emmautanandranamn

Jag borde diska. Jag borde städa. Istället för att göra allt det där man borde göra just nu, en söndag kväll, så sitter jag framför tvn, dricker istee och äter mina goda och efterlängtade chokladbollar. Och de blev verkligen goda med otroligt mycket choklad och kaffe smak. Det ni!
Dessutom lagade jag mat förut, grönsakspytt med kokossås. Till en början så blev det inte sådär jättebra. Överfullt i pannan och kryddningen blev sisådär och det kändes bara. Men när det väl skulle ätas så smaka det otroligt bra måste jag säga. Moha! Och nu sitter jag helt inne i blåsning, jössenammen vad kul vissa grejer kan vara. Haha. Full med chokladbollar sitter jag här ganska nöjd och saknar idag. Bara saknar ganska mycket, och främst Erika. Helt galet hur en person kan få en att känna en sådan längtan, en underbar och jobbig längtan. En sådan längtan som verkar enda ut i fingerspättsarna. Jösses..

"Det är bättre att vara lycklig och rik än olycklig och fattig". Tvreklam och svenskahollywoodfruar är ju väldigt mysigt känner jag. Så man kan inte vara lycklig och fattig? eller olycklig och rik ?  Jättebra uttalande där, bilda ett åparti och kör på politik nästa ?

De här veckan har rullat på. Den har rullat på helt enkelt och där tog det stopp kände jag. I måndags jobbade jag extra och fram tills igår. Dock var det kakutdelning som gällde i torsdags vilket gick bättre än sist, dock mår inte min kropp så bra efter veckan. Att stå och pilla med kurkor och plantor i flera timmar tar ganska mycket på ryggen måste jag meddela. Och spikmattan har räddat mig, två gånger i alla fall. Det känns, det känns läskigt och blodet börjar rusa i hela kroppen. Det är som  att det börjar sticka och kittlas i fingrarna och hjärtat klappar lite hårdare på något sätt. Men det känns mycket bättre i ryggen efteråt måste jag meddela.
För att meddela något intressant liksom, det jag gjorde nyss och inte något som kommer nu. Haha.

Veckan i alla fall. Jobb, död i sängen, jobb, död i sängen om och om igen fram tills igår. Louise kvinnan har idag blivit 21 år, GRATTIS GRATTIS, och igår var det partyparty helt enkelt. En bra kväll helt enkelt.
Och nu kom jag på vad jag skulle skriva. Kakutdelningen hoppar jag tillbaka till nu. Under de där timmarna småflörtade två medelålders män med mig, kanske runt femtio plus. Först ger jag en man från spanien lite kakor och han börjar småprata med mig. Om jag är från stan osv osv osv. Sedan så berättar han om hans liv i korta drag, hur han hamna här och att han aldrig sett mig innan. Vilket inte är så förvånande, man ser ju liksom inte alla norrköpingsbor bara för man bor här. Jag själv ser ju nya människor varje dag trots att jag bott här hela mitt liv, andra mer eller mindre helt enkelt. I alla fall. Han skulle leta efter mig nästa vecka. Haha jösses. Senare under dagen så delar jag ut till en svensk man som till en början verkar tycka synd om mig. Han babblar om dåligt betalt och leva på kakor. Sedan så erbjuder han mig lunch om jag vågar, han  skulle med leta reda på mig nästa vecka. Spännande grejer där!
Haha.
Och igår, först på krogen vill en alldeles för full kille ta min oskuld men jag sa att jag var upptagen och tackade för mig. Han var trevlig, alldeles för full men sedan gick det lite för långt kände jag. En aningens. Jag drog från krogen och efter ett tag är det någon som ropar efter mig. En kille och tjej börjar prata med mig och vi har sällskap ett tag. Jag minns absolut inte varför han ropa efter mig men jag var ledsen och de förgyllde min hemfärd en aningens. Han erbjöd laktosfri oboy och efterhäng men jag tackade nej och kände att jag ville hem. Trots att det hade vart ganska skönt att bara somna där. Men det var nog ganska bra att jag gick hem. En alldeles för full och känslomässig emma somnades hos en främmande människa och vaknar upp dagen efter i undrande om vart hon är och varför. Haha. Det hade iof varit ganska kul och en aningens jobbigt men jag är glad att jag lyckades ta mig hem. Och det var en jävla promenad måste jag säga. Jättefull, gråtandes och halkandes hem. Det var blött överallt, isgata överallt och allt snurra. Det i sin tur var inte så party.
Idag har jag mått "jag vill sjunka genom jorden" och har sovit flera timmar. Kvällen bestod av matlagande och chokladbollar. Nu måste jag dock diska en massa, inte helt okej. Jag borde dessutom sova, då jag får jobba imorgon med. Just nu vill jag dock bara vara i Örebro och inte hemma. Hos världens underbaraste.
GAH VAD SAKNAD MÅSTE GÖRA SÅ ONT!

