Så fick jag en smäll så läppen sprack
Jag har precis haft ketchupkalas.
Efter jobbet idag var jag ingenting annat än trött. Trött i kropp. Trött i knopp. Trött i knopp och kropp. Efter att jag slängt i mig en matlåda när jag hade klivit in genom lägenhetsdörren tvärdäckade jag på soffan. Från 16.30 till 19.30. Nästan exakt på tiden. På klockan... På pricken ?
Ketchupkalas i lägenheten.
Av någon anledning. Eller ja, eller ja. Jag skulle ställa tillbaka ketchupflaskan som jag använt 16.30 till min lilla matlåda i kylskåpet. Där cirkatiden kanske 1955, och inte så lite trött och nyvaken utan extremt väldigt mycket så att säga. Av någon anledning i alla fall så svänga jag runt med den där flaskan lite hur som helst och KORKEN VAR JU SÅKLART INTE DITSATT ORDENTLIGT. GUD VAD ROLIGT EMMA..... Och. Jag har ketchup på golvet i köket, på lister, på köksskåp, på garderobsskåp, ut i hallen två meter spritt på golvet, på halsmattan, på skohyllan, på skor, på hallväggen och inte minst PÅ KATTEN. Hela sidan/magen är täckt av ketchup på den lilla pälsbollen. Så det blev en snabbdusch som inte alls var populär måste jag säga. En kamp i badkaret med en vettskrämdkatt som är halvsidesröd. Det är en upplevelse må jag säga. Så nu är jag inte populär för fem öre hos den lilla fyrbentasaken. Tror jag ska smöra lite om en liten stund.
Det jag dock inte förstår är hur det blev som det blev. Den lilla svängen med armen och ketchupflaskan lyckades med så mycket mer än vad som kunde förutspås. För mitt i ketchupflaskesvängandet känner jag en sån otrolig suck genom hela kroppen och besvikelse över mig själv. Varför var jag verkligen tvungen att göra så? Alltså verkligen? Det finns ju andra vettiga saker man kan ha för sig än att torka bort ketchup från halva lägenheten och ett livslevande liten katt. Faktiskt.Till och med att sitta i soffan och bara andas hade varit vettigare. Speciellt såhär i efterhand. Och katten såg ju helt skräckslagen ut efter ketchupduschen. Gud. Jag känner mig lite hemsk. Fy. Och då, panikslagen. Jösses. Vilket öde, vilket ilandsproblem. Men är man nyvaken så blir sådana här upplevelser en himla upplevelse så att säga.
Men nu ska jag mest tröstäta kakor och skorpor. Jag börjar i den enden helt enkelt. Och. Det var kanske tur att jag somnade på soffan och inte tog tag i städning av lägenheten efter jobbet...
Och detta är tyvärr inte första gången jag pryder ett hem med någon form av matvara på en plats där den kanske inte ska vara.
Jag tänkte att jag skulle berätta. Berätta om att vara sjuksköterska, berätta om hur jag upplever det att vara sjuksköterska. Tidigt på morgonen idag läste jag en insändrare på svts hemsida. Om hur det var att vara sjuksköterska på akutmottagningen i Linköping i somras, och att det inte gick då. Men idag går det inte alls. Dock tror jag ketchuphistorien får räcka för idag. Jag återkommer kanske imorgon, annars en annan dag. Men du och ni. Om någon läser detta, gå även in och läs detta: http://www.svt.se/opinion/article2681208.svt
Och nu har jag för första gången i mitt liv länkat till en hemsida, så att man kan trycka direkt och komma dit direkt. Det ni!
Måste bara säga att från och med i måndags har jag och Amanda godisförbud till första juni och jag är nu inne på min fjärde chokladboll för dagen. För kakor får vi båda äta...
Nej, herregud. Det här blir ju bara snurr alltså. Jag tror det kommer bli tack och godnatt för mig snart. Jösses. Är yr bollen, ketchup överallt, max två timmars sömn inatt. Blir nog en pensionärstidig kväll idag. Satsar på att hoppa ner i sängen och under täcken till 21.00, kanske inte på pricken. På tiden. På klockan.
En emma
Upp med händerna i luften så dom ser
Att inse.
Jag insåg, eller har nog insett för väldigt länge sedan, att jag har svårt att hålla tråden.
Som häromdagen, igår, när jag skrev här, för första gången på över ett år. Från bankman, banktant, p3guld, jämställdhet, köra bil i ryssland, hbtqvärlden och att ta en eftermiddagslur.
När jag, börjar tala om något som upprör mig, så brukar allt som upprör mig på något sätt snurra runt i huvudet. Det blir svårt att få ur saker, allt blir orättvisst och jag blir arg. Sedan blir jag tyst, för mig själv. Vad ska jag göra med alla tankar? Alla ord? Delar liksom inte med mig, för det blir ett stort kaosmoln av ilska, sorg och rättvisa.
Men jag har nog alltd funkat lite så. Hela jag är som ett stort rörigt moln som svävar runt här på jorden. Eller mer att det ser kanske lite mer ut så i mitt huvud. Men saker och ting finns ju där, väldigt tydligt trots det där kaosmolnet som inte riktigt vet hur det ska förmulera sig.
Jag har alltid tyckt om att skriva, på mitt sätt, med mina ord. Sen har jag nog struntat i om någon förstår mig eller inte. Det enda jag kaske tänka mig är att det har varit flummigt och djupt, eller flumdjupt alternativt djupt flummigt.
Idag är jag upprörd igen. Ser på en musikvidoe på youtube, det som jag egentligen aldrig gör. Jag fick i alla fall för mig detta, av någon anledning. "Knäppar mina fingrar- remix" med ett antal hiphop/soul/pop tjejer som dykt upp allt mer i den svenska musikvärlden. Vilket jag själv tycker är grymt samt att låten är jäkligt bra. Men NEJ ! OH NO! Jag förstår inte varför, men bara för ett gäng grymt duktiga tjejer som är hur coola som helst står framför en kamera och rappar, då jäklar är de löjliga, de ska tillbaka till köket där de hör hemma, de spelar killar, är inte coola, ngon är transa, någon ser ut som en kille, de skämmer ut sig, de är clowner, de sjunger och skit och är inte trovärdiga. Alltså vad är det som händer?
