emmautanandranamn

Jag är hög på cocacola och full på naturgodis. Min koncentration har gått och gömt sig och min blåsa sprängs snart. Navid sjunger fina toner om rökpuffar och rädsla medan mina ögon snart går i kors.
Min nyttighet har varit på topp denna helg. Mat på restaurang plus två öl i fredags. Gröt och äggmacka, pizza och minst fem liter öl i lördags. Och sist men inte minst idag, söndag, melon, pizza, en och en halvliter cola, massa naturgodis och nudlar. Och jag som inte ens dricker cola?
Imorgon börjar vi och jag är glad tjej ( fast inte på hemtentan...) som ska dö på madrassen här nu. Bor där i fem veckor, godnatt.

(och såhär kul kan det vara på en föreläsning..)

Är du som jag ?
Måste du ställa sjuttioelva innan du somnar för attt du överhuvudtaget
ska komma upp på morgonen ? Hatar du med att borsta tänderna varje morgon och kväll,
men trots det borstar i minst fem minuter tillhandfatet förgylls av en röd kulör?
Skulle du hellre kunna gå naken varje dag istället för att drabbas av den där hemska
morgonångesten gällande klädval? Eller vilja ha kardborreband på skorna som man
hade som liten då snörskor är döden just då ?
Är du som jag ?
Pillar konstant i håret för att rätta till frisyren och blir arg när någon ruffsar till dig i huvudet?
Eller styr du också med andra saker när du är nervös och inte vet vart du ska ta vägen ?
Blir du sjukt irriterad när folk bakom dig fnissar och pratar under en föreläsning,
när du själv brukar göra likadant? Eller blir ditt ansikte tomatrött vid minsta lilla
ansträngning ? Kan du vissla med händerna?
Är du som jag ?
Dansar inte nykter och kan tydligen ragga när omedvetandet är igång och tankeverksamheten inte
är på hög varv? Tänker du alldeles för mycket, speciellt vid fel tillfällen? Eller tänker du alls? 
Är du som jag ?
Skrattar vid fel tillfällen och åt konstiga meningslösa saker? Eller verkligen älskar skadeglädje ?
Är du sådär äckligt djup men hatar att öppna dig inför någon ?
Är du som jag?
Inte vågar vara dig själv men samtidigt är det enda ut i fingerspetsarna?
Eller älskar när folk verkligen ser dig utan attt du är medveten om det?
Är du som jag?


En emma, ettt tråkigtt seminarium och en massa tankar. Just denna dag, denna fredag.

Inget socker är tillsatt, bara apelsinernas naturliga sockerarter ger den goda smaken.
Får man egentligen skriva lögner på en vara? Eller är de för en gångs skull ärliga? Tanken var god men antagligen är det sötningsmedel i som de "råkat" glömma skriva dit. Den naturliga smaken, på riktigt? Skulle inte tro så.

Du för handen i en melodisk rörelse längs min kropp.
Håren ställer sig rakt upp och huden förgylls av osynliga
rysningar som ilar runt i blodet.
Ögonen är mörka och skriker på hjälp. Ett finger blockerar
mina iskalla läppar och den eviga tystnaden har klivit in
genom dörren till våra liv. Förseglade ord, en fasad för att
dölja sanningen och de skrikande ögonen.
Medvetenhet.
De melodiska rörelserna bearbetas av de smått kalla och
nariga fingertopparna som trippar ner längs halsen och mot
den nakna bröstkorgen. De dansar vals läns min knottriga
hy och dras sakta över de styva bröstvårtorna.
Ett hårt men ändå försiktigt grepp om mina bröst och allt
stannar upp. Hjärtat hugger till och pulsen går upp till max.
Inga andetag,
inga yttringar,
endast två mötande blickar och nakna kroppar.
Mina naglar tränger igenom din hud och lämnar oförglömliga
spår längs ryggraden.
Saliv och tårar blandas mellan mötande läppar. Stönande
ljud etableras och kropp mot kropp inträffar.
Släpper aldrig taget.

Så kan det gå när man åker tåg helt enkelt. Med glass och tee i magen så ska jag nog dö lite i soffan efter den här dagen och imorgon gäller det. För sjuttioelftegången, tror jag. Eller det kanske är mer. JAg måste ta tag i mig själv, bli mig själv opch öppna mig. Vad är det som är så himla farligt egentligen? GAH! Slå mig hårt, någon?
Och nu ruffsa Louise om mitt hår lite spontant sådär. Jag var iaf en fin sambo imorse och gjorde en massa frukost åt henne. Jag har allt mina stunder.
Och nu måste jag springa på toaletten med, run forest run. Eller?