Nej, nu ska jag diska, äta lite mer chokladbollar trots att jag i princip har ont i magen, eller är mer påväg att få och sedan sova. Jag borde städa med men det får jag ta imorgon helt enkelt. Diska diska diska, jösses vad disk det är. Måste göra det innan mamma kommer hem, annars får jag en upprörd mamma på mig. Inte okej det direkt.
Nej diska...

"Jag är inte tjock, det är pälsen som får mig att verka stor. Den är.. fluffig"

Nu sitter jag i soffan med sönderpillade naglar och känner att jag vill bara sjunka genom jorden lite. Känner mig sådär småförstörd, som om jag varit med i slagsmål medmig själv, eller liknande. Halsen gör ont, näsan snorar, armarna är helt förstörda och min höft värker. Party alltså! Dessutom kan jag inte somna om och har en sovandes flickvän i rummet bredvid, när jag själv sitter framför tvn och ugglar Ice age .. Två dessutom!
Jag funderar på om jag ska göra scones, fast inte än för hon lär sova ett tag till där inne.

I fredags var spännande. Iklädda röda jackor med trycket "Annas" och en stor sportbag fylld med hundratals kakor yra jag och Louise runt i Norrköpinggs stads gator och dela ut kakor till folket. Dock verkade inte Norrköpings invånare så party i kakor, många kollade på en som om man var dum i huvudet. Haha. Helt galet. På kvällen kom min älskling i alla fall, det gjorde dagen som bestått av att frysa sönder sig i princip. De där himla kakorna, har sisådär 300 st här hemma..
Igår tog vi det lugnt, fram tills klockan sju på kvällen då det var dags för party och utgång! En händelserik men go kväll i alla fall! Gött folk och bra stämning helt enkelt!

Nu ska jag dricka lite mer istee och fortsätta med filmen här, känns ganska drygt att man inte kan somna om. Men Vad gör man ? Haha, herrejösses. Nu tänkte jag säga godnatt men det gör vi inte.. Eller nått.. I Veckan blir det extrajobb på växthuset verkar det som. Tummen upp på det !

Mitt tee är fisljummet ( eller säger man fesljummet? nej, det kan man väl inte göra? en fes är ju en sådan man har på huvudet, så nej, fisljummet blir det..) och snart slut. Samtidigt som jag sitter med min snoriga näsa och mitt sexiga morgonrufs. Jag ska heller inte glömma de oerhört attraktiva långkalsongerna som förgyller mina underbara ben.

Jag har drömt inatt. Inatt jag drömde något som jag aldrig drömt förut( tralala , sjunger lite för mig själv i mitt huvud) eller okej, jag drömde inte något speciellt. Den enda jag kommer ihåg var att jag drömde en massa, som vanligt. Det dyker upp sådär suddiga bilder i mitt huvud, som man inte riktigt kan ta på helt enkelt.
Så det kan bli hörni!

Jag har nyss vräkt i mig frukost och har jätteont i gommen, jag förstår inte. Men så det kan gå där med ! Eller något. Jag borde diska just nu , snart. Tycker dock jag har varit ganska produktiv de senaste två dagarna, sammanlagt har jag städat hela lägenheten, skrubbat badkar och golv, torkat ur alla köksskåp, bärt ner sjuttioelva kartonger ner till källaren, tvättat och tagit emot vår nya soffa. DET NI!

Jag tänkte skriva mer, eller något, jag vet inte riktigt. Men känner mig ganska rastlös så ska dansa iväg och diska och bädda och fixa lite. Sedan bär det av mot staden och möta Louise och sedan ska vi dela ut kakor på stan!
Idag väller det dessutom in folk till staden Norrköping ( Vrid fram klockan till 19.00 ikväll? Någon?)

