emmautanandranamn

Jag har packat ihop mitt liv i väskor och banankartonger, mina föräldrar har pratat med varandra och jag har ingenstans att bo.

Mitt liv i väskor och banankartonger. Allt känns så overkligt, sjukt läskigt men samtidigt helt underbart. Den här dagen har varit världens största bergodalbana. Min kropp somnade runt halv fem imorse och tankarna spökade i drömmarnas värld. Jag kan inte riktigt skilja verklighet och dröm just idag, vilket är skrämmande. Låg och hostade halva natten men fick lite sö,n. Min kära mor var snäll och tvättade åt mig då jag efter två timmars sömn var helt förstörd, då jag skulle upp och tvätta. Med gråten i min hals somnade jag om och vaknade upp några timmar senare. Fortfarande förstörd men lite mer utvilad en innan, inbillade jag mig i alla fall.
Idag har jag varit ledsen, arg, frustrerad, glad, fnittrig, trött, hostig, haft ångest, haft panik, dansat runt och gråtit. Flod efter flod av tårar har kommit och gått och allt känns bara så himla overkligt.
Och nu kommer tårarna igen, pga ett sms. Jag ska lämna Norrköping imorgon..  Vad händer med mig?  HERREGUD.
Kan någon trycka på en avstängningsknapp? Snälla?

Jag ska ta mig i kragen. Vi tar oss i kragen. Jag känner mig så löjlig, töntig, patetisk. Men det hör nog till när man ska flytta, lämna allt och börja om på nytt. Antar jag. Jag hoppas det i alla fall, vi kan låtsas. Jag låtsas. Och så börjar jag lyssna på min jobbiga spotify lista, bara för att få gråta lite till, men bara lite.
Nej, men vi skulle väl vara peppa? eller jag är pepp som FAN rent ut sagt, egentligen. Men allt kommer nu, på en och samma gång. Här kommer alla känslorna på en och samma gång, per gessle i mitt hjärta! ( Eller inte någonstans måste jag säga, så ingen tror att jag menar allvar, är seriös eller liknande).
Nya lungor skulle jag med behöva.. Och så borde jag klippa naglarna.

Svara på sms var det ja. Kanske mysa pip larsson nu med? Fast hoppas på att få somna en aningens tidigare än halv fem. Faktiskt. Det var lite väl sent för min smak måste jag säga. Andas ska jag med börja göra, om mina lungor vill samarbeta. Herrejösses. Jag kommer gråta påvägen mot Örebro imorgon. Jag ska bli örebroare, imorgon. Men det känns bra, trots alla tårar och all ångest. En ny start, jag behöver det.

Och nu trodde jag att mitt inlägg försvann, detta fina inlägg, för att datorn strejka som in i......! Men det vore kvar, ska vi köpa skor? WOHOOOW! Nej , nu blir det pip larsson ännu en gång och hosta mig till sömns.

Det där fenomenet sova, det borde jag undersöka just nu. Väldigt nogrannt dessutom, men jag gör det? Inte någonstans faktiskt. Vad hände med att somna och avsluta dagen till pip larsson?
Jag borde leta upp min tandborste. Jag borde slänga ner allt från sängen och slänga ner min kropp i sängen, så att jag orkar packa ihop det sista imorgon. Innan flytten, den provisoriska flytten. Det känns så himla overkligt, allt känns overkligt på något sätt. Sommaren är snart slut, jag ska flytta från norrköping och starta ett nytt liv. Det är helt sjukt, helt jävla sjukt.

Och de där sakerna, män i skor. Jösses vad de kan göra mycket med en. Med ens tankar, med ens kropp, med ens syn och med ens hjärta. Med ens hjärta.. De där himla män i skor.

Nu tappa jag orden, vill skriva men vet inte riktigt vad. Borde börja skriva på min bok igen. Det kommer aldrig bli något annars men nu känns det som om jag inte direkt kommer att hinna med det, inte framöver i alla fall. En tid framöver menar jag såklart. Eller något. Jag är för trött för detta och nu bloggar jag för fulla muggar. Varsegod!

Ha ångest, borsta tänderna, slänga ner allt från sängen, slänga ner mig själv i sängen, pip larsson, gråta sig till sömns. Tror det får bli så nu..

