Ska dansa fastän hjärtat brister, det går sönder i takt med basen i marken..

Inatt har jag gjort det igen. Jag drömde att jag var hysteriskt lång och träffade en jättekort tjej som blev tokkär i mig. Dock var jag i mina egna kropp denna gång, jag var jag och ingen annan. Detta ledde dock till en sån där jobbig sexdröm, vad är det med mig och sexdrömmar får jag fråga?
Jag vill inte tillbaka till de där sex månaderna jag endast drömde sexdrömmar, och då menar jag verkligen endast sexdrömmar och det var inga oskyldiga drömmar om man säger så. Det så långt att jag drömde om syrran och nära vänner. Det var INTE okej någonstans. Inatt drömde jag dock om någon jag knappt vet vem det är, tror hon är vän med en vän, för finns det gör hon men tror jag bara sett henne på bild. Nej, jag måste sluta. Man kanske ska börja sticka? Och för den som får för sig är jag inte sexuelltfrustrerad, jag är mer frustrerad över sådana drömmar för de påminner mig om att längtan av närhet är ganska stor. Inte sex, närhet. Det är helt skilda saker, OKEJ?! Fast det känns som många tvivlar på mig ändå. Har jag inte rätt? Någon där ute ?

Ska man ställa kaluffsen på plats och försöka få någonting gjort kanske? Och jag vinner ingen cykeltur idag för jag tänker strejka och ta bussen till skolan. Faktiskt. Måste hitta en tabell, nu ska jag springa runt lite. Och se på maken, det låg en mitt i varddagsrummet, vilken tajming. Eller, kanske inte tajming, mer matchning? Aja, det passade bra i alla fall. Och nu hitta jag en buss, jag borde fixa mig och packa träningsväskan. Det där med plugg blev det inte så mycket av nu kände jag. Och jösses så trött jag är idag, ouf ouf ouf.
Samma låt, en gång till bara. Sen ska jag rätta till håret, packa och slå mig lite på kinden för att vakna.. Bara en gång till...

Jag tycker inte om de som envisnas med att puffa mig på facebook. Vi har kommit in i den fasen där det inte är roligt längre och jag kan verkligen inte ge mig,  jag funkar inte så. Så snälla, SLUTA PUFFA MIG FÖR FAN! Min nerver klarar inte detta, och ännu ett ilandsproblem denna gång. Vad är jag uppe i nu? Fyra? Fem? Tio? Sjuttioelva? Tror mitt liv består av ilandsproblem. Som att jag känner att jag måste borsta tänderna men orkar inte, eller som att min ena näsborre är lite täppt vilket bara stör mig. Jag kan andas men det stör mig bara.
Fixa håret? Jag borde. Det är två minuter kvar tills klockan är elva, låten en gång till sen kör vi. Vi bara kör, eller något.
Men ändå, sluta puffa mig. Iof, ni är bara två, men ändå. Puff puff, det är inte kul längre!! Och nu måste jag bara puffa tillbaka, en sista gång! Eller inte från min sida men från er sida, sluta nu. Och nu fan börjar inga fler puffa mig! Då blir jag grinig som en liten femåring, och den femåringen vill man inte möta. Jag lovar dig.
En minut kvar till elva och jag orkar inte diska idag.
Skola från 13.15-17.00 sen träning 18.00, idag kommer jag dö. Eller inte dö, men en slut tjej kommer traska in i den lilla ettan ikväll. Nu, fixa allt! Så slipper jag stressa, för nu tog låten slut och klockan är elva.

en emma

Jag ser sprickor i horisonten som ingen ser..

Jag värmde varm choklad i micron förut och den hamna överallt förutom i koppen, nästan. Finn fem fel ( eller mer femtioelva..) säger jag bara. Tror inte man brukar värma varm choklad för det första. För den andra så är det smidigare i kastrull för då hamnar den inte överallt. för det tredje så hamna det mesta utanför koppen och inte i. För det fjärde så är koppen nu brun på utsidan istället för vit. Och för det femte, jag ska inte värma choklad.
Grattis, du vann en cykeltur genom örebro stad. Den sker imorgon runt lunchtid. ( Vilket den inte alls skulle göra...)

