emmautanandranamn

Ögonen rinner, slemmet slemmar i halsen, näsan rinner, magen är en tvättmaskin, jag har ett litet bandage runt mitt vänstra pekfinger och mr nog fortfarande lite illa. Men så kan det gå om inte haspen är på? Jag funderar på om jag ska vara sådär intressant, eller inte inte intressant utan ointressant och sammanfatta min vecka lite smått. För sånt är ju så himla rooooligt att veta. Ordbaj i mitt lilla hjärta, helt enkelt.
Och nu slog jag i varddagrumsbordet. Puss på mig. Pussilipuss. Puss?

Nej, men nu blir dethär jättekonstigt insåg jag just. Och det är jobbigt att inte kunna skriva med vänster pekfinger. Så det lär bli många stavfel. Fast det brukar det i och för sig alltid bli. Oavsett om jag vill eller inte. Men det kan ju bli lite äventyrligt då. Pumpa istället för pumba och svett istället för vett. Vågat, väldigt vågat känner jag. Nej fy, jag är så jävla bakis idag.

Jag tror det var förra fredagen jag skrev, alltså inte igår. Eller var det lördagen ? Nej, det var fredagen. Så det så. Så då gör vi såhär. Nu ska emma ordbajsa som in i tror hon, jag. Nej, jag kan inte prata om mig själv i tredje person, det funkar inte riktigt så. Inte nu i alla fall, absolut inte nu. Min tankeverksamhet fungerar inte riktigt idag känner jag. Herregud. Och jag tycker om Veronica Maggio, bara så ni vet. Men, nu ska vi backa en vecka, så pass på ! Eller något. Ni kanske flyger av stolen eller får besök av en liten hustomte. Vem vet? Varken du eller jag. Pass på var det.

Lördag: Jag minns knappt vad jag gjorde tänkte jag säga. Men jag vakna i mammas mysiga bäddsoffa, helt yrvaken men ändå sådär mysigt trött. Gjorde iordning mig, för det är viktigt at veta. ANteckna det nu för fan ! Annars blir jag ledsen i ögat ( och nu höll jag på att skriva emma igen, gah! Inte puss på mig). Och jag vill ha mer glass. Aja, skitsamma. Sen träffa jag min fina evelina som tycker det är jobbigt nr underlivet somnar. Och fint att jag skriver underlivet, hon kanske inte riktigt uttryckte sig så. Mer. Fittan ? Men ursch. Aja. Det äre fan skitjobbigt när fittan somnar alltså. Haha. Gud vad jag tycker om den kvinnan. Tihi. Hon är verkligen världens bästa blondin evelina. Nu är hon i och fr sig inte blond, men ändå. Hon är min blonids. Sedan blev det willys med loyuise, jensan och evelina. Alltså nej jag kan ju inte berätta alla detaljer. Det kommer bli skitmycket, jag är ju fortfarande på lördagen och har sjuttioelva dagar kvar. Haha. ORDBAJS <3. Nej men dagen bestod av grillmys i vasaparken och öl. Punkt på den dagen. ( Säger vi.. tihi).

