emmautanandranamn

Verkligheten. Den verkliga verkligheten.

Det är som att vakna upp ur en dröm. Att inse att alla tänder finns kvar och att gårdagens kaluffs inte blivit annat än lite omruffsad under natten. Att inse att personen du tycker om sådär extra mycket fortfarande ligger kvar vid din sida. Men att samtidigt inse att det där som faktiskt hände under natten aldrig kommer att hända, eller skulle kunna hända. Att faktiskt vakna upp, på riktigt.
Verkligheten. Den verkliga verkligheten.

Jag minns att när jag var liten älskade jag att springa barfota på moror och morfars gruuppgång. Jag älskade hur ont det gjorde under trampdynorna och för varje ajaj man fick ur sig desto större blev leendet. För när man väl landade på den nyklippta gräsmattan kunde man verkligen känna gräset mellan tårna, sådär på riktigt.  Eller hur mormor plingade i den lilla klockan utanför deras yterdörr så att morfar skulle höra uppifrån bodarna att maten var klar. Den där lilla klockan som såg ut som en ytterst liten miniatyr av en kyrkklocka. Den verkliga verkligheten just då, bara just då. Eller hur jag kunde vid sju års ålder kunde smita iväg från vårt landställe och sätta mig på en kulle för mig själv, bara för en liten stund. Att andas, känna in och bara vara. Då och då byggde jag en kojja eller lekte krig för mig själv. Då och då vågade jag avslöja mitt ställe för någon av mina vänner, men bara ibland. Eller hur jag älskade att sova överst varje gång man stötte på en våningssäng. Eller hur jag redan som liten blev glad av andras lycka. Att jag kunde se glädjen, och glädjas av den.

Verkligheten. Den verkliga verkligheten.

Jag vet inte. Du vet inte. Han vet inte. Hon vet inte. Hen vet inte. Dem vet inte. Ni vet inte. För det är egentligen inte någon som vet, inte på riktigt. Eller är det de? ag kan tycka det är skönt med personer som är så säkra på saker och ting, i sin egna värld. Att faktiskt ha en tro, att veta att det finns någon där uppe som kollar ner på en och vad som kommer att hända efter döden. Eller att vara säker på att man bara försvinner efter döden. Hur tråkigt och tragiskt det än låter så skulle det vara skönt. Att faktiskt vara säker på någonting.

Vad tror du på? Vad händer egentligen efter döden? Hur kom världen till? Finns helvetet? Kommer världen gå under? Vad vill du bli när du blir stor? Vad vill du se på för film? Senap eller ketchup? "Jag vet inte".

Verkligheten. Den verkliga verkligheten.

En klok människa berättade för mig om världen för ett tag sedan. En värld där vi lever i överflöde och klagar över vädret. En värld där flera tusentals barn dör varje dag på grund av svält. En värld där makt har stigit några över huvudet och krigandet fortsätter bara för krigandets skull. En värld full av väder, natur och varelser. En värld där vi förintar väder, natur och varelser. En värld där vi ser människor som jämlikar och med lika värde. En värld där vi ser människor och skiljer ut dem utifrån färg, bakgrund, språk, religion och kultur. En värld där ett barn blir lycklig av en ipad i julklapp. En värld där ett barn blir lycklig av ett ordenligt mål mat för en dag. En värld där vi kör runt i bilar och sprider gaser. En värld där man bär flera liter vatten i hinkar på huvudet ett antal kilometer om dagen. En värld där vi har rätt till utbildning och få uttrycka sina åsikter. En värld där dagen handlar om att endast försöka att överlever. Och det är en och samma värld. Samma värld. Den mannen är en klok man. Mannen som berättade för mig, för dig och för dem runt omkring.

Vi lever i samma värld. Verkligheten. Den verkliga verkligheten.

Jag kan tycka att många ting är så självklara, samtidigt som dessa ting inte alls är så självklara för andra. Det kan handla om för min granne, för en diktator någonstans i världen , en kvinna i mexico, ett barn i ryssland eller en äldre man i afrika. Saker och ting är inte alltid så självklara som man kan tycka, vilket man själv måste lära sig att inse. Men det är inte som att vakna upp ur en dröm, på både gott och ont. Självklarhet, förändring och bakslag. Världen är orättvis men det finns som sagt bara en värld, en och samma värld som vi lever i. Jag kan tycka och tänka om orättvisor runt om i världen, speciellt gällande den verklighet som jag lever i.

Det är lite spännande gällande hur man kan se saker och ting. Du kan se utifrån att man lever i Sverige och klagar över magsmärtor samtidigt som tusentals människor svälter någonstans i världen just i denna stund. Det går inte att jämföra, men samtidigt är det verkligen exakt samma värld vi lever i, samma jäkla värld. Jag tror vi ser saker och ting alldeles för mycket. För att förtydliga så ser vi problemen och inte lösningen, det blir som en negativ spiral. Vi ser ett problem och löser det men den snabbaste metoden, vi tar bort problemet. Men bra på ytan, för att gräva i ett problem och fördjupa sig. Det är alldeles för jobbigt. Jag kan själv sittaoch tycka och tänk om orättvisor, krig och världens problemlösning. Men det betyder inget förrän handlingen tas in. Men jag tycker det är spännande på hur vi ser världen och löser problemen. För problemlösningsroblemet finns överallt i världen, bara att man agerar på olika vis.

Men ändå är det exakt samma värld.
Tänk om världen skulle stanna upp samtidigt i en minut och ta ett djupt andetag. Släppa mobiltelefonen, släppa vapnet man har runt om sig, släppa kökssleven, släppa taget om vattenhinken på huvudet, släppa varorna i affären, släppa verkligheten för en sekund. Bara andas och känna efter vad som verkligen händer, hur världen är, hur världen ser ut. För trots alla orättvisor, krig, ekonomiska kriser, arbetslöshet, fattigdom, klyftor och ojämlikhet så lever vi i samma värld. Exakt samma värld. En klok man berättade detta för mig en gång för ett tag sen. Om världen och att inte veta. Hans ord fick mig att vakna upp, tänka och känna efter på ett bra sätt.

Verkligheten. Den verkliga verkligheten.