Ibland kan man få sådana där stunder då man tänker tillbaka på en viss tid i ens liv ( och jösses vad jag kände mig sjuttio plus där "stunder då man tänker tillbaka.. blabla", nej vi tar om det)
Tankeverksamheten har ett eget liv och ibland så får man sådana där konstiga tillbaka blickar från ens liv, de kan bara komma från ingenstans men oftast så dyker de upp då man stöter på något som väcker minnen. Främst med musik, i alla fall när det gäller mig. Och allt det där kändes bara jättekonstigt och ett försök till att låta filosofisk, djup eller vad som helst.  Vi glömmer det där..

Hela förmiddagen , eller i princip i alla fall har jag sprungit runt som en dansade lykstolpe och osat svett och rengöringsmedel. det är dock halva lägenheten kvar då jag verkligen städar kan jag meddela. Jösses. Torka ur hela badkaret förut bland annat, den ni! Och nu känner jag mig sådär jätteduktigt, moha!
I alla fall, det jag tänkte på förut var den musiken jag spelat i mitt springande här hemma, den musiken fick mig bara att allmänt börja tänka lite. Då den påminde mig om vissa delar utav mitt liv, varken bra eller dåligt utan allmänt ( nu menar jag inte att det var likgiltligt utan mer olika händelser i mitt liv, både positivt och negativt, det var inte så att jag sprang runt och störböla till exempel)

Tänkte på en ungdoms/barn serie jag har blivit helt besatt i, Guds tre flickor. (JA DEN ÄR BRA, DOH). Nu är den tyvärr slut men i alla fall. En sak som händer i sista eller nästsista avsnittet är att de ändrar en viss händelse. De tre tjejerna det handlar om får chansen att rätta till en sak som skulle ändrat elle rhar ändrat hela deras framtid. De var elaka mot en tjej som var världens besserwiser men hade samtidigt en cancersjuk mamma ( som de inte visste om). När de ändrar den här händelsen så ändrar de småsaker, vilket påverkar att framtiden inte blev som den skulle om de inte ändrat saken med besserwiser tjejen. Nu blev detta jätterörigt, men det jag menar är att om jag kanske skulle valt tex en annan gymnasielinje, hur jag hade vart då, hade jag varit samma person, gjort samma saker, träffat samma människor. Eller om jag börjat äta kött. Det låter som en skitgrej, jag vet. Men tänk om allt styrs av alla val vi gör, exakt alla val. Om du tar en macka till frukost iställer för gröt, om du handlar en tröja eller avstår från att handla den. Frågan är vad vi missar och inte missa vid olika val och vilka val som egentligen styr det som kanske händer imorgon. Det var en tanke som slog mig förut, bara sådär.
Samtidigt tänkte jag tillbaka på högstadietiden, och jag saknar det!
Hur kan man sakna högstadie tiden? Det var den mest kaotiska och rörigaste tiden i ens liv. Haha jösses. Men jag saknar nog det där med orkestern, musiken, det där att man trodde att man var störst på skolan, man hatade allt och alla i smyg. Jag var aldrig upprorisk direkt, lite men inte sådär extremt.
Jag ville nog bara accepteras helt enkelt och det var och är alltid jag som rättar mig efter andra, tyvärr.

Nej, nu kommer jag börja bli sådär djup så vi stannar där. I måndags började jag ny jobbcoach på studiefrämjandet, det verkar bra faktiskt. Hans som visade oss runt och informerade mer trevlig men kunde inte skaka i hand. Det var som att ta i en död fisk ( haha). Okej, kanske inte död fisk men som att ta i hand med en liten försiktigt och blygsam kvinna. Nu är jag fördomsfull och dömande men många äldre kvinnor tar knappt i handen och oftast brukar män krossa sönder ens hand. Inte alltid men ofta. Han var dock en död fisk han.
Vad gjorde jag mer?  Just nu kommer jag inte ens ihåg det, vad läskigt. Jag gick nog hem, haha, sen är det tomt. Nej ja nu minns jag. Jag yra runt här hemma sen blev det promenad med cicci! Det var mysmys!
Igår var det det arbetsintervju på Kolmårdens djurpark, det kändes bra, gick bra, hoppas jag. vi får väl se hur det blir med den saken ( HÅLL ALLA JÄVLA TUMMAR NI HAR). Sedan var det studiefrämjandet igen, som tog fem minuter. Det kändes jättevärt..... Dock promenera jag mot staden och in på biblioteket där jag stötte på fröken Louise, satt med henne en stund, vi följdes åt en bit och sen var det hem och äta tacos, höhö. Gott var det, trots ensamheten!
Idag har jag städat och ska städa mer, dock ska jag promenera mot vilbergen snart och fika med Fröken MArtina en sväng. Sen blir det mer städa!