Vad är det som händer? Det är hiphop. Jag är värdelös på den genre, men jag tycker om den svenska hiphop som dykt upp de senaste åren och har alltid tyckt om bland annat Timbuktu. Tyvärr är det ju såhär, skulle detta varit ett gäng killar så hade folk ALDRIG skrivit som de gjort under musikvideon bland kommentarerna. OCH det finns killar, hiphopkillar, överallt som gör precis samma sak som de här tjejerna. Men tar du bort alla inten, skämskuddar och spelandet. Då beskriver det killarna, för de är coola, rappar bra osv osv.
Inget elakt mot dem, utan det är hur vi runt om är, hur vi behandlar varandra och hur vi har fått för oss att vissa saker ska vara.
Jag är världens mes, men de tjejerna i den videon. Det är starka och cool människor och individer. Precis som alla i hiphop världen i Sverige, de har attityd, de saker att förmedla, de är coola.
Jag är som sagt ingen hiphoptjej. Men jag tycker om hiphop, det jag hör. Tycker man inte om det, fine, absolut. Lyssna inte på det. Men kom inte och säg att de ska tillbaka till kökena och förklädena. För det är konservativa och jämställda tankat och åsikter. Det har ingenting med musik och hiphop att göra. Det har med dina värderingar att göra, som inte hör hemma i dagens Sverige och den värld som jag hoppas det inte bara är jag som strävar emot.
Det är nog ingen som egentligen läser detta, eller vet vem jag är.
Men det är som det är.
Nu ska jag nog äta lite mer mat och traska mot jobbet, får lite sol på kinderna och den kyla som faktiskt landat här i Örebro.
en emma
I'll be your dragon tonight
Att bli vuxen.
Jag har precis tryckt i mig en halv skål med keso, vilken gick ut enligt datumanvisningarna igår, med lite halvdan banan strött uppe på. Har nu ett halvt glas vatten och en limpbit kvar att fylla magen med. På radion hör jag ljudet av gympaskor på ett idrottshallsgolv springandes och lite småskrik i bakgrunden medan komentatorerna intensivt förmedlar hur handbollsmatchen går. De har snott en timme från P3. Tror de spelar mot Egyptien. Typ. Vart de nu än är i världen. Alltså och spelar handboll.
Min kära sambo är föresten i Egyptien och solar sig i en vecka, det behövde hon. Och ja, jag är lite avundsjuk ja. Eller nej, jag älskar hysteriskt snöväder.. Sverige i januari, eller mer södra Sverige i januari. Wonderfull så att säga.
Jag ska sluta vara ne bitter vädersvensk.
Idag skaffade jag mig en bankman, väldigt spontant faktiskt. Var på synundersökning på morgonen och råkade vara klar precis när stadens affärer börjar öppna. Väldigt många som stod utanför alla möjliga affärer innan klockan 10 och väntade spänt på öppning. För att vara en helg vanlig torsdag i januari. Lite smålustigt men varför inte ?
I alla fall gled jag in på Nordea, tog en kölapp och fick efter 2-3 nummer gå fram till en banktjej och meddelade att jag skulle minsam styra upp mina fonder och mitt sparande. Då usäktade hon ett ögonblick och slängde huvudet över en skärm och sa någonting till någon där bakom. Helt plötsligt sitter jag framför en äldre kvinna och börjar samla vuxenpoäng. En lite småflummig, lite oteknisk och smått yr men helt fntastisk kvinna på banken har nu hjälpt mig med mina fonder, sparande och jag kan nu checka av PENSIONSSPARANDE vid 24 års ålder. Och för 2-3 år sedan hade jag fortfarande gosedjur i sängen.
Jag har känt mig så himla trött. På allt, på mig själv, är trött i hela mig själv. Även himlans trött på världen. Detta jäkla hat och konstigheter världen får för sig. Jag som kvinna får inte vinna pris på P3 guld och jag själv som person får tydligen inte köra bil i Ryssland nu. Ja tänkt vad som kan hända då, med mina homosexuella bakterier så vet man inte vad jag gör i trafiken. Så passa er Sverige, jag kanske tar och skaffar bil här nu framöver. Då vet man inte vad som kan hända!
Det är så patetiskt på något vis. Men framförallt skrämmande, jag blir så himla ledsen. Jag tar det personligt, jag blir i sig inte drabbad men bara dör mig när jag var yngre att säga att jag tyckte om en tjej var jobbigt. Här i Sverige. Och då var den ändå år 2005-2006. Men idag 2016 får du inte som trans, queer eller homosexuell person köra bil i trafiken. Det är ju helt sjukt. Dock är ju tragiskt nog bara det förnamnet. Jag kommer aldrig kunna resa dit, eller andra länder som har den synen. För åker jag dit, vill jag kunna vara mig själv. Jag vet, respektera kultur blablabla. Men just det är förnedring och kränkning, ingen jäkla kultur. Såfall är jag ju såfall inte mig själv för att rädda mitt eget skinn, ingenting annat.
Vet inte riktigt hur jag hamnade här, men trött blir jag. På detta bakåtsträvande, främst i det land vi bor i. Hur utvecklingen ser ut. IBland önskar man att man bara kunde nypa sig sjäv och få vakna upp i den värld där alla har samma rättigheter, lika värde och en jämställd värld finns. Den värld man drömmer om på nätterna.
Och en dröm jag har, är att på något vis, volontär eller inte. Åka ut i världen och bidra till en sådan värld. Det skulle vara helt fantastiskt. Dock är jag rädd för att se vissa saker, men man kan ju inte gå runt här och blunda. Jag, vi vet hur världen ser ut. Trots att vi inte sett det. Men vi vet, så jäkla mycket.
Jag vet inte hur jag hamnade här, i detta djup. Om en orättvis värld. Jag är nog lite trött, upprörd och fortfarande nyvaken. Råkade sova lite middag mellan 15-0016.30. Jösses!
