emmautanandranamn

Jag har precis haft ketchupkalas.

 

Efter jobbet idag var jag ingenting annat än trött. Trött i kropp. Trött i knopp. Trött i knopp och kropp. Efter att jag slängt i mig en matlåda när jag hade klivit in genom lägenhetsdörren tvärdäckade jag på soffan. Från 16.30 till 19.30. Nästan exakt på tiden. På klockan... På pricken ?

 

Ketchupkalas i lägenheten.

 

Av någon anledning. Eller ja, eller ja. Jag skulle ställa tillbaka ketchupflaskan som jag använt 16.30 till min lilla matlåda i kylskåpet. Där cirkatiden kanske 1955, och inte så lite trött och nyvaken utan extremt väldigt mycket så att säga. Av någon anledning i alla fall så svänga jag runt med den där flaskan lite hur som helst och KORKEN VAR JU SÅKLART INTE DITSATT ORDENTLIGT. GUD VAD ROLIGT EMMA..... Och. Jag har ketchup på golvet i köket, på lister, på köksskåp, på garderobsskåp, ut i hallen två meter spritt på golvet, på halsmattan, på skohyllan, på skor, på hallväggen och inte minst PÅ KATTEN. Hela sidan/magen är täckt av ketchup på den lilla pälsbollen. Så det blev en snabbdusch som inte alls var populär måste jag säga. En kamp i badkaret med en vettskrämdkatt som är halvsidesröd. Det är en upplevelse må jag säga. Så nu är jag inte populär för fem öre hos den lilla fyrbentasaken. Tror jag ska smöra lite om en liten stund.

Det jag dock inte förstår är hur det blev som det blev. Den lilla svängen med armen och ketchupflaskan lyckades med så mycket mer än vad som kunde förutspås. För mitt i ketchupflaskesvängandet känner jag en sån otrolig suck genom hela kroppen och besvikelse över mig själv. Varför var jag verkligen tvungen att göra så? Alltså verkligen? Det finns ju andra vettiga saker man kan ha för sig än att torka bort ketchup från halva lägenheten och ett livslevande liten katt. Faktiskt.Till och med att sitta i soffan och bara andas hade varit vettigare. Speciellt såhär i efterhand. Och katten såg ju helt skräckslagen ut efter ketchupduschen. Gud. Jag känner mig lite hemsk. Fy. Och då, panikslagen. Jösses. Vilket öde, vilket ilandsproblem. Men är man nyvaken så blir sådana här upplevelser en himla upplevelse så att säga. 

Men nu ska jag mest tröstäta kakor och skorpor. Jag börjar i den enden helt enkelt. Och. Det var kanske tur att jag somnade på soffan och inte tog tag i städning av lägenheten efter jobbet... 

 

Och detta är tyvärr inte första gången jag pryder ett hem med någon form av matvara på en plats där den kanske inte ska vara.

 

Jag tänkte att jag skulle berätta. Berätta om att vara sjuksköterska, berätta om hur jag upplever det att vara sjuksköterska. Tidigt på morgonen idag läste jag en insändrare på svts hemsida. Om hur det var att vara sjuksköterska på akutmottagningen i Linköping i somras, och att det inte gick då. Men idag går det inte alls. Dock tror jag ketchuphistorien får räcka för idag. Jag återkommer kanske imorgon, annars en annan dag. Men du och ni. Om någon läser detta, gå även in och läs detta: http://www.svt.se/opinion/article2681208.svt 

 

Och nu har jag för första gången i mitt liv länkat till en hemsida, så att man kan trycka direkt och komma dit direkt. Det ni!

 

Måste bara säga att från och med i måndags har jag och Amanda godisförbud till första juni och jag är nu inne på min fjärde chokladboll för dagen. För kakor får vi båda äta...

 

Nej, herregud. Det här blir ju bara snurr alltså. Jag tror det kommer bli tack och godnatt för mig snart. Jösses. Är yr bollen, ketchup överallt, max två timmars sömn inatt. Blir nog en pensionärstidig kväll idag. Satsar på att hoppa ner i sängen och under täcken till 21.00, kanske inte på pricken. På tiden. På klockan.