Nu ska jag sluta tänka och sitta här en stund och glo sen blir det promenad helt enkelt. Min arm kliar med men tror det är ganska läkt, det ser bra ut i alla fall ( MIN TATTUERING FOLK)
Måste bara säga att jag saknar min Erika extremt, men snart är det fredag och då kommer hon! Ih!!

Världens vackraste par.


Nariga läppar slickar sig runt munnen och pillar sönder en uttrorkad finne. Svankar sittandes och lutar en aningens framåt för att kunna se vad fingrarna åstadkommer framför datorn, med de linsberoende ögonen. Drar fingrarna genom håret och bearbetar fram en djup suck.

Andetag efter andetag. Hjärtat slår i otakt till musik och ökar sina slag successivt, som en trumvirvel, snabbare och snabbare. Dock inte maxfart denna gång, utan snubblar på mållinjen och faller ner på knä. Eller inte sönderskrapta knän utan en bilmotor som har sett sina bästa dagar. Hjärtat mlägger inte av, utan är på vippen till att gå sönder pga överarbete, överarbete? överarbetning? Över? över? över?
Hjärtat slår snabba slag, snabba jämna slag. Magen gör några ärovarv och blodet rusar ut i varendra ådra. Jämna slag, snabba slag.

Jag låter allt bara vara, när jag bara låter allt vara blir allt bara så konstigt. Flummigt, flummisch ? Konstigt, det håller vi nog oss till. Dock kan jag skylla på en viss person, som gör mig konstig, galen, glad, lycklig, får mig att känna mig som världens bästa människa. Du.
Jag sitter alldeles för nära dataskärmen och myser med den kära norrköpingsbon Krunegård. Vi är barn från röda stan ?
För några timmar sedan kom jag hem från en biltur, en biltur som startade i Örebro. Har sedan i torsdags varit hos min älskling. Ett par underbara dagar, bara vara, bara vara med henne. Hon med stort h. Det är helt galet vad en människa kan göra med en, helt ofattbart, ofattbart bra. Jag är kär, så otroligt kär.
Men i alla fall, för att gå från att vara jättetöntig till mer töntig så har det varit ett par bra dagar, mys hemma hos hennes mor med familj osv. Och så tror jag deras hundar är hemligt kära i mig, helt galet. Två små ivriga hundar i knäet på en köksstol var ganska spännande, herre jösses. Så det kan gå. Haha.

OCh nu sitter jag här i alla fall, en ny vecka och en ny start. OCh (fint att jag skrev exakt likadant med ordet och två gånger omedvetet, haha, om någon la märke till det, antagligen inte men antagligen nu eftersom jag nämnde det, hahaha..)  nu ska jag sova och ladda inför imorgon, vad som nu händer då. Ska nu inta sängen med mina uttorkade finnar och nariga läppar som behöver lypsyl.

Inatt har jag jobbat på catering firma, haft gympa pass mitt i inatten i min gamla högstadieskolas gympa sal och sprungit runt i brandmanskläder OCH bott i en campingstuga med en lång trätrappa upp till dörren då huset var galet högt.
Jag vill börja träna igen, men varför är det så svårt att ta sig i kragen för? GAH! På måndag kan jag nog börja simma igen så då jävlar, får se om min förkyldning mår bättre ikväll så kan jag iaf cykla lite här hemma. Nu ska kilona bort, så det så! Sedan blir det boxning till hösten igen, vart nu det blir. Saknar det som bara den.

