emmautanandranamn

Någon sa en gång till mig att titta upp mot himlen,
sträcka ut min kropp och plocka ner
den allra klaraste stjärnan. Men jag nådde inte.
Mina fingertoppar snuddade det brinnande klotet och hastigt försvann
min hand från den mörka och stjärnklara himlen. Hopplöst föll min
korpp ner mot marken och din suck ekar genom min kropp,
likt en kniv rakt in i hjärtat.

Lätta sträva fingertoppar dansar längs min hud. Trippar lätt i en eller två
cirklar, runt naveln, tar vägen över magen likt en slalombana och stannar upp,
helt plötsligt. En blick och de kalla fingertopparna smeker försiktigt mina bröst.
Bröstvårtan styvnar till och mina andetag stannar upp..


Undra hur världen skulle se ut om hundar skulle ha haft vingar?


Ännu en dag på jobbet, och ännu stavas med ett ä, två n och ett u, och inte något annat. Bara så att ni veta, skulle bara meddela det i alla fall att. Typ, kanske, ja.
Efter en hektisk dag på jobbet blev det skjuts hem från resecentrum av min fina mor, slänga i sig mat, byta om och förvandlas till en apa och iväg på femkamp med jobbet. Dock var folk dåliga och inte trotsa gänget, men the fat ape girls trotsade! Dock vann vi inte men en kväll full av konstiga apljud, fint folk, gräs,ägg och kol överallt och en massa skratt. Bilder kommer nog upp på facebook inom en framtid, dock glömde jag kameran men inte vissa andra. Heja heja! Nu har jag dessutom druckit tee och ätit glass, Tandborsten nästa!
Och någon som vill trolla fram tiden tills på måndag ? Och stänga av mig och mina tankar över helgen ?

Jag vill inte ha min yoghurt. Kanske kände för en omväxling men jag ville inte ha den. Så det blev endast en macka, eller en fralla jag delade på, smeta på lite keso och droppa ner några röda paprike bitar. Och så tee. Nu dricker jag tee för de som klagar över att jag inte gör det för en period. Moha! Eller något.
Dock var det mest för att jag för en halvtimme sen vakna upp med världens halsont, igen. Jag känner verkligen peppen på att bli sjuk igen, speciellt när jag ska jobba fram tills på fredag sen iväg till Stockholm och Pride, där jag absolut inte kommer att få vila. Nästa vecka kanske ? Eller någonsin? Just det, jag måste ringa till Bostadsgojset i Västerås. Gör vi det imorgon? Får se om jag orkar nu.

Rygg och halsvärk, eller ryggvärk och halsont. Jag har halsvärk. Kanske inte. Jag tror jag fick en massa sms inatt, men min  lånetelefon. Den andra blev helt knas och ville tillslut inte ladda sig så nu har jag någon konstig telefon, den är galen helt enkelt. Men vad gör man? Jag har en telefon i alla fall. Och det var inte alls detta jag skulle säga när jag börja komma in på alla de värkar jag har, men vad gör man? Ännu en gång.
Jag tror jag skulle säga att jag inte kan sluta lyssna på Eddie Vedder, och att jag insåg att igår var sammanhang, meningsuppbyggnader, ordval och stavning inte min grej. I och för sig, är det någonsin det? Jag är dock jättesugen på att fortsätta på min bok, när nu det ska ske. Nästa vecka kanske?

Man kanske borde dricka upp sitt tee och fixa sig inför jobbet? Den sexiga uniformen har jag redan, det är bara håret och tänderna jag ska få kontroll och ordning på. Men jag orkar inte, jag vill vara hemma och vara sjuk. Men nej, pengar pengar pengar. Sa någon pengar? Tee var det japp japp..

Just det, jag drömde konstigt inatt, om vissa människor och så hände det saker, för mycket saker för mitt eget bästa. Jösses..

Det blev inget pip larsson ändå. Nu ska jag kissa för andra gången, låta panodilen verka och sova. Bara sova bort mig och allt annat. För en stund, en liten stund. Godnatt.