Söndag: Det blev mys med världens finaste flickvän ( IH) och sedan iväg och peta lite på min fader som bjöd på mat. Efter det blev det världens jobbigaste bussesa. Två timmar kändes som två år. Varmt som fan, varma kläder, ingen luft, fläkt eller liknande och hysteriskt mycket sol. PUSS SOM FAN, eller inte någon jävla stans.
Sen somna jag i stan , så kom alderig riktigt hem hem efter den fina norrköpingsturen. Jag tycker om hemma. Hemma är bra. Till en viss del i alla fall.
Måndag: Jag kom tillslut hem, sen minns jag inte. Vad fan gjorde jag i måndags ? Plugga antar jag, sen vet i fan. Men hallå?! Vad gjorde jag i måndags. Herregud. Det står helt still. Vilken jävla guldfisk jag är. Och så jag svär. Nej, nu ska jag sluta med det. ITS SO FLUFFY IM GONNA DIE !
Tisdag: Helvetesdagen, KTC eximination och seminarium. KTC:n gick ju. Ja.. Jag finner nog inga ord känner jag. Jag skulle demostrera temptagning och behandling av feber. JAg minns inte vad jg sa. Någonting med att köra upp termometern i alla fall. Där kan man lugnt säga puss på mig. Haha jösses. Jag har mina stunder. I SIT ON THE TOILET ! Lightbuuuulb ... Sen dog jag. Det var en konstig dag. En konstig dag som väckte mig lite.
Onsdag: Jag försökte plugga, men sen gick de inte så bra. Alltså vad är det med mitt minne ? Gud. Hej och puss. Vad fan. Var det då vi handla? Det var det nog. Sov gjorde jag i alla fall. Länge. JAAAA, det var den dagen. Haha. JAg sov fyra timmarpå dagen , sen handlade vi. Blubbblubb guldfisk blubb..
Torsdag: Det var menat att vara en pluggdag. Det höll fram till halv tre ungefär när ag tänkte ta en pluggpause och åka in till stan en sväng. Helt plötsligt sitter jag på ikea några timmar senare och äter mat med halva jensans familj. Så kan det gå om inte haspen är på antar jag ? Haha. Det var lite läskigt. Men jag överlevde, tihi. ( Haha..)
En glass till kanske ?
Fredag: Tenta, tenta och ordbajstenta. Jag skrev sju jävla A4 sidor till sex frågor, det var helt craaaaazy. O M G säger jag bara. Utan punkter emellan. Sen åkte jag hem och dog lite. Och deklarera, den ni! Dock var det en jävla process som inte var så svår egentligen. Jag skulle godknna något och skicka in skiten bara. Men jag tog ju fram sladdar, kortläsare och hela skiten. Men nej, jag gör aldrig saker svårare än vad de är. Inte skulle jag.. Haha jösses. Jag är expert på att förenkla saker och inte bli hysterisk. Nej fan vad jag vill ha glass. Jg är sugen på glass och makaroner. Vad är detta ?!
I alla fall, igår sen. Jag tjoppade in till stan och världens finaste. Och hon styrde med mig som bara den, tvätt, trastork, bordbygge och jag vet inte vad. Sen somnade jag i soffan med kaffe i tankarna. Sen drömde jag om omvårdnadsprocessen. Mycket intressant. Och inatt drömde jag helt sukt. Kan ta det snart.
Efter en mysdag, eller mysdag, eller det var mys men jag var överaltl och ingenstans. I alla fall. JAg rulla hemåt, duschade och fixade mig fort som fan. Sen Korkade jag upp vin, vilket inte sluta bra. Jag, louise och lelle förfesta lite här hemma för oss själva . Paret och jag. Puss ? Glass och makaroner, nu säger louise att jag är äcklig. Inte okej ! Hon kan vara äcklig. Fast jag är ganska äcklig jag med.
Igår. Frimurarholmen och en massa fina människor var där. Det var en bra kväll. Fram tills ag låg kalvande över en toalett. Det var mindre kul. Och det var skitmindre kul imorse när jag inte hade någonting kvar att spy upp men låg över toaletten ändå. NEj. Två fnissande människor skratta åt mig imorse när jag låg kravlandes över sängen. Ursch. Och dessa två personer är inte louise och lelle. FINT ! Jag lyckas ibland. NEj, fyfan så jag mådde när jag vakna. Sådär har jag inte mått på år. Ett helvete. Men tyvärr var det ju självförvållat. Cider, vin, öl, shot och mintudrink. Inte smart emma. DÄR KOM TREDJEPERSONEN IGEN! VAD FAN?! Nej, jag skulle ju sluta svära. Vad är detta ? Just a, familjen spela igår med. Tummen upp ! En bra kväll trots mitt hulkande, haha.