Men jag samlar vuxenpoäng i Sverige. Vill någon dag bli någons hjälte. Men jag ska nog samla lite mer vuxenpoäng först, dock är ju gosedjuren borta från sängen i alla fall.
Och jag saknar min kära sambo som solar sig i Egypten och har det gott, saknar henne väldigt mycket dessutom. Nu får handbollen klara sig utan mig och snön får istället göra sig redo helt enkelt. Hopp hej !
en emma
Att vuxna alltid vet det bästa tror jag inte på
Jag sitter och kollar på kanal 7, har precis sett slutet av en sådan där klassisk romantisk amerikansk sliskkomedi. Det slutade med en kyss och ett lyckligt slut. Efter detta är det en sådan där lång tv-shopliknande reklam, denna gång om smink, specifikt puder. det är ganska intressant att kolla på egentligen. Reklamerna är frukansvärda, alltså verkliga fruktansvärda men ändå sitter man och kollar på dem. Det mer sorgliga är att faktiskt folk köper detta? Det måste de ju göra eftersom de sänds om och om igen ? De värsta är nog antingen de med massa kändisar i eller olika matlagningsverktyg som är SÅ fantastiska. Och ändå när man är hemma hos folk och de lagar mat så använder de den gamla vanliga kökskniven. Och inte den faaaaaaaantastiska superduperjättebragrönsaksskäkaren som skär vad du vill i vilken form du vill på en liten milijonsekund. Ja men såatte?Tv-shopreklam, det är en sort för sig alltså.
Jag känner att de två stora muggarna kaffe jag pressat i mig här på en timme gör susen för konstiga och alldeles för onödiga tankar. Sitter dessutom och tänker lite på vilka klantigheter man gått igenom de 23 åren man faktiskt har levat. De senaste slår nog en hel del måste jag säga och har benämnts som "tågåkarn" ett antal gånger på jobbet på grund av detta. För lite drygt mer än en vecka sedan, fredagen den 20 december ( åh nu låter det som en sådan där intensiv istorieberättare i mitt huvud: det var en gång för läääänge lääänge sedan...), så skulle jag och min kära systeryster på kära Håkan hellström på kvällen och njuta av hans underbara ord och musik. Men i alla fall, efter en kaosdag då jag hällde ut matlådan i väskan 6:10 precis innan jag skulle till jobbet, badade ett patientrum på jobbet med en helkanna vatten, letade efter den bortslarvade vindsnyckeln hemma efter jobbet 45 minuter innan sambon skulle med ett tåg varav väskan hon skulle packa i var uppe i förrådet osv osv... I panik får vi låna min systers resväska och sambon tar kl. 18:00tåget istället för 17:00. Vi är påväg till resecentrum och jag ska hjälpa Amanda på tåget och hjälpa henne med väskan. Vi går in och Amanda tar en plats. När jag vänder mig om så går tågdörrarna igen....! Jag springer fram till dörren ( nu går det i slowmotion i mitt huvud) och skriker stanna. Slänger fram ena benet och dörrarna fastnar lite halvt uppe. Vad gör jag nu? Jo dörrarna kanske går upp igen om jag tar bort foten? Nej de gör de inte !!!! Dörrarna stängs och tåget börjar åka. Jag skriker STANNASTANNA medan jag tänker på min syster som sitter i sin bil och väntar på mig vid resecentrum. Då vi ska ut och äta innan konserten. Klockan är 18:01 och jag är fast på tåget. Folk undrar vad som händer och jag får panik. Det enda jag tänkte på var fan är stoppknappen?! Amanda skriker med stanna men skrattar åt mig efter ett tag. När väl konduktören kommer håller jag nästan på att gråta när jag ska förklara vad som hänt. Haha alltså jag hade sådan panik och var så stressad över detta. Jag ringer min syster som gasar mot Frövi där tåget skulle stanna, alltså en kvarts tågresa. Min syster hittar inte sin GPS på sin nya telefon så hon ringer en kollega till henne om vägen till Frövi, då kollegan bara skrattar åt situationen men hjälper min systser.
Väl i frövi kan jag i lugn och ro säga hejdå till sambon och hoppar av med ett skratt. En kvinna som med hoppar av skrattar lite lätt åt mig och trodde jag glömt en barnvagn eller likanande. Haha.
Så där står jag, mitt ute i ingenstans. Efter 20 minuter kommer min syster och hämtar mig. 19:20 är vi tillbaka i Örebro och konserten börjar 20:00. Vi slängde i oss thaimat och gick nöjd till conventum och fick njuta av Håkans stämma ändå.
Ibland lyckas man. Nu ska jag borsta gaddarna och knallatill jobbet.
en emma
a true reminder to get by, instant repeater 99
Det var någon en gång som sa att den aldrig trott på tårar. Jag tror på tårar, jag tror i alla fall att jag tror på tårar. Stora krokodiltårar. Sådana som droppar, droppe för droppe, nedför kinden. De studar kring smilegropar och darriga läppar. Ögonen förvandlas till röda trafiklysen och näsan slutar med sin andninsfungerande funktion.
Jag sitter och tänker, tänker tillbaka på saker och ting, vad som har skett. Och vad som faktiskt inte skett, vad som kunde ha blivit annorlunda om jag gått höger istället för vänster. Adventsljusstaken brinner för fullt och katten svansar runt på golvet, lite smått rastlös. Magen är fylld av affe,äggmackor och choklad. Huvudet dunkar lite lätt av det smått finnande vattenbrist so finns i min kropp. Kaffe och alvedon, en superduperkur!
Det var länge sedan jag skrev. Någonting, överhuvudtaget. Detta kanske är fel forum, trots att det är en blogg. För jag vill nog baa dela mina tankar med mig själv just nu, eller skriva något som ingen annan kommer få läsa. I alla fall inte många av er. Det kanske i och för sig inte ens någon sm läser detta, då denna blogg gått lite under graven. Eller nej, under jorden heter det ju! Tänkte lite på att den kanske hade begravts samidigt som jag tänkte på jord, kombo ajemän! Fast ingen bra sådan.