Andra tankar, inte du, inte jag, inte vi, oss.
Andra tankar. Önskade att jag kunde trolla.
Trolla dit någonting, eller kanske bort. Ta bort.
Fast jag vill inte. Kan inte du trolla ?

Jag känner mig gammal. Ligger i sängen innan klockan tio och har världens ryggvärk. Vet inte riktigt vart jag ska ta vägen. Jag är gammal... Har även övat på min otur idag, klämde mig mellan mjukglasspaket och en liten vagn så att jag blev helt blåmärkerödblodaktig på armen. Jag känner att jag är duktigt. Slagit i huvudet, rivit axeln, igår slog jag i en toalett med vaden. Det känns som om jag gjort något mer "större" idag. Jag tycker om min otur, eller kanske inte.
Och jag känner att detta inte var någon bra idé, det kommer bara en massa gojja ifrån mig nu. Rent ut sagt, eller rent ut sagt. Vilket språk jag använder. Kära nån, kära någon? Nej, kära nån, käranån. Hum. Det ordet har jag nog aldrig fått ut från mina fingrar, hoppas på att min läppar vägrar forma det. Då är det illa, väldigt illa. Och herregud vad min rygg värkte nu. Jag skulle ju kolla på pip larsson.

Jag är inte gammal, egentligen inte. Ibland är jag nog nio, men bara ibland, när jag vill och hur jag vill. Inte hur du vill, utan jag. Fast min rygg gör ändå ont.

I onsdags sålde jag glass ännu en dag, det var den fjärde arbetsdagen och det var lika galet med folk som dagen innan, det tog aldrig slut. Varför vill folk ha så mycket glass för? Fast jag fick en fin överraskining i kön, och det där blev jättefel stavat, eller jättefelstavat, men det struntar vi i, i alla fall jag. Denise,hennes flickvän och hennes bror dök upp och vill ha glass. Och vet ni vad, jag serverar god glass! Eller serverar kanske är att ta i, säljer rättare sagt. Höhö, eller något.
( Laga min rygg någon? Med hammare och spik?)
På kvällen tog jag med mig två dalarnabos. Nej, jag känner att mina konstiga ordval inte funkar. Mina dalmasar som var på bilroadtrip. Eller de är väl inte mina men vi kan ju låtsas i alla fall. För en stund. Det blev i alla fall parkhäng, utgång och en jättefull emma som inte skulle åka taxi men tillslut åkte den där himla taxin.

I torsdags, då vaknade Emma upp klocka sju efter väldigt få timmars sömn av en lite halvt ropande Sabrina som tyckte jag skulle gå upp eftersom jag skulle hoppa på ett tåg mot skåneland vid halv nio. Jag ville inte upp, jag var inte jag utan någonannanstans men jag kom upp, packade ihop något jag inte mindes. En väska var det i alla fall, tog med mig eskil och fick skjuts ner mot rese. Där mitt Malmö äventyr börja.
Lite efter klockan tolv möter en glad och springades Evelina. Hon var fin, hon är fin, en bra människa som gör en glad, på alla sätt.
Malmö i sin tur var helt underbart. Staden, folket, stämningen, allt det där som man behöver ibland. För bara en liten stund, det räckte, räcker, vill ha mer men tänkte leva på det ett väldigt långt tag framöver. Malmö.