Jag vaknade runt halv fem inatt och var sådär jobbigt klarvaken, min arm klia som jag vet inte vad och jag fick lite småpanik. Dock somna jag om efter någon minut, vilket var ganska skönt. Sedan drömde jag bara massa skumt, som sagt. Så det kan bli. Nu sitter jag i alla fall här på sängkanten med frukost i magen och nyvakna ögon. Jag borde verkligen hoppa in i duschen, och borsta tänderna, har havregrejer mellan tänderna. Inte okej!

Detta var ett ganska meningslöst inlägg egentligen, men så kan det gå om inte hapsen är på. Eller  ? Men i alla fall, nu blir det dusch, kläder, tandborste och bege sig utt på nya äventyr med mamma. Vi ska kolla på en ny lampa, hysteriskt spännande. Och jag måste städa/kolla igenom massa lådor och saker osv osv. Nej dusch var det ju!

Hysteri.

Hysteri är nog bara förnamnet egentligen. En fasad av lugn och trygghet, en fasad av ordning och reda ( pengar på fredag ? ). Är inte ensam om detta, alla bygger upp en fasad. Utav glädje, styrka, oskuldsfullhet, irritation, aggrisivitet, blygsamhet, tuff osv osv osv. En fasad av något, något vi egentligen är, eller är till viss del. En fasad som ska rädda oss, undvika vissa saker, konflikter, situationer. En fasad som vi själva inbillar oss ska hjälpa oss framåt i livet. Fasaden kan vara en själv, ett förstärkt jag men innanför fasaden, muren, väggen vad du nu vill kalla det finns något vi, de andra inte ser. Något man egentligen inte vill visa men som spricker när ensamheten träder in.

Fasad av lugn, trygghet, ordning och reda. Den fasaden stämmer väl, till en viss del. Fasad av okrossbarhet, den håller på att rivas. Den tynar bort sakta men säkert, slag efter slag. Idag bröt jag ihop, någonstans bakom den där muren finns något som inte vågar visa sig. Som måste fram, tas tag i, för att jag ens ska komma någonstans i livet. Hysteri. Jag missade min kolmårdsintervju idag, som jag var helt inställd på var imorgon. JAg bröt ihop, skrek och slängde saker. Inte för att jag missade en intervju, för att jag är så jävla trött på mig själv. Ta dig samman människa?

Mitt i all hystieri då mamma kommit in ringer telefonen, ett bemanningsföretag ringer om en tjänst jag sökt. På torsdag morgon har jag anställningsintervju för kundservice. Efter det ringer kolmården som jag desperat har försökt få tag i. En helt underbar människa tyckte jag lät ärlig och det fanns platser kvar på tisdag, så jag får komma på intervju då istället. Jag tacka minst tio-tjugo gånger för det. Jag tror jag älskar henne.
När jag sedan kommer upp från källaren efter en stund har jag ett missat samtal. Jag ringer upp och kvinnan i andra sidan luren är från ett reklamfixar företag. Jag har fått extrajobb vid tre tillfällen med att hjälpa till att dela ut kakor på stan, nya kakor ska göra reklam och därför ska vi dela ut dessa kakor. Extra pengar tackar vi aldrig nej till. Så mitt i all hysteri kan det sluta bra, faktiskt. Det har inte hänt något på ett j*vla halvår och nu händer allting på samma gång.
Jösses.

Idag har annars varit en relativt bra dag. Har umgåtts med mamma un der dagen, vilket känns bra. Ett tag blev det inte så mycket men nu börjar jag komma tillbaka. Nu ska jag komma tillbaka. vi har promenerat, beställt ny soffa och sådär. Allt känns bra, eller kommer att kännas bra framöver, nu nu nu. Och jag har insett att jag är ganska bra på att laga ma, höhö. Speciellt linssoppa, det var nästan matorgasm där. Så god! haha.. Man kanske borde bli kock? En sån där vegetarisk kockjävel ?  Eller något. får klura på det där kanske, eller något.

Hum...

Nu ska jag nog ta mig lite tee, fylla i lite papper och lugna ner mig till någon film. På torsdag blir det Örebro till min älskling. Jösses vad jag saknar henne och jösses, nu insåg att jag skrev någonting jag aldrig sagt eller skrivit. Jösses. När jag ändå är igång kan jag ju meddela för den som missat att jag är så otroligt kär. Helt galet, helt helt jävla galet! Men helt underbart, hon är underbar!