Jag bloggar nu. Bara så att du, ni vet. Nu bloggar jag, så nu vet ni. Fast jag är sugen på tee, borde man kanske springa ut till köket och fixa till det kanske ? Eller sugen, min hals är nog mer sugen då den kliar och dummar sig en massa. Vilket inte är helt okej, men jag lär få stå ut några veckor för frisk kommer jag inte att bli den närmsta tiden känner jag. Och nu blev jag jättenervös. Herregud. Heja att jag är som en bergodalbana just nu. GAH! Just det, tee var det ju? Ett... Två ... Tre...!

Varför funkar det inte? Nej , nu tee för nu har det gått mer än tre minuter. Kanske? Eller? Lite svårt att upptäcka det här, men i alla fall. EMMA LYFT PÅ RUMPAN FÖR I HELVETE...! Nu går jag.
Nu har i alla fall en fin teekopp framför mig med tee och en massa honung. Varför jag nu skulle påpeka att det var tee i den när jag nämnt ett antal gånger att jag ska fixa tee. Tee tee tee tee. Punkt.

Det blev en hel del uppdelningar känner jag. Och mitt ordföråd och meningsuppbyggnader är inte på topp förtillfället känner jag, och så missar jag bokstäver konstant. Heja mig. Och nu brände jag mig lite på muggen. Sådant är inte riktigt okej, faktiskt. Och skeden var ju inte lite varm. HERREGUD! Det får nog svalna lite tror jag.

Kom nyss hem från Göteborg. Fina göteborg. I onsdags åkte fröknarna emma, sofie och cicci mot Götet med min mammas lilla röda fara. Efter om och men kom vi till slut fram till staden, som är förjävlig att köra bil i. Alltså, vem gör en sväng och delar upp vägen i flera filer direkt efter kurvan? Man hinner inte med någonstans. Det var helt galet att hitta rätt fil att köra i. OMG! Jag var helt spänd när jag körde bil och vägar försvann och allt möjligt. Inte helt okej Göteborg, inte helt okej!
I onsdags chilla jag och sofie hos min fina vän Peter och vi var pensionärer och gick och la oss tidigt. Vi var nog pensionärer hela helgen, förutom gårddagen. Då jävlar var jag inte en pensionär, kan jag lova.
Torsdagen, jag och sofie gjorde staden en sväng, vi träffa på och krama lite folk och hade det allmänt mysigt. En tidig kväll och laddade inför liseberg.
Fredagen, Liseberg för hela slanten! Eller först så gjorde jag och sofie staden igen i en timme. "Nya" converse, begangnade men ändå fina och jag orkar inte bry mig och det stavas begangnade eller begagnade. Faktiskt. I alla fall , Liseberg! Vi kom dit runt halv två och försvann därifrån runt tio på kvällen, en helt underbar dag! Kände mig som ett barn på nytt, lite nojjig men åkte en massa! Vad annars? 
Dock var det sjukaste baldet i mörker och spöregn. Herregud. Det var fan helt jävla galet, rent ut sagt. Man såg inget när vi störta ner i tunnlarna och fick världens största regndroppar sprutandes i ansiktet. Alltså hur skriver jag idag ? Det är inte okej , inte någonstans. Men ni får väl ha överseende denna gång, jag är helt slut, förstörd, knappt sovit och kört bil i fyra timmar. Överseende jatack! Men som sagt, en värd dag som sluta med späregn och blöta män i skor helt enkelt. Det blev pensionärskväll då med.
Lördagen, det var nog en enda väntan. Jag och sofie chillade hemma hos peter medan han jobba sen blev det lite mer chill när han kom hem. Kvart över fem klunka vi i oss den första groggen. Sen gick det bara utför! Eller nu lät det väldigt dramatiskt. Det blev inte nyktert, inte någonstans men en hellyckad kväll ute i Göteborg och sedan till Gretas. Det kunde nog inte ha blivit ett bättre avslut på Göteborgsturen. Härligt folk och bra stämning. Puss påt säger jag!
Söndagen, idag, var dock inte lika kul. Jag och sofie kom hem kvart över fem på natten till en nyvaken hedvig som skulle iväg och jobba. Tyckte lite synd om henne. Vi däcka direkt i hennes lägenhet och vakna upp helt förstörda. Jag var och är helt förstörd, herregud. Bakispizza och pip larsson förgyllde våran dag. Hämta bilen och plocka upp cicci. Och nu är jag hemma igen. Herregud.
Måste bara säga att när jag vakna upp imorse så forsa tårarna bara. Vad hände där? Söndagsångest och en jävla stor saknad inom mig. Kan man bli mer förvirrad och tankspridd just nu ? Jag vill bara slita ut mitt hjärta och slänga iväg det, faktiskt. Jag har ångest, flyttångest, framtidsångest, all ångest man kan ha. Stäng av mig ? För en stund i alla fall.