Jag ska nog ta fram mitt skrivblock till ikväll. Efter jobbet kan jag kludda ner lite mer yra tankar, för datorn var det jag hade närmast till hands just nu. Och kaffe såklart. Och katten är ett stenkast härifrån, till och med ett ögonkast.
Nej, nu vet jag knappt själv vad jag babblar om, yrar om. Huvudvärk, kaffe, bara ben. Ska släng mig själv in i den nystädade duschen och det nyrensade avloppet alldeles strax och om någon timme trasak till jobbet. Solen skiner och ingen snö. Det blev ingen julmat i år, endast äckligt mycket godis och springande i sjukhusets korridorer. Sista dagen på julen av jobb. Jag trivs, det är mycket men jag trivs. Under en viss tvekan under utbildningen så känner jag nu att detta är rätt val utifrån mig själv just nu. Sjuksköterska. Och mina tankar bara snurrar nu, kaffe och alvedon, inget sammanhang. Nu blir det dusch.
en emma
There is a road. There is a way. There is a place.
Jag sover sömnlöst.
Sömnlöst när jag sover.
Jag somnar sömnlöst.
Jag somnar sovandes.
Jag har alltid trott på barndomsminnen. Sommargräs mellan tårna, barfotafötter mot grusgången hos mormor och morfar, glass runt hela munnen och i hela ansiktet, oförklarliga tårar när man ramlade på asfalten och skrapa upp ena knäet, vinden mot kinden, benen sprattlandes utanför det svarta och lite för varma gungdäcket, fingertopparna täcka av smultronsaft från alldeles nyplockade små bär, kroppen i den där alldeles förstora overallen man hade om vintern som man nästan drunkande i, skidtävlingarna på den minimala backen i trädgården, hucklena man hade runt huvudet när man sprang runt med en kvast och samla in godis om våren, när det nästan blev lite för kallt att spela kula ute på skolgården om rasten men man envisades med att göra det ändå. Jag har alltid trott på barndomsminnen. Bra som dåliga, skratt som tårar, skrik som viskningar, ilska som glädje, roliga som tråkiga, hemska som underbara.
Jag somnar med tårar som dansar nedför mina varma kinder. Sakta men säkert.
Ibland glömmer man av sig. Glömmer av sig alldeles för mycket. Man vet egentligen inte om vad eller varför. Man bara glömmer av sig. Vare sig man vill eller inte. Man. Man,du,jag, han,hon, hen, vi, dem, ni, oss. Det handlar inte om att vara glömsk. Det är man mer eller mindre hela tiden. Det handllar om att minnas och glömma. Minnas då och här och nu. Att minnas imorgon Att minnas nuet. Att minnas sig själv.
Jag somnar, lätt som en fjäder.
Grannarna ovanför oss har fest. Just nu spelas det Håkan och de hoppar och har sig så det gungar och skakar i hela lägenheten här nere. Nej, fulla människor kan inte sjunga. Men det är lite småcharmigt ändå. Lite tragiskt att jag sitter själv i sängen en lördagskväll men skyller på att jag varit sjuk/är sjuk. Typ.
Och nu blev det tyst. Det gnekar lite i taket, men bara lite och inte mer. Skratt hörs lite då och då. Någon djup manröst tar sig genom deras golv och ner till mig. Hör inga ord, bara ljud. Är ganska nöjd med det. Ibland är tystnaden mest jobbig, ensam. Skratten och de djupa mansrösterna gör mig lugn. Gnekandet från taket kan jag också leva med. Speciellt ikväll.
"So tell me when you hear my heart stop
You're the only one who knows.
Tell me when you hear my silence.
There's a possibility I wouldn't know"
You're the only one who knows.
Tell me when you hear my silence.
There's a possibility I wouldn't know"
Jag somnar med ett leende på läpparna.
/ en emma
I want to be, I want to be..
Verkligheten. Den verkliga verkligheten.
Det är som att vakna upp ur en dröm. Att inse att alla tänder finns kvar och att gårdagens kaluffs inte blivit annat än lite omruffsad under natten. Att inse att personen du tycker om sådär extra mycket fortfarande ligger kvar vid din sida. Men att samtidigt inse att det där som faktiskt hände under natten aldrig kommer att hända, eller skulle kunna hända. Att faktiskt vakna upp, på riktigt.
Verkligheten. Den verkliga verkligheten.
Jag minns att när jag var liten älskade jag att springa barfota på moror och morfars gruuppgång. Jag älskade hur ont det gjorde under trampdynorna och för varje ajaj man fick ur sig desto större blev leendet. För när man väl landade på den nyklippta gräsmattan kunde man verkligen känna gräset mellan tårna, sådär på riktigt. Eller hur mormor plingade i den lilla klockan utanför deras yterdörr så att morfar skulle höra uppifrån bodarna att maten var klar. Den där lilla klockan som såg ut som en ytterst liten miniatyr av en kyrkklocka. Den verkliga verkligheten just då, bara just då. Eller hur jag kunde vid sju års ålder kunde smita iväg från vårt landställe och sätta mig på en kulle för mig själv, bara för en liten stund. Att andas, känna in och bara vara. Då och då byggde jag en kojja eller lekte krig för mig själv. Då och då vågade jag avslöja mitt ställe för någon av mina vänner, men bara ibland. Eller hur jag älskade att sova överst varje gång man stötte på en våningssäng. Eller hur jag redan som liten blev glad av andras lycka. Att jag kunde se glädjen, och glädjas av den.
Verkligheten. Den verkliga verkligheten.
Jag vet inte. Du vet inte. Han vet inte. Hon vet inte. Hen vet inte. Dem vet inte. Ni vet inte. För det är egentligen inte någon som vet, inte på riktigt. Eller är det de? ag kan tycka det är skönt med personer som är så säkra på saker och ting, i sin egna värld. Att faktiskt ha en tro, att veta att det finns någon där uppe som kollar ner på en och vad som kommer att hända efter döden. Eller att vara säker på att man bara försvinner efter döden. Hur tråkigt och tragiskt det än låter så skulle det vara skönt. Att faktiskt vara säker på någonting.