Nej nu blir det tee, frukt och nötter. Och jag måste smörja in min arm insåg jag nu, den kliar hysteriskt mycket, det är inte så party kan jag meddela! Jag drömde dessutom att jag kliade sönder tattueringen, inte okej någonstans! Tee, tee ,tee.

Ben & jerrys i magen och en röd finne klär min plufsiga kind.

Jag känner hur det smakar surt i munnen och ögonlocken orkar knappt hålla sig uppe. Över ryggen så sprider sig värken sakta men säkert och jag borde verkligen inte sitta som en himla potatissäck. Det jag borde göra är att borsta tänderna. Faktiskt.
Idag väcktes vi hystieriskt som sagt, sedan fortsatte dagen och jag somna inte om. Vid två titta Denise och Petra in en sväng, sedan gick dom strax igen. Eller efter några två tre timmar, men ändå. Inte okej alls! Aja baja, eller kanske inte aja baja, men ja. Hej ? Eller ajja bajja kanske man skriver, men jösses vad konstigt det såg ut. Okej, nu börjar jag yra.
Surhetssmaken tar över alla känslor, eller nästan. Den tar inte över alla känslor. Inte saknaden, jösses vad saknad kan kännas, brännas, vara, värka, tränga sig igenom allt. Jag tjatar om saknad, men ni får stå ut, jag försöker stå ut. Det är värt det, så otroligt värt det, men det gör så ont, värker så otroligt.

Imorgon har vi planerat Motala, det blir nog en bra dag imorgon. Får se om jag kan börja träna dessutom. Nu ska jag borsta tänderna och ta mig en promenad med solglajjormamman. Jag skrev lite förut med och publicera det på poeter.se. Läs gärna det som läggs upp det! Jag vill ha kritik, kommentarer, om man uppskattas eller inte..

http://poeter.se/poetHome.php?writerId=31947



Mjuka, torra läppar kysser huden försiktigt.
Nariga händer guppar fram längs kroppen och fingertopparna drar sig sakta mot de styva bröstvårtona.
Andas du ?

Bröstkrogen lyfts sakta uppåt, lik en trasig lyftkran som är för tungt lastad.
Den stannar till.
Ögonen är fyllda utav den nya delikatessen panikångest toppat med en skvätt rädsla. Rödsprängd blick tränger sig genom mitt skal och spräcker cell efter cell. Tegelmuren som klarade allt är besegrad.

Du breder ut dina vingar och tar sats utför stupet.

Steg efter steg blir längre och vinden sveper med din orkeslösa kropp. Svävandes bland molnen flyger du slalom mellan flyktfåglarna som ska sola och bada a la pinja colada.
Den röda kulören som klätt din ögon tynar sakta bort och tegelsten efter tegelsten rasar en efter en ner mot ängen som vilar under dina fötter. Tillsammans med vingarna seglar kroppen fram bland den klarblå himlen och blir lättare och lättare för varje andetag.

Lätta barnfötter sveper nätt och jämt över det gamla trägolvet. En stor träflisa tränger in genom den tunna barnkroppen och borrar sig in bland benvävnad och blodådror,
punkterar och skapar kaos.
De salta dropparna dansar ner längs de plufsiga kinderna och bildrar flod efter flod på de gamla trägolvet.

Bröstkorgen lyfts inte längre.

Vingarna är har bretts ut för evigt och du tog sats utför stupet en sista gång. De lätta barnfötterna är endast minnen och skuggor. Ögonen är rödsprängda och salta droppar dansar längs mina rynkiga kinder och följer dina spår längs floderna.
Den orkeslösa kroppen tynar bort och kylan sprider och tränger sig in genom hud och kropp.

Bland benvävnad och blodådror seglar du fram. Du tog sats utför stupet och bredde ut dina vingar.

 

De spelar mozart på andra sidan staketet.

 

en emma

Har du en lesbisk flickvän ?

Magen är tvättmaskins mage. Bröstkrogen värker och hjärtat spricker. Det vattnas i munnen och illamåendet tar över min kropp. Huvudet känns sådär små snurrigt och jag vill bara sjunka genom sängen, in i sängen, ner i marken, under jorden.

