har nog alltd funkat lite så. Hela jag är som ett stort rörigt moln som svävar runt här på jorden. Eller mer att det ser kanske lite mer ut så i mitt huvud. Men saker och ting finns ju där, väldigt tydligt trots det där kaosmolnet som inte riktigt vet hur det ska förmulera sig.

 

Jag har alltid tyckt om att skriva, på mitt sätt, med mina ord. Sen har jag nog struntat i om någon förstår mig eller inte. Det enda jag kaske tänka mig är att det har varit flummigt och djupt, eller flumdjupt alternativt djupt flummigt.

 

Idag är jag upprörd igen. Ser på en musikvidoe på youtube, det som jag egentligen aldrig gör. Jag fick i alla fall för mig detta, av någon anledning. "Knäppar mina fingrar- remix" med ett antal hiphop/soul/pop tjejer som dykt upp allt mer i den svenska musikvärlden. Vilket jag själv tycker är grymt samt att låten är jäkligt bra. Men NEJ ! OH NO! Jag förstår inte varför, men bara för ett gäng grymt duktiga tjejer som är hur coola som helst står framför en kamera och rappar, då jäklar är de löjliga, de ska tillbaka till köket där de hör hemma, de spelar killar, är inte coola, ngon är transa, någon ser ut som en kille, de skämmer ut sig, de är clowner, de sjunger och skit och är inte trovärdiga. Alltså vad är det som händer? 

Vad är det som händer? Det är hiphop. Jag är värdelös på den genre, men jag tycker om den svenska hiphop som dykt upp de senaste åren och har alltid tyckt om bland annat Timbuktu. Tyvärr är det ju såhär, skulle detta varit ett gäng killar så hade folk ALDRIG skrivit som de gjort under musikvideon bland kommentarerna. OCH det finns killar, hiphopkillar, överallt som gör precis samma sak som de här tjejerna. Men tar du bort alla inten, skämskuddar och spelandet. Då beskriver det killarna, för de är coola, rappar bra osv osv. 

Inget elakt mot dem, utan det är hur vi runt om är, hur vi behandlar varandra och hur vi har fått för oss att vissa saker ska vara.

Jag är världens mes, men de tjejerna i den videon. Det är starka och cool människor och individer. Precis som alla i hiphop världen i Sverige, de har attityd, de saker att förmedla, de är coola.

Jag är som sagt ingen hiphoptjej. Men jag tycker om hiphop, det jag hör. Tycker man inte om det, fine, absolut. Lyssna inte på det. Men kom inte och säg att de ska tillbaka till kökena och förklädena. För det är konservativa och jämställda tankat och åsikter. Det har ingenting med musik och hiphop att göra. Det har med dina värderingar att göra, som inte hör hemma i dagens Sverige och den värld som jag hoppas det inte bara är jag som strävar emot.

 

Det är nog ingen som egentligen läser detta, eller vet vem jag är.

 

Men det är som det är.

 

Nu ska jag nog äta lite mer mat och traska mot jobbet, får lite sol på kinderna och den kyla som faktiskt landat här i Örebro. 

 

Att bli vuxen. 

 

Jag har precis tryckt i mig en halv skål med keso, vilken gick ut enligt datumanvisningarna igår, med lite halvdan banan strött uppe på. Har nu ett halvt glas vatten och en limpbit kvar att fylla magen med. På radion hör jag ljudet av gympaskor på ett idrottshallsgolv springandes och lite småskrik i bakgrunden medan komentatorerna intensivt förmedlar hur handbollsmatchen går. De har snott en timme från P3. Tror de spelar mot Egyptien. Typ. Vart de nu än är i världen. Alltså och spelar handboll.

Min kära sambo är föresten i Egyptien och solar sig i en vecka, det behövde hon. Och ja, jag är lite avundsjuk ja. Eller nej, jag älskar hysteriskt snöväder.. Sverige i januari, eller mer södra Sverige i januari. Wonderfull så att säga.