Vad tror du på? Vad händer egentligen efter döden? Hur kom världen till? Finns helvetet? Kommer världen gå under? Vad vill du bli när du blir stor? Vad vill du se på för film? Senap eller ketchup? "Jag vet inte".
Verkligheten. Den verkliga verkligheten.
En klok människa berättade för mig om världen för ett tag sedan. En värld där vi lever i överflöde och klagar över vädret. En värld där flera tusentals barn dör varje dag på grund av svält. En värld där makt har stigit några över huvudet och krigandet fortsätter bara för krigandets skull. En värld full av väder, natur och varelser. En värld där vi förintar väder, natur och varelser. En värld där vi ser människor som jämlikar och med lika värde. En värld där vi ser människor och skiljer ut dem utifrån färg, bakgrund, språk, religion och kultur. En värld där ett barn blir lycklig av en ipad i julklapp. En värld där ett barn blir lycklig av ett ordenligt mål mat för en dag. En värld där vi kör runt i bilar och sprider gaser. En värld där man bär flera liter vatten i hinkar på huvudet ett antal kilometer om dagen. En värld där vi har rätt till utbildning och få uttrycka sina åsikter. En värld där dagen handlar om att endast försöka att överlever. Och det är en och samma värld. Samma värld. Den mannen är en klok man. Mannen som berättade för mig, för dig och för dem runt omkring.
Vi lever i samma värld. Verkligheten. Den verkliga verkligheten.
Jag kan tycka att många ting är så självklara, samtidigt som dessa ting inte alls är så självklara för andra. Det kan handla om för min granne, för en diktator någonstans i världen , en kvinna i mexico, ett barn i ryssland eller en äldre man i afrika. Saker och ting är inte alltid så självklara som man kan tycka, vilket man själv måste lära sig att inse. Men det är inte som att vakna upp ur en dröm, på både gott och ont. Självklarhet, förändring och bakslag. Världen är orättvis men det finns som sagt bara en värld, en och samma värld som vi lever i. Jag kan tycka och tänka om orättvisor runt om i världen, speciellt gällande den verklighet som jag lever i.
Det är lite spännande gällande hur man kan se saker och ting. Du kan se utifrån att man lever i Sverige och klagar över magsmärtor samtidigt som tusentals människor svälter någonstans i världen just i denna stund. Det går inte att jämföra, men samtidigt är det verkligen exakt samma värld vi lever i, samma jäkla värld. Jag tror vi ser saker och ting alldeles för mycket. För att förtydliga så ser vi problemen och inte lösningen, det blir som en negativ spiral. Vi ser ett problem och löser det men den snabbaste metoden, vi tar bort problemet. Men bra på ytan, för att gräva i ett problem och fördjupa sig. Det är alldeles för jobbigt. Jag kan själv sittaoch tycka och tänk om orättvisor, krig och världens problemlösning. Men det betyder inget förrän handlingen tas in. Men jag tycker det är spännande på hur vi ser världen och löser problemen. För problemlösningsroblemet finns överallt i världen, bara att man agerar på olika vis.
Men ändå är det exakt samma värld.
Tänk om världen skulle stanna upp samtidigt i en minut och ta ett djupt andetag. Släppa mobiltelefonen, släppa vapnet man har runt om sig, släppa kökssleven, släppa taget om vattenhinken på huvudet, släppa varorna i affären, släppa verkligheten för en sekund. Bara andas och känna efter vad som verkligen händer, hur världen är, hur världen ser ut. För trots alla orättvisor, krig, ekonomiska kriser, arbetslöshet, fattigdom, klyftor och ojämlikhet så lever vi i samma värld. Exakt samma värld. En klok man berättade detta för mig en gång för ett tag sen. Om världen och att inte veta. Hans ord fick mig att vakna upp, tänka och känna efter på ett bra sätt.
Tänk om världen skulle stanna upp samtidigt i en minut och ta ett djupt andetag. Släppa mobiltelefonen, släppa vapnet man har runt om sig, släppa kökssleven, släppa taget om vattenhinken på huvudet, släppa varorna i affären, släppa verkligheten för en sekund. Bara andas och känna efter vad som verkligen händer, hur världen är, hur världen ser ut. För trots alla orättvisor, krig, ekonomiska kriser, arbetslöshet, fattigdom, klyftor och ojämlikhet så lever vi i samma värld. Exakt samma värld. En klok man berättade detta för mig en gång för ett tag sen. Om världen och att inte veta. Hans ord fick mig att vakna upp, tänka och känna efter på ett bra sätt.
Verkligheten. Den verkliga verkligheten.
en emma
Hey ho here she goes..
Världen är oförutsägbar.
Världen är förutsägbar.
Världen är olöslig.
Oläslig.
Problemlösning.
Oproblemlöst.
Vi diskuterar. Vi pratar. Vi skriker. Vi tar bort. Vi lägger till. Vi pausar. Vi kompromissar. Men bara på ytan.
Ytligt. Skrapar vi lite där så löser sig allting tillslut. Eller så kan vi ju bara stå och titta på och hoppas på att någon dyker upp med en stav och skriker hokuspokus på ett lite halvfinurligt vis, bara för att det ska verka mer troligt. Mamma grät i bilen igår.
Det där med julen är ett speciellt fenomen. Jag älskar det men samtidigt så ogillar jag det så fruktansvärt. Inte bara för att giriga små barn blir mer giriga eller att vi äter ihjäl oss. Inte för att världen är så orättvis och många sitter utan familj, utan julklappar, utan mat, utan vatten i kranen, med en jättefulla föräldrar som river sönder julgranen eller utan hem. Det är för att många inte gör någonting, inklusive mig själv. Man sitter och klagar på hur mycket man äter, hur giriga vi är och att man skulle klarat sig utan detta. Och gör? Jo fortsätter att äta. Men samtidigt kan jag själv sitta här och klaga på detta, ett evigt klagande. Klagisch. Typisch.
Jag vill göra något som känns. Jag vill göra något som märks. Bara lite. Bara det märks för min egna del, kanske för något annat. Fast jag tjatar nog för mycket på mig själv.