Det är tisdag den 19e oktober och mitt namn är Emma. Tisdagen den 19e oktober är en av höstens träligaste dagar. Den har hittills innehållt en tråkig föreläsning, en till tråkig föreläsning, pannkakor och ännu en konstig och flummig föreläsning, om referensmetoder. WOHOW?! Skulle vi köpa skor? Eller? Eller? Eller, kanske inte.
Dock sov jag sjukt mycket natten till tisdagen den 19e oktober. Igår vaknade jag på fel sida och det blev inte bättre av att jag insåg en kvart innan vi börja att vi skulle gå till tre och inte tolv, som jag trodde. Med knappt sömn i kroppen cyklade min lama kropp mot skolan och den var inte glad. Efteråt gjorde vi pannkakor och jag slockna runt fyra halv fem till sju, vakna upp en minut och somna om en timme. INTE BRA! MEn vet ni vad? Jag somnade runt tio igen, helt sjukt, och kunde sova till fyra. Där trodde jag dock det var kört, men icke sa nicke. Jag sov tre timmar till.
Dock suger det att jag redan nu är sjukt jävla jättetrött ändå. Omg på det känner jag bara. Jag ska då inte lägga mig i soffan och dö, utan ska snart mot skolan igen och på faddermöte. VI FÖRSÖKER PEPPA!

Jag är en som gröt just ju. Fick panikångest, på riktigt riktigt i fredags. Har inte fått sådär på över två år och fy fan vad detta skrämmer mig. Helgen i Göteborg var underbar, lite rörig men otroligt mys. Förutom panikångesten. Min kropp bara försvann, jag bara försvann. Jag vill inte försvinna, inte igen, inte nu.
Jag ska sluta tänka, tänka på det jag inte bör tänka på. Eller vad säger jag nu? Nej jag vet inte, OMG! Slå mig någon? Jag måste verkligen sluta, för annars. Nej, inte mer. Nej, jag är trött och idag gillar vi ordbajs. Kanske lika bra att sluta nu innan det här kommer gå illa.
Kan berätta om mitt liv den senaste tiden någon annan gång. Typ. För nu ska jag platta håret, det håret som regnet förstörde. Puss!

Magen värker. MAgen värker, en obeskrivlig känsla, fast ändå inte. Det känns som om jag brinne rupp inifrån fast ändå inte, den ömmar och är svullen. Den bara är konstig, känns konstig. Den där jävla magen, som om inte jag har haft nog problem med den. Tydligen inte.

Jag läser gamla blogginlägg, fel blogginlägg och inte mina blogginlägg. Ibland utsätter man sig för fel och jobbiga saker, alldeles för ofta dessutom. Antgaligen handlar det bara om rädsla, rädsla för det förflutna, för det nys, för att släppa och för att släppa in.. Jag känner mig lite som gubben i lådan, jag tog en kula för dig och fick en smula tillbaks..
Det är konstigt vad människor kan göra med en, på både gott och ont, före och efter. Och man inser det inte förens efteråt, känns det som iaf. Eller jag vet inte. Jag har bara väldigt ont i magen. OCh mitt bloggande är lite dålig nu för tiden. Jag har börjat ta tag i mig själv, trots den där jävla magen. Stress kanske? JAg tror det är tankar, jag borde gå vidare helt och hållet. Släppa.. men det är SÅ jävla svårt. Men saker och ting ska tydligen inte vara lätt som en plätt och kunna glida igenom.

Samma låt på repeat, kissa, stänga av burken och peppa föreläsning imorgon med sömn. Hoppas inga spöken hälsar på mig inatt, det var det läskigaste jag varit med om på länge. Fy vilken panik jag hade. När jag nästan somnat känner och hör jag andetag bakom mig. Jag känner även att någo lägger sig bakom mig och helt plötsligt är jag fasthållen och försöker skrika och röra på mig. Men det gick inte, jag var helt stel. Det var fan helt skrämmande, jag låg vaken och helt still med dunkande hjärtslag en bra stund efter det. Nej, inga besök inatt hoppas jag..