Nu ska vi sammanfatta min Malmö vistelse kort, kortfattat. Jag ska försöka, för en gångs skull, dock kan jag inte lova att det kommer att gå så bra. Och vad hände med pip larsson tittandet egentligen ?
När vi kom fram till fröken rothman efter en tur på stan, träffa vännen Linda, hitta mat så chillade vi en stund innan fröken drog mot sitt jobb. Jag satt hemma hos henne och var arg på min telefon sen yra jag runt i staden malmö och skulle hitta evelina på hennes jobb. Så fort jag klev ut från dörren men min fina longboard så var jag vilsen. MEN JAG HITTA! Och jag gick inte fel en enda gång. Och detta med kortfattat går inte bra och snart somnar jag . OMG!
Torsdagen bestod av några öl, en göteborgare, spontan utgång, arbetsledare som tycker man är het och fyllekäk på sibylla. Jag vaknade upp med en göteborgare och en fin nyskåning, helt förstörda och vi åt den äckligaste pizzan jag någonsin ätit tror jag. Inte ens värd 45 kronor. Och nej, nu pratar jag om fel dag. Detta var lördagen. På fredagen vaknade jag endast upp med evelina. Nu blir det helt fel här. Men fredagen bestod av marknad, mys med folk, öl och härlig stämning i folkets park. Sedan blev det gayklubb-tom boy. Jag fick ett nummer men inte mer, haha. Bara så att ni vet. Jag är inget bra på sånt där med att ragga på krogen, det funkar inte. eller iof, jag försöker aldrig men det är bara massa killar och män som stöter på mig. Vad händer liksom?
Men det var en fin kväll och dagen efter det blev det äcklig pizza. Sen chillade vi runt i stan på festivalen och marknaden, chillade på utkanten och satt i en park med folk. Halvplanderad utgång då med misslyckades, men jag grät inte i floder för det. Det var fint ändå.

Söndagen, hur skulle jag komma hem? Det blev en liten omväg via Göteborg och träffa mysigt folk. Jag var förstörd och ännu mer förstörd efter nattbuss. Men man är bara ung en gång, haha. Nej, nu låter jag gammal igen. aj, min rygg.
Idag var det jobb, imorgon är det jobb och hela vägen fram till fredagen. Då blir det full bil upp till stockholm, pride, drama och glömma bort sina bekymmer. Fast jag längtar mer till måndag, då ska jag tattuera mig.
Nej, ska jag köra på pip larsson ändå kanske? Somna till det, det blir nog bra. Fast först måste jag kissa, och vattna mina ögon. Godnatt säger en hysteriskt slut tjej.

Måste bara säga att jag vill tillbaka, inte vara hemma, i en tom säng, minnen fär mycket tankar, minnen.
Stäng av mig? Nej just det, toalett sen pip larsson.

Den bultande klumpen slår i otakt.
Som en gammal cococola burk krossades den, skrynklades ihop och blev iväg kastad.
Som en gammal cocacola burk..




Med sår över hela höger handen sitter jag här med ett nydammat rum och en halvpackad väska. Jag försöker peppa mig inför jobba imorgon, fjärde dagen i rad och sedan ledig tills på lördag. Vi, eller jag, känner peppen. Eller egentligen inte men om jag blickar framåt, mot morgondagen och Malmötrippen på spndag så känns det bra. Väldigt bra rent ut sagt. Bort ett tag, se dagar jobb, pride, tattuering, lite jobb, urkult förhoppningsvis, lite jobb och sen flytt. Jo, men okej. Vi peppar.
Dock peppar vi inte fel låtar som dyker upp från spotify. Jag måste sammsuga imorgon, och full som en kastrull på kvällen ? Det låter bra i mina öron, tyvärr.. Natti ?

Jag har inte bloggat på en vecka, en vecka och två dagar. Nio dagar. Nio dagar har gått av mitt liv och jag sitter här framför datorn i ett gult linne och randiga kalsonger.
Fröken anna var här nyss och myste film med, vi var två trötta tjejer med en hysterisk film, lättdryck och salta pinnar nerkastade i soffan. Det blev ett fint avslut på denna dag, denna dag och alla andra dagar denna sommar som går otroligt fort. Det är snart augusti, vad sker egentligen ?
Jag skyller på jobbet... Hela dagen går bara sådär, massvis att göra, inget tänkande bara göra och sen vips sitter man där halvnaken och skriver om sitt ganska inte händelserikaliv innan man tänkte besöka och dansa vals med John Blund natten lång.