Det är lite läskigt när verkligheten kommer ifatt än. När saker och ting visar sig som på ett skrivet papper, bara sådär. Trots att man faktiskt lever i verkligheten, förhoppningsvis i alla fall. Det som är skrämmande när den kommer som en smäll på käften, oavsett om den är negativ eller positiv. Den bara dyker upp från ingenstans.
Problemlösning.
Oproblemlöst.
Verkligheten med ett stort V, eller ett litet om man hellre vill det. Det kanske blir mindre skrämmande då. Vem vet. Egentligen. Det enda jag vet är att jag vet och inte vet. Jag vet vad jag vill men ändå inte. Jag vet vad jag känner men ändå inte. Jag vet vem jag är men ändå inte.Jag vet vad jag tror på men ändå inte. Jag vet vart jag är men ändå inte.
Synvinkel. Ögonmått. Ögonvinkel, synmått..
Jag är så säker på så otroligt mycket i mitt liv, med min liv. Jag har aldrig haft den känslan gällande vissa saker i mitt liv, saker som verkligen betyder något för mig. Människor som betyder mycket för mig. En person som betyder extra mycket för mig, otroligt mycket för mig.
Samtidigt som jag är osäker på så mycket annat, det gamla vanliga, som hör till livet antar jag. Men min hjärn går på högvarv och ibland vet jag inte riktigt vad jag ska göra med allt som snurrar där inne. För det är så svårt att sätta ord på tankar, för de går ofta inte riktigt att ta på.
Vad vill jag egentligen?
Jag tycker om julen i år, förvånandsvärt mycket. Förutom att Amanda är alldeles för långt bort, sådär jättemycket för långt bort... Men fick världens bästa julklapp i år i alla fall, och den fick jag redan första juni..
Nu ska övertröttagråtmildatankesnurrarenemma sov. Nattinatti.
en emma
Jag hör trummorna på dörren..
Jag tänkte mig för. Eller gjorde jag egentligen det?
Den trasiga gaspedalen är lagad men någon har fortfarande plattatn i mattan.
Det känns som om livet gaser på mer än vad jag hänger med, eller vill.
Vill jag ha gasen på utan att ens känna något? Känner jag något?
Jag känner men hänger inte riktigt med.
Eller hänger jag med?
Jag har inte kännt efter, det och sådant är liksom bortom mig nu för tiden.
Har min tankar tagit slut ? Eller har jag bara lyckats att stänga av?
Plattan i mattan. Gasen i botten. Min öronsnibbar ser ut som munkar med hål i.
Jag har nog aldrig tyckt om ordet vemod. Jag vet inte riktigt varför men det väcks stort obehag när den definitionen dyker upp. Att känna vemod. På något vis kopplar jag det till en tragisk person, inte till att bara känna sig nere eller liknande. Vemod. Vemodig. Men jag kanske känner mig lite vemodig just nu, egentligen. Och då är jag nog inte så tragisk, inte vad jag vet i alla fall. Inte nu för tiden.
Dock. Häromdagen. Häromdagen kom ett sånt där ögonblick där livet känns så otroligt verkligt, som om någonting hinner ikapp än sådär helt plötsligt. Sedan att reaktionen kommer en stund efteråt. MAn tror att man tacklat situationen bra men helt plötsligt slår det en, verkligheten, precis som en jävla käftsmäll.
Tänk om?
Tänk om man var den längsta människan på jorden..
Jag kanske har fått tillbaka mina tankar, då verkligheten har hunnit ikapp en. Kissnödig är jag i alla fall, och hungrig. Lite folkvisor i öronen och en hemgång på detta kanske. För egentligen sitter jag i skolan och pluggar, men tror min hjärna har lagt av. I alla fall pluggmässigt, men tankegången kanske bara är övertrötthet. Jävla öron. Man kanske bara ska fylla magen med sång?
Nej nu ska jag nog avsluta min virrighet för denna gång, ingen vemod här inte. Har nog bara varit i skolan alldeles för länge, kom hit åtta imorse. Heja tio timmar !
en emma
37 grader celsius är allting som behövs.
Jag låter som en målbrottspojke.
Jag låter som en målbrottspojke varje gång jag är sjuk. Jag vill inte vara sjuk, jag ogillar att vara sjuk, jag hatar att vara sjuk. Man blir sjukt rastlös direkt, man orkar ingenting, man blir anfådd så fort man går mer än fem steg, näsan rinner, halsen kliar, lungorna värker, rösten försvinner och man kan inte göra något än att ligga hemma och glo. WOOPWWOP eller?
Jag vill ha mer tee, tror jag. Eller så borde jag bara dricka mer tee. Kanske? Eller? Det är skönt för halsen i alla fall, alltid något. Och en ipren borde jag med trycka i mig, kanske två. Ipren den intelligenta värktabletten... OCh lite nässpray. Då blir det fest i min keps, för glass har jag redan framför mig.
Det är över en vecka sedan jag snusade sist. För att vara exakt så slutade jag för 10 dagar sen. Det där med att trappa ner funkade inte någonstans, det var helt värdelöst när det kom till mig. Det var bara att sluta, för började jag trappa ner var det lättare att bara skjuta upp det. En dosa till, en till, en till och ja jag kan väl köpa en till, den sista. BAH, inte den sista någonstans. Den sista snusen, jösses. Men woopwoop på tio dagar ! Nu ska jag bara sluta med allt snask och börja träna. Nu lät snask dock som någon konstig synonym till porr men jag syftar mer på godis, glass, chips och sådant där SNASK ni vet.
Fast glass är ju fan i mig väldigt gott. Nej men godis i alla fall, det kan jag ta bort från mitt lilla liv ett tag kanske.
Sommarjobbet är över, skolan har börjat, praktiken drog igång efter en vecka, nollning är i full rulle men snart slut, finsittning nästa vecka, en har blivit två och jag satsar på riktigt, borde friskis och svettas mer, elliot kommer om två tre veckor,ovvegrejer, mer skola, hösten kommer, livet osvosvosvosvosv.
Typ.
Och så lite nollning ajemän kapten!