Lördag: Ännu en lördag. Ännu en bakisdag. Ja, som ni vet låg jag övetoaletten halva morgonen, sen fick jag skjuts hem och däcka på soffan det första jag gjorde. Ska vi köpa skor WOHO ?! Sen blev det mat och film. Min mage tycker inte om film. Nu myser jag halvt film för mig själv medan de andra har gått och gömt sig. Det är fest ikväll med. Jävla valborg. Och svär jag ändå. Nej, en lidlpizza kanske? Först borde jag duscha, luktar alkohol, svett och spya. Puss ? Haha. Nej, vad äcklig jag är ibland. Ursch och fy .
Och herregud vad mycket jag skrivit. Ja, men det var en vecka i mitt, emmas, liv. Och jag har ett bandage om fingret, men det kanke jag har sagt ? Louise linda om det lite fint, tihi. OCh just j. MIN DRÖM ! Jag som tänkte avsluta detta nu men måste ju berätta om min dröm. Eller kanske inte. Den var ganska obehaglig. Vi gick runt i en labyrint i alla fall och alla var jättejätteblonda förutom jag. Den var skitkonstig.
Dusch var det och den som orkar läsa detta kan få en puss. Och fasen vad jag är sugen på saker idag. Himla bakisdag. Det är fest i min keps, alltid och forever !

Med ett glas vin på balkongen hemma i Norrköping mår jag bra. Dagen med mamma har varit en underbar dag och jag känner för första gången på länge att jag mår bra. Jag är sådär mysigt och sjukt väldigt jättemycket pirrig i hela kroppen ( inte pga av vinet..) och gillar livet just nu.
Snart ska jag skutta utan skay boys ( som enligt mamma är namnet på inlines) med ett leende på läpparna och lite vin i blodådrorna.

Tänkte mest säga den 19e april, att denna dagen slutade het underbart. Tänkte mest säga att jag inte kan sluta le och är kär, sådär otroligt mycket att det pirrar i varenda ven, cell, artär. Tänkte mest säga att jag mår bra, med dig.

Hög på kaffe och finska pinnar.
Musik i ena örat och plugg framför mig.
Farande fram och tillbaka till akuten.
Fint avslut på praktiken och jag ville egentligen inte sluta.
Nu mår jag bra trots skolhysteri.
Och veronica maggio kommer till peace and love.

Mitt i allt.
Mitt i mitten.
Mitten av mitten.
Jag känner mig halv, delad, kluven.
Jag gled ut dina händer och föll mot marken, i tusen bitar.
I tusen jävla bitar ligger jag där och sprattlar, efter någonting.
Efter dig.

Vi båda tyckte om våren. Hur pollena förgyllda våra håriga näsborrar med en gul sörja som nystes ut var femte sekund och hur fåglarna började kvittra sådär jobbigt tidigt på morgonen. Du åt alltid naturell yoghurt på morgonen med hemmagjord musli och för lite utspädd apelsinjuucie som frätte lätt i munnen. Om helgen drack du alltid kaffe istället för tee i nyvaket tillstånd. Jag vet inte om du dricker tee längre.
Älskadvärda minnen från ena hållet och hatord från det andra. Jag vill slänga mig utför ett stup, bre ut mina armar och låta vingarna växa ut som tar mig mot de de kritvita molnen och sedan sväva runt i slalombanor bland regndroppar och solens strålar.
Jag vill inte vara mitten.
Jag är mitten.
Dela mig i tusen bitar och låt mig ligga där sprattlandes istället för att slita itu mig. Jag är inte repet i en dragkamp. Jag säger som pumpa, lämna det bakomflutna framför dig. Inga bekymmer? Inte alls..
Mitt i allt, det kommer man aldrig ifrån.

jag var nyvaken imorse..

Legobitar förgyller det ljusträiga golvet som innehåller smågupp och sådär farligt jobbiga små sprickor som de färgglada strumporna har en tendens att fastna i. Fastna i. KRoppen faller snabbt mot det stenhårda golvet och hakan kraschar rakt ner utan landningsbana. Tänderna gnider hårt mot varandra och åskmuller bildas i hela kraniet. Enda in till kräkcentrat.
LEgobitar förgyller det ljusträiga golvet.
Jag har nog alltid velat visa mig som håd och svår. Lägger på en mask och vägrar släppa in någon, för under masken finns någon som inte borde synas, eller visas. Eller som är rädd för att synas, på riktigt. Men vad är det egentligen som är så himla farligt egentligen ? Är jag så värdelös som jag tror och känner mig? För någonstans där inne vet jag ju att jag inte är så himla värdelös egentligen. Men ändå vågar jag inte se, se den riktiga mig, som viss andra verkar se. Vart är den personen egentligen ?
JAg tror jag är sådär djupt övertrött just nu, istället för att vara urflippad och konstig så är jag jobbigt djup. Inte sådär djupdjup utan bara äckligt övertrött djup. Puss på mig helt enkelt. Mycket pussar blir det allt.