New Slang spelas om och om igen från allas vårat youtube då spotify plus msn har hakat upp sig och jag orkar verkligen inte starta om datorn. Eller det känns mer onödigt. Dock är det inte världens bästa låt att lyssna på, eller den är helt underbar men den väcker alldeles för mycket minnen och känslor. Inget jag vill tränga undan, men sådant jag inte klarar av just nu. Jag klarar inte av saknaden, den sprider sig som ett virus i kroppen och tar över allt annat. Speciellt om kvällarna, då värker det som mest. Det är dock ingenting man kan rå för, tyvärr. Saknaden går inte att slänga iväg som en boll, eller bara blåsa bort. En dag i taget?

Det var något speciellt jag tänkte på, men jag minns inte. En tråkig tillbakablick av min vecka?
Helgen, det bjöds på fint besök från dalarna och bra musik mitt i staden. Veckan har bestått av.. Det står helt still i huvudet just nu. Jag jobbade onsdag, torsdag och fredag. Men vad gjorde jag måndag och tisdag ? Umgicks, var, sov? Tvätta? Nej nu minns jag. Jag var ju hos mormor och morfar. Nu koppla jag. Herrejösses. Det var i alla fall två fina dagar ute hos dem, de betydde mycket. Det var skönt att bara komma härifrån för en och två dagar. Sedan var det jobb. Och i fredags var det full som en kastrull i Folkparken med mysigt folk. Och sen blev det som det blev, haha, herregud. Nej, jag nämner inget...
Västervik i lördags, spöregn och mys med mor utanför visfestivalen. Det var i och för sig uppehåll under dagen, det var i alla fall en lyckad dag med världens bästa Bettan.
Igår och idag var det jobb som gällde, tisdag och onsdag med.  Full som en kastrull på onsdag ? På torsdag drar jag i alla fall till skåneland och myser med världens finaste Evelina.

Nej jag borde sova innan jag börjar prata känslor. För det vill vi inte, det är bara en enda röra och gröt inom mig just nu. Hoppas bara på att slippa somna gråtandes inatt.

Vi peppar två arbetsdagar som sagt, malmö i tre dagar, sex arbetsdagars, pride och sen tattuering! Och snart är jag inte någon Norrköpingsbo längre, jösses. Puss!

Med alldeles för få timmars sömn i kroppen från inatt sitter jag helt förstörd vid köksbordet och borde gå in och peta på flickan som ligger och sover i min säng. Jag har nog iof inte sovit ordentligt eller bra på två veckor snart men inatt slår ju inget, fem till åtta och nu väntar 7,5 timmars jobb, känner vi peppen ?  Klart vi gör! Eller...

Min hals är fortfarande som den är, bättre men målbrottspojke. Igår var en fin kväll, munken in tha park, lite öl och utgång. Förklaringen till min minimala sömn men är man tjugo så är man! Nej, vad sa vi, peta lite och sen jobb ? För jag orkar inte skriva här mer, då kommer jag bara att balla ur och det vill varken ni eller jag. Puss!

Sådär onödig information om att jag har tvättat idag sker nu. Sådär onödig information om att jag städat hela lägenheten idag sker nu. Sådär onödig information om att jag äntligen pumpat min cykel kommer nu.
Jag fick även en massa kondomer utdelat till mig på stan idag. Och så är jag sugen på blomkålsstuvning.

Klockan sju vaknade en förstörd emma, psykiskt och fysiskt. Ner till tvättstugan, yra runt fram och tillbaks med dammtrasor och golvmoppen. Tills jag tillslut var klar med allt och befann mig i staden hos fröken Nathalie som provade bågar, jag kollade upp mina ögon mådde bra och vi cykla iväg till hennes far för kaffe och bullar. Det var en fin tur, yr hos classe olsson, eller han kanske stavar med H? Skitsamma. Det blev salladslunch på balkongen och jag mådde bra.
Kvällen avslutades med skräckis, popcorn, en sofie, en louise och en till sofie i min soffa. En bra trots min månbrottshals som inte ger sig.