Nu blev jag sådär äckligt konstigt mätt av den värmda varma choklad( haha..) och jag borde plugga istället för att skriva här, men jag har försökt lite i alla fall. Jag får banne mig ta igen det imorgon, för jag är så trött/övertrött nu så ÖRKER nog inte mer. Allt blir till en smet känner jag.
Allt är en smet föröverigt. Övrigt menade jag ju, vad fasen är överigt? Nej, nu känner jag att jag är övertrött. hoppas jag inte blir sådär jobbigt som jag kännt att jag varit sen igår morse. Det har inte varit helt okej, inte okej någonstans egentligen. Man borde kanske bara borsta tänderna och gå och lägga sig?

Just nu studerar jag min, eller min systers, chokladbrända kopp. Det är nästan ett konstverk, det är fritolkning som gäller kan jag lova. Jag borde kanske planera upp min vecka istället? Plugga går ju bara skit och det där med yrandet kommer bara gå loss alldeles för mycket snart.
Ska jag planera här? Nej, man kanske borde kolla almenackan lite snabbt sisådär. Vart den nu är..  Fast den var där jag trodde den var. SCORE! Eller? Nu ska vi se här.
Imorgon blir det plugg,plugg,skola och träning direkt. Tisdag blir det skola, plugg,plugg och träning. Onsdag blir det plugg,plugg, skola och försvinna i dimman. Torsdag blir det plugg,plugg,plugg,plugg och träning sen kanske hem. Eller om jag åker hem på fredag. Om vi inte flyttar. För det får vi kanske göra i helgen, eller helgen efter. Fast denna helg som kommer vore bäst. Men det är upp till dom som bor där nu. Hänger ni med? Det gör inte jag.

jag vill kramas och kyssas men du vill knulla mig..


Jag kan dansa sittandes, har skillsen och shakesen helt enkelt. NEJ NU FÖRSVANN DET JAG SKREV, ELLER INTE ALLT MED LITE! OMG! Fast jag skrev mest att jag var sugen på film och ville att någon skulle stänga av mig.
OCH NÅGON MÅSTE HJÄLPA MIG MED BLOGGEN MÄNNISKOR! ÄR NI DÄR? FINNS NI? LÄSER NI? Eller?
Jag borde sova, tandborsten nästa ? Eller? eller, eller, eller..
OCh jag saknar känslor, känslor, ta in, öppna upp sig, lyssna, vara, känna helt enkelt. Kan någon slita ut mit hjärta och skaka om det?
Någon borde i alla fall stänga av min hjärna och lära mig att värma choklad i micron. Godnatt.

en emma

Ingen hade rört sig om du föll..

Jag känner mig lite som Kung Midas just nu, för att jag rör vid eller nuddar blir till moll. Eller moln som jag trodde det handla om från början. Moll. Dystert, depirimerande, ledsamt. Egentligen är jag väl varken så dyster eller deprimerad. Känner mig bara som Kung Midas helt enkelt, men det är väl inte så konstigt. Det hör till livet, som allt annat.
Tittar man ut genom tågfönsret så är det kolsvart, en och en annan lampa lite här och var, men det gör det inte speciellt värt att kolla ut. För det enda du ser är svart, mörker. Tyst, deprimerande och dystert. Att inleda positivt har jag är en fördel. Sen är jag dessutom hungrig, fin studentmat när man kommer hem kanske ? Nudlar och soja. Eller nej, sooo YA! ( Detta är absolut inte ett internt skämt, nej nej. Eller skämt kanske det inte är, men sak, sak, händelse osv osv osv). Jag gillar interna ohälsosamma förhållanden.

När jag tänkte börja blogga nu här på tåget tänkte jag vara sådär äckligt djup och filosofisk, men det sket ju sig direkt. Istället yrar jag om ingenting så att jag knappt själv hänger med. Men jag är på ett tåg för den som har förstått det. Det var nästan en månad sen och jag är påväg hem från Ludvika. Jag tror även spotifyreklamen har hakat upp sig, jag har nämligen suttit och lyssnat på "Panta mera" i fem minuter nu, eller liknande. Eller nej, nu tar det slut. Vem fan gör en sån här lång pstify reklam ? Jag är nog den enda som verkligen sitter och lyssna på det och märker den när det är i princip slut. Är det någon som är mer idag eller? Jag tror inte riktigt det. Eller? Eller? Puss?