Oj vad glass jag har ätit.
Tänk om man skulle vara en superhjälte, eller bara ha en superkraft. En enda. Men tänk att en enda superkraft skulle kunna göra så mycket. Cajsa kom med världens bästa idé, att inte behöva syre. Tänk, under vattnet, månen, rymden osvosv. Det hade varit ascoolt rent ut sagt. själv spånar jag på att ha en gummikropp, slänga iväg kroppsdelarna och vara hur smidig som helst. Annars hade jag velat vara supermegaskitsnabb eller kunna teleportera mig oavsett sträcka. Teleportering hade nog varit en grym grej. Faktiskt. Man får ha lite fantasi och drömma ibland, mohaha.
Nej om man ska återgå till sina morötter, glass och film kanske ? Men gud vad de pratar fort på filmen och ingen text har jag heller. Himla dumt det där. Så det gäller att koncentrera sig, vilket jag ABSOLUT gör just nu. Nej tjopptjopp med film och sen ska jag sova medan alla andra är ute och festar och har sig. Prima skinka, JAPPJAPP. Eller... ?
en emma
Vet du, att jag ska marschera till dit jättar vilar..
Kliar mig lite smått i håret och har ett gammalt bananskal vid min sida.
I högtalarna sjunger om att göra äckliga saker och jag ser naken ut på mitt körkort.
Jag är en 22åring i en pensinonärs kropp.
Inatt drömde jag om meloner. Det var meloner överallt, alltså ÖVERALLT, i alla olika former. Honungsmeloner, vattenmeloner, tigermeloner och så vidare och så vidare. I drömmen blev jag dessutom vän med allt och alla på facebook. Gud vad detta fenomen präglar än, facebook. Facebook och meloner, fast idag har jag ara ätit banan och vindruvor. Eller visst har jag väl ätit mera saker men i fruktväg. Och nu lät det som att jag sitter och äter hela tiden i princip, fast det gör jag INTE. Nästan inte hela tiden i alla fall..
Fast melon är gott.
Det är sista veckan på sommarlovet, sådär på riktigt. Jag har tre arbetspass kvar, en omtenta till att skriva och massa saker för mig tills livet drar igång igen. En C-tur, två A-turer, imorgon blir det stand up med Babben på strömpis, i helgen ska jag åka karuseller i Göteborg, nästa vecka är det faddermöte och fadderkickoff ( WOOPWOOP), sen blir det en sväng till danmark ett dygn för att se coldplay, sen drar nollningen igång på riktigt, skolan börjar, livet börjar, jag har bestämt mig för att börja med kravmaga så måste kontakta dem och om några veckor blir jag med katt. Livet börjar på riktigt för en gångsskull och för första gången känns allting otroligt jävla bra, på riktigt. Jag är lycklig, jag se fram emot hösten. Jag ser framemot det mesta. Och till nästa sommar är jag om allt går som det ska en legitemerad sjuksköterska. Bara det är helt jävla galet.
Fast jag är inte lika vettskrämd längre, inte efter denna sommar som undersköterska. För nu känns det faktiskt som att jag kommer klara av detta, för jag känner att jag uppskattas. Sommaren på USÖ har verkligen stärkt mig som person och stärkt mig i ett framtida yrke som sjuksköterska. Det känns bra, men klart att jag är rädd fortfarande, det kommer jag att vara. Fast på något vis tycker jag att det hör till, man måste få vara rädd, så länge man drar nytta av det och gör det till något positivt. En utmaning, en utmaning att vinna mot sin rädsla.
En jävla bra utmaning, sånt gillar jag och behöver utmana mig själv mer. Absolut och på riktigt.
Solen värmer min nacke och jag klunkar glas efter glas med vatten. Om tjugo minuter måste jag cykla mot jobbet, mitt sista kvällspass. Helt galet.
Häromdagen skar jag mig på toaletten och igår drog jag bakhuvudet i en skåpslucka i köket så idag pryder en bula mitt äggformade huvud lite fint sådär. Det ömmar en hel del kan jag ju meddela. Dessutom har jag ett antal ärr/brännmärken på mina händer från plattången. Jag undrar egentligen vad jag gör när jag plattar håret ? Det är helt jävla galet, förstår inte vad som händer?
Dessutom prydde jag en stor bit av golvet med kaffesump förut i köket. WOOPWOOP.
Nej, packa väskan och ulla mot jobbet kanske? Plugga är överskattat, eller...
Jag är en vanlig kanin, vanlig fast ovanligt fin... Kanske mer ovanlig fast vanligt fin ?
I högtalarna sjunger om att göra äckliga saker och jag ser naken ut på mitt körkort.
Jag är en 22åring i en pensinonärs kropp.
Inatt drömde jag om meloner. Det var meloner överallt, alltså ÖVERALLT, i alla olika former. Honungsmeloner, vattenmeloner, tigermeloner och så vidare och så vidare. I drömmen blev jag dessutom vän med allt och alla på facebook. Gud vad detta fenomen präglar än, facebook. Facebook och meloner, fast idag har jag ara ätit banan och vindruvor. Eller visst har jag väl ätit mera saker men i fruktväg. Och nu lät det som att jag sitter och äter hela tiden i princip, fast det gör jag INTE. Nästan inte hela tiden i alla fall..
Fast melon är gott.
Det är sista veckan på sommarlovet, sådär på riktigt. Jag har tre arbetspass kvar, en omtenta till att skriva och massa saker för mig tills livet drar igång igen. En C-tur, två A-turer, imorgon blir det stand up med Babben på strömpis, i helgen ska jag åka karuseller i Göteborg, nästa vecka är det faddermöte och fadderkickoff ( WOOPWOOP), sen blir det en sväng till danmark ett dygn för att se coldplay, sen drar nollningen igång på riktigt, skolan börjar, livet börjar, jag har bestämt mig för att börja med kravmaga så måste kontakta dem och om några veckor blir jag med katt. Livet börjar på riktigt för en gångsskull och för första gången känns allting otroligt jävla bra, på riktigt. Jag är lycklig, jag se fram emot hösten. Jag ser framemot det mesta. Och till nästa sommar är jag om allt går som det ska en legitemerad sjuksköterska. Bara det är helt jävla galet.