Imorgon ska jag packa ihop allt, ringa runt bostadssaker, ringa skolan, kolla upp kurslitteratur, och fixa allt som måste fixas helt enkelt. Det kommer bli en lång dag. Och nu borde jag kanske bara stänga av mig själv och sova? Funderar på att fortsätta med pip larsson på youtube. Det vore något. Jag försökte läsa nyheter på tidningars hemsidor men jag vet inte om jag är kapabel till att ta in något just nu. Det känns som om jag redan håller på att svämma över. Av saknad, ångest, panik, glädje, ilska och alla de där andra känslorna. På en och samma gång. På en och samma gång... Nej, nu ska jag njuta och dricka upp mitt tee med litervis honung. Det blev ett litet blogginlägg denna gång. Nästa gång kanske man borde skriva om något vettigt? Slå upp någon i en tidning och diskutera sönder det. Om tid finns, och ork.

Jag gillar verkligen inte drömmar. Jag gillar verkligen inte drömmar, inte idag, inte imorgon, inte nu. Insåg precis vad jag egentligen drömt, vilket jag ångrar att jag gjorde. Om man nu skulle ha kunnat stoppa det, tyvärr inte men man kan ju låtsas? Eller vad tjänar det till för egentligen. Ingenting. Jag insåg vad jag drömde, sudda ut? Någon? För nu rinner tårarna och jag känner mig hopplös. Som ett litet barn som inte får den där stora polkagrisklubban i kiosken. Dels för att den är alldeles för dyr och stor, men också för att den skulle förstöra kläderna, ungens ansikte och hamna i backen och gå i tusen bitar efter en halvminut. Jag kommer förstöra mig själv och gå i tusen bitar. Jag har gått i tusen bitar och om drömmen skulle bli verklighet vet jag inte vad jag skulle ta mig till.. Det mest frustrerande är att jag insåg nu, att när jag vakna att allt kändes fruktansvärt verkligt. Dock tänkte jag inte mer på det utan hosta och slemma mig ut från rummet och glömde av det. Tills nu.

Det är tredje dagen, eller morgonen i rad som Oskar Linnros förgyller min start på dagen. Vilken man, vilka texter. Han är bara så.. GAH! Herrejösses. Tårarna rinner, snoret rinner, halsen kliar, lungorna hostar, slemmet slemmar och hjärtat värker. Jag borde fixa iordning här, packa, ta mig en promenad och sedan bär det av mot fina Göteborg. Det behövs, innan flytten. Flytten flytten flytten. Vi har kollat på en stuga, jag och Louise. Heja kluvna tjejer utanstreck förvirrade som in i snabel A hotmail punkt com.

Nu ringde telefonen, förut ringde telefonen. Det var Julija. Jag har saknat henne. Jag saknar henne, väldigt mycket. Kvinnan flyttar ner till Göteborg nästa vecka. Och grejen är den att jag åker till Göteborg och kommer hem på söndag. INTE OKEJ NÅGONSTANS att vi åker om varandra sådär. INTE OKEJ! Ville bara säga det..

Nej, hoppa in i duschen, hitta kläder, packa och ta en promenad kanske ? Och sluta tänka!

En tanke kan förverkligas.
En känsla kan bestå, alldeles för länge, smärtsam, försök till att tränga bort.
Trängas bort.
En känsla består, när försvinner den, nu, imorgon, aldrig ?

Fingertopparna dansar längs min hud fortfarande...

Var det någon som sa slips?