Klockan åtta imorse så väcktes jag hysteriskt av mamma, som ville att jag skulle hjälpa henne med ögondroppar. Hon har precis gjort en ögonlaser, för att slippa de underbara glasögonen, så hon måste ta sådana där jobbiga ögondroppar. I alla fall. Trött, skakig och inte alls vaken står jag halvnaken mitt i köket och försöker droppa in den där himla sörjan i hennes ögon medan hon sådär sött nyvaken sitter och skrattar åt grannen ovanför som tydligen satt och sjöng och trumma på någonting inatt. Han sjöng inte vackert.

En öl resulterar aldrig i en öl. I fredgas gjorde jag inte mycket, lagade mat, fixade lite här hemma och liknande. Åkte in mot staden senare under kvällen och träffade fröken Cecilia, mys på världens med lite folk och emma slutade som världens jagtålintealkohol människa och hulkade över toalettsitsen. Dagen efter vaknade jag upp i en soffa och traskade hemåt, sådär halvt illamåendes och ville dö lite smått, inombords. Efter försök att få något i magen, då magen vägrade och stötte ifrån det fick jag tillslut i mig en smörgås. Äggsmörgås, det ni!
Dagen fortsatte lugnt och det blev fika hos Ture och Marietta där systrar plus familj hade käkat middag. Kvällen avslutades med mor och dotter mys med mat och ben & jerrys! Ett bra avslut på en dag som inte började riktigt party.

Jag funderar på att borsta tänderna, hitta kläder och slänga mig i sängen igen framför någon film ,eller Mia och Klara. Vilka kvinnor säger jag bara! Tror jag får tacka för mig denna morgon helt enkelt. Ska kleta med min nygjorda tatuering föresten! Höhö..

Min rygg värker och tankeverksamheten står still, den har fastnat på repeat, fått en hack i skivan helt enkelt. Dessutom har stereon gått sönder och går inte att stänga av. Något är fel, runt runt runt. Som en berg o dalbana.
Idag har bara varit en sådan där dag man vill glömma bort, emn sådana dagar får man ha ibland.

Det som var höjdpunkten idag var nog när jag skulle ledsaga mamma hem från ögonlasern. Hon hade fått starka tabletter och var något smågroggig. MEd solglasögon och groggig kropp vinglade vi hem i armkrok. "Undra om folk tror att du är blind nu", "Du får fasen tro vad de vill *hödljutt skratt*". Ni missa något måste jag meddela! Haha.
Nej nu ska jag springa på toaletten, väcka mamma som måste ta ögondroppar och somna till Mia och Klara.
Jag skrev förut dessutom, men ursch vad still det stod. Det blev hur flummigt som helst, varsegoda!


Bara fötter.



Iskalla fötter.




Bara fötter står i den kritvita snön och färgas tomatröda.
Sådär röda som ögonen kan bli när man är trött, eller har druckit alldeles för mycket alkohol.
Sådär röda som de kokta kräftorna blir, de kräftor som kastas ner i en obekväm kastrull och värms ihjäl.
Sådär röda som mina kinder blir varje gång jag ser djupt in i dina ögon.

Bara fötter står i den kritvita snön och färgar sig tomatröda.


Ett sönderslitet linne och smutsiga underkläder.
Snön kryper upp för den tunna och ärrbildade huden.
Sakta men bestämt ställer sig den nyutväxta håren sig upp på benen, upp över låren och kroppen förvandlas.

Knoppar pryder nu den beniga kroppen,
revbenen sticker ut som spikar ur en för dåligt gjord fågelholk och håret har nu rest ragg över hudens vägar.

Ett sönder slitet linne pryder den beniga kroppen. Smutsiga underkläder.


De tomatröda fötterna flyger över snön.

De tomatröda fötterna svävar fram flyr i panik.

De tomatröda fötterna slutar aldrig

flyga,


fly,


sväva.


Skulle du bjuda upp till dans skulle jag blygt tacka ja, bli sådär rosenröd om kinder, nästan som en överkokt tomat och tar försiktigt tag i din hand.

Golvet är dammigt och fyllt av snöns blöta och smutsiga rester. Gruset sparkas som små kulor runt över golvet och dansar mellan de berusande ungdomarnas fötter.

Gruset dansar rumba längs våra fötter, vi dansar inte rumba. Du dansar inte rumba,

du dansar,

bara dansar.