Det kan hända mycket på en månad. Det händer mycket på en månad. Jag minns knappt vad jag skrev sist och orkar verkligen inte kolla upp det just nu. Det enda jag vet är att jag känner mig som ett känslomässigt vrak. Jag saknar mycket men fungerar verkligen inte just nu. Borde man hitta sig själv, en gång för alla? Vem nu den personen egentligen är. Om det är någon som vet så hojta gärna till, för jag tror jag har tappat bort mig själv på vägen någonstans. För sjuttioelfte gången.
Det som snurrar i huvudet just nu är mat, att jag känner mig som en idiot av någon anledning, träning och cellens uppbyggnad. Lite nervsystem och liknande på det också, som grädden på moset helt enkelt. Vem som nu har grädde på moset, egentligen ?
Borde man förklara hur ens liv egentligen ser ut? Eller ska man skita i det, jag tror jag skiter i det för det bara en enda gröt av det hela. Nu har jag i alla fall passerat lindesberg och jösses vad hungrig jag blev nu. Tror jag ska ha mens snart med, för den som ville veta. Är sugen på en massa och känner mig bitter. Söndagsbitterhet. Söndagsångest utan baksmälla.

Detta är min första vita vecka sen jag flyttade till Örebro, och det var runt den 23e-24e augusti. Känner jag mig duktig eller vad? Och att det ska kännas som en "merit" känns bara helt sjukt. Nej, det blir att trappa ner på den dör drickan som får kroppen att bubbla lite sådär småskönt för en stund men man slutar oftast helt borta i någon soffa eller säng eller liknande. Jag har inte druckit sen förra fredagen, det är en vecka och två dagar. En vecka och två dagar. Eh, jag är väl student? Nej, jag borde fokusera på att må bra, träna, sova, bra mat och hitta mig själv. Bli sådär äckligt nyttig och hälsosam människa? Ett tag var jag ju faktiskt det, på den tiden man började bli smal. Fast tror min kära lilla sambo kommer bli lite putt , men hon gillar mig ändå. Det vet jag.
Och vet ni vad?! Apropå sambo. VI FLYTTAR SNART! SNART ÄR JAG ÖREBROARE PÅ RIKTIGT OCH HAR ETT EGET HEM! oMG? Eller? Nu känner jag att det blev lite blandade bokstäver men skitsamma. VI FLYTTAR HALLÅ!
Det ska bli så skönt, då kan man börja ha sitt eget liv igen. Mitt liv består nu av en hög av saker och kläder på två stora väskor. Det känns bra, ordning och reda pengar på fredag helt enkelt.
En stor trea med inglasad balkong och en "walking closet". SÅ JÄVLA GÖTT RENT UT SAGT! och nu är jag färdig med den glädjen. Tihi.

Och jag borde sluta lyssna på musik som påminner om fel personer. Personer som får en att känna sig sådär äckligt sårbar och liten men samtidigt helt underbar. Som man svävar fram, men man når inte riktigt dit. Inte längre. Men sånt är livet på en pinne. Snart kan jag verkligen börja mitt liv känner jag. Jösses vad skönt detta ska bli. Eller ja, jag kan väl börja redan nu. Men just nu känns det bara som att jag är och inget mer. Vet inte riktigt vad jag håller på med just nu. Slå mig på käften så att jag vaknar? Någon ? Vore behövligt i alla fall.

OCH HALLÅ! någon måste hjälpa mig med blogg.se och inreda skiten, det ser ju för jävkla tråkigt ut här. någon? Snälla? Hjälp mig så att jag förstår? Har för dåligt tålamod för att fixa det själv. HJÄLP HJÄLP HJÄLP.
Och nu ska jag nog sluta kolla på möbler på blocket och stänga ner denna burk. För snart är jag i The penny bridge igen och ska dyka ner i min kurslitteratur denna fina söndagkväll och ladda inför morgondagen. Tenta om tre veckor. WOHO!

en emma

RSS 2.0