Upp med händerna i luften så dom ser

Att inse.
 
Jag insåg, eller har nog insett för väldigt länge sedan, att jag har svårt att hålla tråden.
 
Som häromdagen, igår, när jag skrev här, för första gången på över ett år. Från bankman, banktant, p3guld, jämställdhet, köra bil i ryssland, hbtqvärlden och att ta en eftermiddagslur. 
 
När jag, börjar tala om något som upprör mig, så brukar allt som upprör mig på något sätt snurra runt i huvudet. Det blir svårt att få ur saker, allt blir orättvisst och jag blir arg. Sedan blir jag tyst, för mig själv. Vad ska jag göra med alla tankar? Alla ord? Delar liksom inte med mig, för det blir ett stort kaosmoln av ilska, sorg och rättvisa.
 
Men jag har nog alltd funkat lite så. Hela jag är som ett stort rörigt moln som svävar runt här på jorden. Eller mer att det ser kanske lite mer ut så i mitt huvud. Men saker och ting finns ju där, väldigt tydligt trots det där kaosmolnet som inte riktigt vet hur det ska förmulera sig.
 
Jag har alltid tyckt om att skriva, på mitt sätt, med mina ord. Sen har jag nog struntat i om någon förstår mig eller inte. Det enda jag kaske tänka mig är att det har varit flummigt och djupt, eller flumdjupt alternativt djupt flummigt.
 
Idag är jag upprörd igen. Ser på en musikvidoe på youtube, det som jag egentligen aldrig gör. Jag fick i alla fall för mig detta, av någon anledning. "Knäppar mina fingrar- remix" med ett antal hiphop/soul/pop tjejer som dykt upp allt mer i den svenska musikvärlden. Vilket jag själv tycker är grymt samt att låten är jäkligt bra. Men NEJ ! OH NO! Jag förstår inte varför, men bara för ett gäng grymt duktiga tjejer som är hur coola som helst står framför en kamera och rappar, då jäklar är de löjliga, de ska tillbaka till köket där de hör hemma, de spelar killar, är inte coola, ngon är transa, någon ser ut som en kille, de skämmer ut sig, de är clowner, de sjunger och skit och är inte trovärdiga. Alltså vad är det som händer? 
Vad är det som händer? Det är hiphop. Jag är värdelös på den genre, men jag tycker om den svenska hiphop som dykt upp de senaste åren och har alltid tyckt om bland annat Timbuktu. Tyvärr är det ju såhär, skulle detta varit ett gäng killar så hade folk ALDRIG skrivit som de gjort under musikvideon bland kommentarerna. OCH det finns killar, hiphopkillar, överallt som gör precis samma sak som de här tjejerna. Men tar du bort alla inten, skämskuddar och spelandet. Då beskriver det killarna, för de är coola, rappar bra osv osv. 
Inget elakt mot dem, utan det är hur vi runt om är, hur vi behandlar varandra och hur vi har fått för oss att vissa saker ska vara.
Jag är världens mes, men de tjejerna i den videon. Det är starka och cool människor och individer. Precis som alla i hiphop världen i Sverige, de har attityd, de saker att förmedla, de är coola.
Jag är som sagt ingen hiphoptjej. Men jag tycker om hiphop, det jag hör. Tycker man inte om det, fine, absolut. Lyssna inte på det. Men kom inte och säg att de ska tillbaka till kökena och förklädena. För det är konservativa och jämställda tankat och åsikter. Det har ingenting med musik och hiphop att göra. Det har med dina värderingar att göra, som inte hör hemma i dagens Sverige och den värld som jag hoppas det inte bara är jag som strävar emot.
 
Det är nog ingen som egentligen läser detta, eller vet vem jag är.
 
Men det är som det är.
 
Nu ska jag nog äta lite mer mat och traska mot jobbet, får lite sol på kinderna och den kyla som faktiskt landat här i Örebro. 
 
en emma

Kommentarer
Postat av: Johanna duvethondenfrånäggskallebyn

Du är stark och cool och jag tycker om att läsa när du skriver. Kaos är okej ❤

2015-01-23 @ 13:00:41

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0