Jag skrev väl av mina sorger förut ? Eller skrev av och av, sånt kan man ju inte göra. Men det där skalet känns lockande, men jag ska inte. För nu ska jag sova, munken in the park imorgon och då får jag främmande från dalarna. Puss på att jag kanske får sova lite inatt.


Fan..

Vid vissa lägen i sitt liv känner man sig okrossbar. Man har klätt sig i sin rustning och är redo för det allra värsta, ingen kommer någonsin att ta sig igenom den och det skal man omgivs av. Dock faller den rustningen, om man har otur och det tar evigheter att bygga ihop den igen. Frågan är om man då egentligen vill göra det, det känns som ett måste även fast man inte vill göra det. För inombords vill man inte vara inburad i en varm och hård rustning. En rustning som skapar det liv du egentligen inte hade tänkt dig, men det känns bra, eller mer bäst så.
När rustningen ligger i små bitar framför dig, slänger du dig ner mot den hårda asfalten och försöker att samla ihop varenda liten bit. Men det går inte. Det funkar inte så. Du är öppnad, krossad, verklig för första gången.

Hjärtat värker och tårarna rinner. Min Leo sitter bredvid mig på skrivbordet och jag saknar världens bästa Evelina. Saknad gör ont, oavsett bra eller dålig saknad. Den bara finns där, gnager sig igenom varenda liten hudcell och tvingar fram de där salta dropparna som sakta faller längs kinden.
Samma låt spelas om och om igen och jag känner ..  Jag känner allt och ingenting.. Det bara är..

"Hjärtat slår sällsynta slag, minnena illusioner är allt jag har. Men jag ska fortsätta ännu en dag,
även om du aldrig kommer tillbaks. Även om du aldrig.. kommer tillbaks.
Hjärtat slår sällsynta slag, och jag kan se att allt är helt ofattbart. Men jag ska fortsätta ännu en dag,
med en sanning och ett öga av glas. Men jag ska fortsätta ännu en dag, med en sanning och ett öga av glas

Timmar och dagar håller mig i en bur. Tiden omringar oss som en mur. Jag måste uppfinna en nu nyväg ut, utan att känna att jag gått den förut. Utan att känna att jag.. gått den förut.
Timmar och dagar håller alla i en bur, den här maskinen slaktar drömmare som djur.."

( Jag tror jag blivit kär i Christopher Sander, bara så att ni vet. Heja låten på repeat och jag skiter i om tårarna forsar som en hysterisk flod.)

Nej, jag tror jag ska dö lite i soffan i någon timme innan fröknarna grenen och bolaget kommer. Scrubs går på tv så det får förgylla mitt liv för en stund. Fast nu har det redan gått ett avsnitt, kan jag slita mig och hinna det andra iaf? Jo, jag gört...

Det rinner överallt, känns det som i alla fall. Ögonen rinner, näsan rinner, allting rinner. Nästan. Min hals verkar vilja mig något ont, har vaknat et antal gånger inatt av att den gör ont som in i...! Nu har det börja lägga sig lite men det är inte bra någonstans, jösses vad jag peppar på jobb om en och en halvtimme. Man borde kanske börja brumma föresten ? Ja, jo, snart i alla fall. Sen peppar vi två lediga dagar, eventuellt tre. Men två i alla fall, och jag ska kurera mig då kan jag säga. I solen!

Jag känner som vanligt att mitt sammanhang och mina meningsbyggnader är på topp, men jag är trött och sommarsjuk så då får det vara så. Ikväll ska jag förgylla eskil lite igen tror jag, om min kropp orkar så att säga.

Nej, jag vet inte riktigt vad jag ska skriva? Man ska ju inte skriva för mycket om dessa tankar, inte här kanske. Nej, vi struntar i det. allt är väldigt rörigt inombords just nu. Borde, borde inte? Vet inte riktigt vad jag styr med just nu. Men så kan det gå om inte haspen är på..
Nu ska jag snora lite till i bilen tror jag, jag peppar på att klockan ska bli halv sju fort. Och jag kanske skriver ett vettigare blogginlägg framför, känns som om det behövs. Nu ordbajsar jag mest om ingenting.