Det var någonting jag skulle skriva. Det känns som om jag skulle skriva av mig något, men det bara försvann. Flög iväg någonstans. Tjopptjopp och poff borta. Eller något. NEj, nu vill jag duscha och soa. Tycker louise kan tjoppa lite fortare där inne känner jag. Två dagar kvar på praktiken och mitt sammanhang finns inte alls. Eller mer att sammanhang finns inte i min värld någonstans just nu. HErrejösses. Puss igen?
Människor är konstiga. De kan göra en sådär töntigt glada och få en att må hur bra som helst medan andra får en att känna sig värdelös och bara helt fel. Hur ska man vara egentligen ? Vem ska man vara? Ska man sluta vara någonting ? Jag vet i fan.  Jag fick höra lite håkan på mitt telefonsvar i alla fall. Och nu tror jag duschen blir ledig.
Måste bara säga att jag blev sjukt sugen på att bygga lego, och spela basket. Måste skaffa en pump, sen ska emma ut och skutta bland basketkorgar. Longboard ska det åkas en massa med framöver. Tihi.
Någon longboard vän i Örebro kanske?
Nej, nu får jag allt sluta. Tjoppa in i duschen var det allt..

Djupa andetag. Suck efter suck. Näsan snorar och jag vill bara skrika.
Munnen mummlar ett par fula ord samtidigt som näsborrarna viftar lite lätt. Sådär likt då den rynkar när maten i munnen smakar äckelpäckel. Jag gjorde god mat förut.
Tomatkross över halva köket, rullande gröna ärtor som racar med varandra längs pastaresterna som fallit lätt mot marken från den kokande kastrullen. Ostsås utan ost är gott.

Ibland vill man bara fly. Från allt och alla. Men det finns vissa utantag då man inte orkar fly längre, då man inte orkar trycka sig ner längre. För någonstans inser man att det faktiskt inte ska vara så. Jag har klättrat på den där stegen alldeles för länge nu och tänker inte släppa taget igen. Inte igen.

 

Det är chipssmulor överallt och jag har druckit två liter istee idag. Mina ögon faller sakta ihop och jag vill inte sova själv inatt. Duscha bort sina bekymmer och somna med ett leende på läpparna?  Jag tnker nog göra det, vare sig jag vill eller inte. För det där leendet går inte att sudda bort, tankarna går inte att undvika och pirret slutar inte direkt. VIlket jag inte heller vill. Inte någonstans. Jag vill bara vara... IH!
Nej, jösses vilken tönt man blivit. MEn det är så det ska vara ? Eller? Jag hoppas det i alla fall. Jag gillar det, och inte ens i smyg utan på riktigt.
Jag som tänkte vara sådär djup och poetisk men det sluta i en massa töntskiverier. Jag kommer inte undan det känner jag. Fast som sagt, det gör inte så mycket. JAg tänker fortsätta vara glad och låta mig själv må bra mitt i all hysteri.
Människor är ett mysterium ibland. Vakna ? Ibland skulle man bara vilja sätta ner vissa personer, tejpa för munnen och få dem att inse vad som egentligen händer. MEn ja. Det går tyvärr inte ibland, oavsett om man försöker. Nej, nu ska jag inte bli sådär deppig istället. Jag vänder mig som en pannkaka. Eller kanske fler gånger än en pannkaka. En flyagnde pannkaka kanske? Vad händer ?! Jag jämför mig med en flygande pannkaka ?
Ja, men det kan ju vara fint. Med glass och sylt kanske ?
Tjoppa till duschen var det allt. Jag har haft en fin helg och imorgon börjar liet igen. På riktigt. Med ett fett leende på läpparna och pirr i magen..