Din kropp rör sig i takt med musiken medan min blick har vågat möta dig. Kroppsdelar flyger över dansgolvet.
Fastborrad står jag helt paralyserad,
av dig,
din dans, din kropp som flyger runt om mig.
Du glittrar.

Fastborrad. Musiken och kroppen samarbetar inte.
Jag blir som robotdansen utan dansen.
Fastborrad, klistrad.
Du flyger din väg över dansgolvet, du glitrrar.

Du bjöd upp mig till dans och jag tackade blygt ja..


Fly alltid från röda överkokta tomater..


Nu säger Emma godnatt för idag och ska orka sig till gymmet och träna imorgon för första gången sedan i.. oktober tror jag. Nu blir det att pumpa upp kroppen till sommaren, haha, eller mer pumpa ner den ? Haha. Det löser sig i alla fall!

Skulle du bjuda upp till dans skulle jag blygt tacka ja, blir sådär rosenröd om kinder, nästan som en överkokt tomat och tar försiktgt tag i din hand. Golven är dammigt och fyllt av snöns blöta och smutsiga rester. Gruset sparkar som små kulor runt över golvet och dansar mellan de berusande ungdomarnas fötter.
Gruset dansar rumba längs våra fötter, vi dansar inte rumba. Du dansar inte rumba, du dansar, bara dansar. Din kropp rör sig i takt med musiken medan min blick har vågat möta dig. Kroppsdelar flyger över dansgolvet.
Fastborrad står jag helt paralyserad, av dig, din dans, din kropp som flyger runt om mig.
Du glittrar.
Fastborrad. Musiken och kroppen samarbetar inte. Jag blir som robotdansen utan dansen. Fastborrad, klistrad. Du flyger din väg över dansgolvet, du glitrrar.
Du bjöd upp mig till dans och jag tackade blygt ja..


Behandling av lindriga hudirritationer, mindre ytliga brännsår, mindre, ej infekterade sår, rispor, skråmor, självsprickor, såriga bröstvårtor, blöjeksem och röd stjärt, samt torr hud smörjs in på min arm. Nogrannt, hudbit efter hudbit. Den färglagda armen glänser, en sådan svettglans blandat av nyinsmord hud. Samtidigt skriker magen efter mat och linserna i ögonen bråkar. Dammtrasan ligger bredvid mig och ångesten bubblar runt som kolsyra i kroppen.
Kliar mig i huvudet och om och om igen upprepas "Du måste, du ska, du måste, du ska, du måste, du måste". Om man inte har måsten, då gör man det, om man har måsten, du skjuter man upp det, man blir less osv osv. Hej vi har nu bildat en ond cirkel.
Dammtrasan ligger bredvid mig.

Jag saknar Erika så otroligt mycket, det värker i bröstet, hjärtat, hela kroppen..

Morgon morgon morgon..

Det är ju såhär att jag har börjat och fortsatt på en berättelse som började av en slump när fröken Reneé smsade mig härom dagen. Skrev början igår och för den som inte har så mycket för sig och tyckte det var spännande så kommer fortsättning här, varsegoda !

Forsättningen på berättelsen om det magiska molnet, stålkaninen och
de tre superskurkarna flax, näbb och fjun!

Superskurkarna flax, näbb och fjun hade under en lång period smidigt hemska planer på att ta över världen och bli härskare över naturens alla fenomen. Problemet är att det vilsna lilla molnet föddes med en kraft, en speciell kraft som kan användas för mycket gott men kommer den i fel händer så kan det gå riktigt illa.

Det lilla molnet visste dock inte om denna hemlighet. De enda som hade vetskap om denna hemlighet var den vise och snälla trollkarlen Hottitotti och den elaka häxan deoderantia. Och den elaka häxan hade fula planer och anlitade sperskurkarna flax, nöbb och fjun som trodde de skulle få härska över världen. Men häxan var egotrippad och ruskigt ond och ville ha allting för sig själv, vilket Hottitotti visste om. Hottitotti var i detta läget tvungen att få tag i det lilla molnet och utan vetskap var molnet, snigeln och kanin inblandat i ett ruskigt drama.
Vad skulle nu ske egentligen ?

Fortsättning följer...

Nu tuggar jag tuggummi och ska bädda sängen.