Jag funderar på att byta blogg, ännu en gång. Mesta dels är det väl för att jag förstår inte hur man designar här, men sen kanske också att gå vidare. Sist var det för att försöka glömma den perioden, eller inte glömma utan att gå vidare men den delen av mitt liv finns ju fortfarande kvar. Ingenting jag förnekar, och ingenting man ska förneka, hur ont det än gör att tänka tillbaks på det.
Vi låser in oss i rutor...

Jag sitter helt yrvaken i arbetskläder och tänkte faktiskt ta bilen till jobbet idag. Fick med mig den röda faran hem från katrineholm så har bil i en vecka. Heja att åka och bada en massa massa!
I alla fall. I fredags var det jobb som gällde, i den där himla värmen. Jag tror min tankeverksamhet försvann på slutet, vilket var grymt skönt, konstig nog. Eller inte konstigt, kände mig mest bara allmänt trög men det var ganska skönt ändå. Tog tåget mot Katrineholm när jag väl var inne i stan och där blev jag hämtad av min mor.
Vi hälsade på mormor på Almgården och sedan far vi till morfar och krama lite på honom. Då deras vattenpump hade gått sönder så traska vi över till grannarna. En svettig glasstjej behövde duscha.
Dusch hos främmande människor slutade med två tre timmars vindrickande med femtioplussare, det var en ganska fin kväll och en liten rundomfötternamor.
Ännu en natt utan sömn, eller sov gjorde jag väl men vakna konstant och sov oroligt, så vaknade runt halv sju så jag klev upp, fixade mig och brummade vidare mot Borlänge. Påvägen tog jag min systemetoskuld i ludvika och satt där med macka, kaffe och munk innan Borlänge.

Väl i Borlänge, underbara människor, mys musik, värme och svettig kropp och jag försvann lite i alkoholens dimma, inte mycket men lite. Det var en fin dag och natt. Och jag sov som ett litet barn, dock somnade vi inte förens runt fyra halv fem men i alla fall. Mys påt.
Dagen efter kände jag mig gammal, alla andra var döda efter en vecka, jag efter en dag. Haha, det känns bra.
Jag följde i alla fall med fröken Sabrina till Säter en sväng och chilla där. Sen bar det av hemåt igen och var en ganska nöjd tjej, i helgen mådde jag bra. Tankarna kommer och går men nu blir det jobb och släppa allt ännu en gång.
Nej, ska man börja brumma iväg snart kanske ?

Måste bara säga att det blev hästpojken, andreas grega, krunegård, johnossi, mando och mex som förgyllde mina öron. Missa lite men det gör inget, och allas våran man Jay Z, men det gör inte så mycket heller. Jag är nöjd ändå. Nej, brumma var det..


Stjärnorna lyser väl lika klart i din del av stan?
Står du som jag, på din balkong och vilar i kaoset som var?
Hallå! Är du där? Hallå? Hallå! Finns det nånting kvar?

Min buss går exakt om en timme. Här sitter jag med tee, mackrester mellan tänderna och känner mig helt förstörd. Jag vaknde vid fem och kunde inte somna om, utan har legat och vridit mig ett antal timmar i någon slags halvsömn eller liknande. Tungan är sönderbänd och jag vill bara gråta, känner mig som ett litet barn, men det får man göra ibland. Eller ?
Inatt drömde jag om kolmården och glass, dock minns jag det inte nu vilket jag gjorde för några timmar sen men det försvann bland alla vridningar och konstiga sömnlägen nu på morgonen.

Jag har blivit kär i Kent nya almbum, eller i alla fall de låtar jag lyssnat på hittills. Och vissa folk får se dom ikväll, morr på det. Nej, jag borde inte sitta här. Dricka lite tee till och försöka kurera, kyrera? Få min hals att må bättre helt enkelt.
Vi peppar mer sömn inatt istället.. Förhoppningsvis.