 

Jag ska sluta vara ne bitter vädersvensk.

 

Idag skaffade jag mig en bankman, väldigt spontant faktiskt. Var på synundersökning på morgonen och råkade vara klar precis när stadens affärer börjar öppna. Väldigt många som stod utanför alla möjliga affärer innan klockan 10 och väntade spänt på öppning. För att vara en helg vanlig torsdag i januari. Lite smålustigt men varför inte ?

I alla fall gled jag in på Nordea, tog en kölapp och fick efter 2-3 nummer gå fram till en banktjej och meddelade att jag skulle minsam styra upp mina fonder och mitt sparande. Då usäktade hon ett ögonblick och slängde huvudet över en skärm och sa någonting till någon där bakom. Helt plötsligt sitter jag framför en äldre kvinna och börjar samla vuxenpoäng. En lite småflummig, lite oteknisk och smått yr men helt fntastisk kvinna på banken har nu hjälpt mig med mina fonder, sparande och jag kan nu checka av PENSIONSSPARANDE vid 24 års ålder. Och för 2-3 år sedan hade jag fortfarande gosedjur i sängen.

 

Jag har känt mig så himla trött. På allt, på mig själv, är trött i hela mig själv. Även himlans trött på världen. Detta jäkla hat och konstigheter världen får för sig. Jag som kvinna får inte vinna pris på P3 guld och jag själv som person får tydligen inte köra bil i Ryssland nu. Ja tänkt vad som kan hända då, med mina homosexuella bakterier så vet man inte vad jag gör i trafiken. Så passa er Sverige, jag kanske tar och skaffar bil här nu framöver. Då vet man inte vad som kan hända!

Det är så patetiskt på något vis. Men framförallt skrämmande, jag blir så himla ledsen. Jag tar det personligt, jag blir i sig inte drabbad men bara dör mig när jag var yngre att säga att jag tyckte om en tjej var jobbigt. Här i Sverige. Och då var den ändå år 2005-2006. Men idag 2016 får du inte som trans, queer eller homosexuell person köra bil i trafiken. Det är ju helt sjukt. Dock är ju tragiskt nog bara det förnamnet. Jag kommer aldrig kunna resa dit, eller andra länder som har den synen. För åker jag dit, vill jag kunna vara mig själv. Jag vet, respektera kultur blablabla. Men just det är förnedring och kränkning, ingen jäkla kultur. Såfall är jag ju såfall inte mig själv för att rädda mitt eget skinn, ingenting annat.

Vet inte riktigt hur jag hamnade här, men trött blir jag. På detta bakåtsträvande, främst i det land vi bor i. Hur utvecklingen ser ut. IBland önskar man att man bara kunde nypa sig sjäv och få vakna upp i den värld där alla har samma rättigheter, lika värde och en jämställd värld finns. Den värld man drömmer om på nätterna.

Och en dröm jag har, är att på något vis, volontär eller inte. Åka ut i världen  och bidra till en sådan värld. Det skulle vara helt fantastiskt. Dock är jag rädd för att se vissa saker, men man kan ju inte gå runt här och blunda. Jag, vi vet hur världen ser ut. Trots att vi inte sett det. Men vi vet, så jäkla mycket.

 

Jag vet inte hur jag hamnade här, i detta djup. Om en orättvis värld. Jag är nog lite trött, upprörd och fortfarande nyvaken. Råkade sova lite middag mellan 15-0016.30. Jösses!

 

Men jag samlar vuxenpoäng i Sverige. Vill någon dag bli någons hjälte. Men jag ska nog samla lite mer vuxenpoäng först, dock är ju gosedjuren borta från sängen i alla fall. 

Och jag saknar min kära sambo som solar sig i Egypten och har det gott, saknar henne väldigt mycket dessutom. Nu får handbollen klara sig utan mig och snön får istället göra sig redo helt enkelt. Hopp hej !