Det är ganska galet hur människor kan få en att må så bra, genom att bara finnas där, både i medvetet och i tanken. Efter ett par fina och väldigt underbart mysiga dagar i Malmö sitter jag på tåget påväg hem till Örebro och livvet ännu en gång. Det känns bra men samtidigt väldigt jobbigt, hade gärna stannat ett tag till, i alla fall ett litet tag till.
Jag tycker om Evelina, jag tycker om Elin, jag tycker om mina vänner. Det finns så underbara människor. Egentligen hatar jag saknad men samtidigt är den så himla underbar, den är frustrerande men får en att må bra, får en att längta och vilja någonting mer.
Nu känner jag mig sådär konstigt mys men jag är glad och mår faktiskt bra. Och jag tänker låta mig själv få må bra, för hur värt är det egentligen att tänka att man ska må dåligt bara för att de ska "vara" så ? JAg är så himla konstig. Människor förtjänar att må bra, varför skulle egentligen inte jag göra det med? Jag hatar at säga sådär mot mig själv, för känner sådär äckligt jobbigt ego, men tyvärr är det sant. Eller inte tyvärr kanske, det är sant helt enkelt.
Tänker njuta av att jag mår bra, av de människorna runt om mig.

Undr vart vi är någonstans egentligen. Det är i alla fall en halvtimme kvar tills jag ska byta tåg, i mjölby av alla ställen, funderar på om jag ska köpa något att stoppa i magen där, hum. Eller kaffe ska jag i alla fall ha, känner hur kroppen skriker lite här. Jag måste hinna gå på toaletten innan jag ska byta tåg. Efter detta blir det kissepause.
Måste bara säga att jag har gjort en upptäckt, eller det har jag väl gjort för länge sen egentligen men fick örat nyss igen så ja. Jag har bröst ! Jag är kvinna ! Haha, nej men jag ha bröstexplotioner, helt galt. Brukar ju gömma mig under stora kläder men har uppknäppt skjorta och linne under och jösses vad de syns. Men det är väl bara bra? Antar jag. Haha jösses.
Ja, men från fina dagar i malm till bröst kände jag blev väldigt fint, haha herregud. Nej men jag gillar malmö. Vi har myst, sovit, umgåtts, pratat, vart på gayklubb, vart bakis, haft parkhäng och suttit på balkongen, rökt och haft det allmänt helt jävla awsome. MAn behöver sånt här ibland känner jag.

Nu ska jag fortsätta vifta på fötterna och snart hoppa ur detta tåg och föhoppningsvs hamna i örebro om någon, några timmar. Och nu sitter jag och töntler för mig själv, herrejösses. Men det finns en anledning, en ganska storanledning. Det är helt jävla underbart men samtidigt är jag livrädd. Vågar man släppa taget?

 

en emma

Butcher Mac Flax.

Jag mår tyvärr som jag förtjänar. Vakna upp imorse mellan två kvinnor (  tänkte säga fina kvinnor fast då skulle det låtit som jag hade haft värsta trekanten, fast de är ju fina, fina underbara människor, personer. Nej, ingen trekant och nu känner jag att jag gräver och gräver, nu slutar jag. Puss?)
Jag mår som jag förtjänar som sagt, men busandet igår är var värt det. En bra kväll helt enkelt, men en massa alkohol. Jösses. Och hade en fint samtal med fröken Hedvig igår, gud vad jag saknar den kvinnan. Hon är bra hon.

Nu ser vi på harry potter och jag är med hungrig. Louise gör en maffia omelett ( egentligen maffig, men jag hör ju som en jävla kråka. Och jag gillar inte kråkor..). Men maffia omelett, jatack!
Kom fram till förut att idag ska jag inte göra någonting, inte ett dugg. Eller som max ska jag duscha, för jag luktar inte gott, inte någonstans. Jag är ett monster idag. Bakismonster, inte mensmonster denna gång dock. Ska vi köpa skor WOHO?!
Nej, jag ska nog krypa ner i soffan igen och tycka mer synd om mig, det känns som en ganska bra idé. Lite cola på det först så löser sig allt. Fast, jag har ingen direkt söndagsångest. Trots att jag är fett äckligt bakis så mår jag ganska bra. Fast.. Det finns en anledning.

 

With hope of finding more
Not feel shallow not get bored
And find it useless, feeling meaningless
And just as low as i was high the night before

The worst mistake to make
Or just the kind of promise you simply have to break
So please turn out the lights
And i’ll follow you tonight…

Det värker i bröstet.
Fast på ett väldigt bra sätt.
Väldigt bra.