a true reminder to get by, instant repeater 99

Det var någon en gång som sa att den aldrig trott på tårar. Jag tror på tårar, jag tror i alla fall att jag tror på tårar. Stora krokodiltårar. Sådana som droppar, droppe för droppe, nedför kinden. De studar kring smilegropar och darriga läppar. Ögonen förvandlas till röda trafiklysen och näsan slutar med sin andninsfungerande funktion.
 
Jag sitter och tänker, tänker tillbaka på saker och ting, vad som har skett. Och vad som faktiskt inte skett, vad som kunde ha blivit annorlunda om jag gått höger istället för vänster. Adventsljusstaken brinner för fullt och katten svansar runt på golvet, lite smått rastlös. Magen är fylld av affe,äggmackor och choklad. Huvudet dunkar lite lätt av det smått finnande vattenbrist so finns i min kropp. Kaffe och alvedon, en superduperkur!
 
Det var länge sedan jag skrev. Någonting, överhuvudtaget. Detta kanske är fel forum, trots att det är en blogg. För jag vill nog baa dela mina tankar med mig själv just nu, eller skriva något som ingen annan kommer få läsa. I alla fall inte många av er. Det kanske i och för sig inte ens någon sm läser detta, då denna blogg gått lite under graven. Eller nej, under jorden heter det ju! Tänkte lite på att den kanske hade begravts samidigt som jag tänkte på jord, kombo ajemän! Fast ingen bra sådan.
 
Jag ska nog ta fram mitt skrivblock till ikväll. Efter jobbet kan jag kludda ner lite mer yra tankar, för datorn var det jag hade närmast till hands just nu. Och kaffe såklart. Och katten är ett stenkast härifrån, till och med ett ögonkast.
Nej, nu vet jag knappt själv vad jag babblar om, yrar om. Huvudvärk, kaffe, bara ben. Ska släng mig själv in i den nystädade duschen och det nyrensade avloppet alldeles strax och om någon timme trasak till jobbet. Solen skiner och ingen snö. Det blev ingen julmat i år, endast äckligt mycket godis och springande i sjukhusets korridorer. Sista dagen på julen av jobb. Jag trivs, det är mycket men jag trivs. Under en viss tvekan under utbildningen så känner jag nu att detta är rätt val utifrån mig själv just nu. Sjuksköterska. Och mina tankar bara snurrar nu, kaffe och alvedon, inget sammanhang. Nu blir det dusch.
en emma

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0