Just nu sitter jag med min slemmiga hals och mina hostande lungor med russigt nytvättat hår och dansar med fötterna till allas våran Oskar Linnros. Som jag fick reda på, enligt Julija, har jämförts med Orup och anses vara den "nya" Orup under 2000-talet. Vad tänkte Expressen med undrar jag ? Hum. Dessa tidningar. Linnros är i alla fall min framtida man, bara min min min. Så det så.
Min hals förgylls även av tee, tee med en massa honung och med massa menar jag väldigt mycket gigantiskt mycket massa. Den har kliat hela natten, inte helt okej känner jag. Stackars theo som sovit bredvid mig, en hostande och vridande Emma. Fast jag tror inte jag varit så jobbig, det verkade inte som det. Dock hade Theo tydligen armbågat mig precis när vi somnat men minns jag det? Nej. Vaknade jag då? Nej. Sov jag som en litet barn? Antagligen.

I fredags var det min sista dag på kolmården. Det kändes och känns fortfarande konstigt, jag ska inte dit mer i år och jobba. Ingenting alls, för om en vecka och en dag börjar skolan. I örebro. Jösses, jag är nervös tjej här kan jag lova.
På fredagkvällen var det pardejt. Jag och mamma, Nathalie och hennes Mamma, en fin kväll helt enkelt med grillad mat, vin och äpplepaj med vanlijsås. Fem av fem toasters! På lördagen sen drog jag och mamma med vår röda fara mot kolmården och myste med alla vilda djur. Sol, mat, glass och skratt bestod dagen av som slutade med slipsfest hos fröken Ellen. En bra dag, bra kväll och emma däckade i sin egna säng.
Söndagen bestod utav att vara bakis och halvsjuk, försöka packa, gråta som en gris till film, gråta som en gris utan film och ännu mer packa.
Igår var jag mer överallt, packa, glida runt på stan med theo, fika lite, peta på renee, peta lite till på renee, se nathalie plågas av nålen och mysa med film med theo och nathalie. En bra dag där med.

Vaknade halv sju imorse, då theos tåg fick 07:43. Heja party emma som inte alls var vaken, men en snäll sådan skjutsa ner saken till resecentrum och sen hem igen och däcka i en och en halvtimme. Nu sitter jag här med mitt tee, är nervös inför bostadstittande i Örebro och borde göra iordning mig. Och gud vad onödiga saker ni fick veta nu. Fast jag skrev inte om hur jag mår, SCOOOOORE!

Jag har inte skrivit något på länge, inget alls, vilket känns konstigt men väldigt skönt på samma gång. Jag borde skriva av mig, vara arg, vara ledsen, vara upprörd, vara förvirrad, fast på papper.. Någon dag, nu snart framöver ska jag bara sätta mig och skriva. Så som jag brukar göra, så som jag kan. För just nu, kan jag bara inte. Det är oklara tankar, värre än förut. Saknad och ilska, men ändå inte. Jag känner nog inte igen mig just nu, men snart är det jag som tar tag i mig själv.
Om mindre än två veckor börjar skolan, ska kontakta örebro boxningsklubb nästa vecka, ska hitta en fin psykolog, lägenhet, beställa kurslitteratur, bli nollad och starta upp ett nytt liv helt enkelt. Efter tjugo år. Det känns bra, tror jag. Man kanske ska försöka sluta tänka för en gångs skull?
Eller bli hora, för då får man betalt för att kramas ? ( Nej, jag har inte alls sett på den bästa sommaren idag..tihi)

De senaste två veckorna har jag jobbat, jobbat, vart på pride och vart kalas, gråtit, skrikit, slagit sönder min hand och ätit pizza. Det där var alltså pride, men det var fint, en del av helgen i alla fall. Sen har det blivit ny tattuering, fått veta att man ska bli örebroare, mer jobb, lite till jobb, umgåtts med människor, vart besökare på kolmården med en nathalie och tre barn som var överallt, jobb och nu jobb. Sista dagen imorgon dock, SÅ UNDERBART SKÖNT! Ledig i en och en halv vecka sen drar allt igång igen. Helt enkelt. Och longboard har jag med, lite i alla fall! Tihi.

Nu känner jag någonting krypa sig fram inom mig, kanske bäst att sluta innan allt spårar ut ? Fick höra lite linnros på telefonen idag i alla fall och nästa vecka blir det ett göteborg besök! Sova bort allt för en stund? För nu kommer tårarna, somvanligt. Höhö, haha ? Eller kanske inte. Nej, sluta. Nu!