emmautanandranamn

Att bli vuxen. 

 

Jag har precis tryckt i mig en halv skål med keso, vilken gick ut enligt datumanvisningarna igår, med lite halvdan banan strött uppe på. Har nu ett halvt glas vatten och en limpbit kvar att fylla magen med. På radion hör jag ljudet av gympaskor på ett idrottshallsgolv springandes och lite småskrik i bakgrunden medan komentatorerna intensivt förmedlar hur handbollsmatchen går. De har snott en timme från P3. Tror de spelar mot Egyptien. Typ. Vart de nu än är i världen. Alltså och spelar handboll.

Min kära sambo är föresten i Egyptien och solar sig i en vecka, det behövde hon. Och ja, jag är lite avundsjuk ja. Eller nej, jag älskar hysteriskt snöväder.. Sverige i januari, eller mer södra Sverige i januari. Wonderfull så att säga.

 

Jag ska sluta vara ne bitter vädersvensk.

 

Idag skaffade jag mig en bankman, väldigt spontant faktiskt. Var på synundersökning på morgonen och råkade vara klar precis när stadens affärer börjar öppna. Väldigt många som stod utanför alla möjliga affärer innan klockan 10 och väntade spänt på öppning. För att vara en helg vanlig torsdag i januari. Lite smålustigt men varför inte ?

I alla fall gled jag in på Nordea, tog en kölapp och fick efter 2-3 nummer gå fram till en banktjej och meddelade att jag skulle minsam styra upp mina fonder och mitt sparande. Då usäktade hon ett ögonblick och slängde huvudet över en skärm och sa någonting till någon där bakom. Helt plötsligt sitter jag framför en äldre kvinna och börjar samla vuxenpoäng. En lite småflummig, lite oteknisk och smått yr men helt fntastisk kvinna på banken har nu hjälpt mig med mina fonder, sparande och jag kan nu checka av PENSIONSSPARANDE vid 24 års ålder. Och för 2-3 år sedan hade jag fortfarande gosedjur i sängen.

 

Jag har känt mig så himla trött. På allt, på mig själv, är trött i hela mig själv. Även himlans trött på världen. Detta jäkla hat och konstigheter världen får för sig. Jag som kvinna får inte vinna pris på P3 guld och jag själv som person får tydligen inte köra bil i Ryssland nu. Ja tänkt vad som kan hända då, med mina homosexuella bakterier så vet man inte vad jag gör i trafiken. Så passa er Sverige, jag kanske tar och skaffar bil här nu framöver. Då vet man inte vad som kan hända!

Det är så patetiskt på något vis. Men framförallt skrämmande, jag blir så himla ledsen. Jag tar det personligt, jag blir i sig inte drabbad men bara dör mig när jag var yngre att säga att jag tyckte om en tjej var jobbigt. Här i Sverige. Och då var den ändå år 2005-2006. Men idag 2016 får du inte som trans, queer eller homosexuell person köra bil i trafiken. Det är ju helt sjukt. Dock är ju tragiskt nog bara det förnamnet. Jag kommer aldrig kunna resa dit, eller andra länder som har den synen. För åker jag dit, vill jag kunna vara mig själv. Jag vet, respektera kultur blablabla. Men just det är förnedring och kränkning, ingen jäkla kultur. Såfall är jag ju såfall inte mig själv för att rädda mitt eget skinn, ingenting annat.

Vet inte riktigt hur jag hamnade här, men trött blir jag. På detta bakåtsträvande, främst i det land vi bor i. Hur utvecklingen ser ut. IBland önskar man att man bara kunde nypa sig sjäv och få vakna upp i den värld där alla har samma rättigheter, lika värde och en jämställd värld finns. Den värld man drömmer om på nätterna.

Och en dröm jag har, är att på något vis, volontär eller inte. Åka ut i världen  och bidra till en sådan värld. Det skulle vara helt fantastiskt. Dock är jag rädd för att se vissa saker, men man kan ju inte gå runt här och blunda. Jag, vi vet hur världen ser ut. Trots att vi inte sett det. Men vi vet, så jäkla mycket.

 

Jag vet inte hur jag hamnade här, i detta djup. Om en orättvis värld. Jag är nog lite trött, upprörd och fortfarande nyvaken. Råkade sova lite middag mellan 15-0016.30. Jösses!

 

Men jag samlar vuxenpoäng i Sverige. Vill någon dag bli någons hjälte. Men jag ska nog samla lite mer vuxenpoäng först, dock är ju gosedjuren borta från sängen i alla fall. 

Och jag saknar min kära sambo som solar sig i Egypten och har det gott, saknar henne väldigt mycket dessutom. Nu får handbollen klara sig utan mig och snön får istället göra sig redo helt enkelt. Hopp hej !