Fast jag är inte lika vettskrämd längre, inte efter denna sommar som undersköterska. För nu känns det faktiskt som att jag kommer klara av detta, för jag känner att jag uppskattas. Sommaren på USÖ har verkligen stärkt mig som person och stärkt mig i ett framtida yrke som sjuksköterska. Det känns bra, men klart att jag är rädd fortfarande, det kommer jag att vara. Fast på något vis tycker jag att det hör till, man måste få vara rädd, så länge man drar nytta av det och gör det till något positivt. En utmaning, en utmaning att vinna mot sin rädsla.
En jävla bra utmaning, sånt gillar jag och behöver utmana mig själv mer. Absolut och på riktigt.
Solen värmer min nacke och jag klunkar glas efter glas med vatten. Om tjugo minuter måste jag cykla mot jobbet, mitt sista kvällspass. Helt galet.
Häromdagen skar jag mig på toaletten och igår drog jag bakhuvudet i en skåpslucka i köket så idag pryder en bula mitt äggformade huvud lite fint sådär. Det ömmar en hel del kan jag ju meddela. Dessutom har jag ett antal ärr/brännmärken på mina händer från plattången. Jag undrar egentligen vad jag gör när jag plattar håret ? Det är helt jävla galet, förstår inte vad som händer?
Dessutom prydde jag en stor bit av golvet med kaffesump förut i köket. WOOPWOOP.
Nej, packa väskan och ulla mot jobbet kanske? Plugga är överskattat, eller...
Jag är en vanlig kanin, vanlig fast ovanligt fin... Kanske mer ovanlig fast vanligt fin ?
en emma
They'll name a city after us
Jag har precis ställt mina filmer i bokstavordning.
Jag gjorde ett bra misstag att beställa nya filmer för alldeles för mycket pengar häromdagen.
Jag har beställt ny parfym, fast samma parfym som vanligt egentligen.
Jag har städar min garderob.
Jag har sprungit runt som en yr höna idag på jobbet hela dagen.
Jag har bestämt mig för att sluta snusa.
Jag måste börja röra på mitt fläsk på riktigt från och med imorgon.
Jag är sugen på glass.
Jag har namnsdag idag.
Jag har bestmt mig för att skriva min bok på riktigt, det ska bli en bok, på riktigt.
Jag måste storstäda min lägenhet, gärna imorgon.
Jag borde börja plugga.
Jag måste börja planera mitt liv.
Jag menar nog egentligen strukturera upp mitt liv.
Nu har jag bara 10 % batteri kvar på min dator.
Några veckor kvar att jobba, studentlivet börjar igen och jag ska bli med katt. Nu ska jag springa på toaletten, rota i frysen efter glass och mysa länge i soffan framför big bang theory eftersom jag är ledig imorgon. PUSS !
Jag gjorde ett bra misstag att beställa nya filmer för alldeles för mycket pengar häromdagen.
Jag har beställt ny parfym, fast samma parfym som vanligt egentligen.
Jag har städar min garderob.
Jag har sprungit runt som en yr höna idag på jobbet hela dagen.
Jag har bestämt mig för att sluta snusa.
Jag måste börja röra på mitt fläsk på riktigt från och med imorgon.
Jag är sugen på glass.
Jag har namnsdag idag.
Jag har bestmt mig för att skriva min bok på riktigt, det ska bli en bok, på riktigt.
Jag måste storstäda min lägenhet, gärna imorgon.
Jag borde börja plugga.
Jag måste börja planera mitt liv.
Jag menar nog egentligen strukturera upp mitt liv.
Nu har jag bara 10 % batteri kvar på min dator.
Några veckor kvar att jobba, studentlivet börjar igen och jag ska bli med katt. Nu ska jag springa på toaletten, rota i frysen efter glass och mysa länge i soffan framför big bang theory eftersom jag är ledig imorgon. PUSS !
en emma
För jag har lurat mig själv för många gånger nu..
Efter ännu en hysterisk morgon så insåg jag att jag kanske borde notera lite här på min blogg. För gång på gång säger jag till mig själv att jag ska börja blogga mer. Det blir flera blogginlägg om dagen i en liten period och sen försvinner jag. Jag är nog en periodare på riktigt, gällande allt helt enkelt. Ibland äter jag bara en viss maträtt eller lyssnar på en viss låt hur länge som helst eller gör samma saker en viss period och sen så slutar jag tvärt med det och börjar med någonting annat. Det är lite så jag jobbar verkar det som. En annan del av Emma helt enkelt.
Inatt var jag en rockbillybrud med långt oranget hår och världens sminkning. Idag är jag en nyduschad Emma med en kaffekopp framför mig efter en kaosmorgon i duschen. Jag har precis lyckats duscha halva min hall och bloda ner hela duschen i mitt försök att smidigt raka benen. Jag tror inteatt ordet smidig finns på min karta, inte någonstans. För när jag väl försöker blir det ändå bara fel och slutar i kaos. Det är ju såhär att min dusch är en gammal garderob och duschslangen passar inte i min duschhållare. Samtidigt måste jag starta duschen lite innan jag väl ska hoppa in i den för att det ska bli varmt. Det som då händer är att duschslangen hamnar på golvet och sprutar rätt mot dörren som då är stängd. Men någon gång måste jag ju faktiskt öppna dörren. Halvt påklädd blir både jag och hallen helt dygnsura och jag känner hur mitt braiga morgonhumör sjunker ganska rejält. Always look on the bride side of life? Doduuu...
Eller? Ilandsproblem for the win helt enkelt!
Erky och Perky. Det var länge sedan jag kollade på barnkanalen, hade även där en period då jag alltid kollade på barnkanalen. HEjjagärfaktisktövertjugo, faktiskt.. Lite i alla fall. Men nu för tiden är det ju bara konstiga barnprogram. Vad hände med björne, richard scarys äventyrsvärld och noahs ö? Det var fina tider det. Och bara tala om de fruktansvärt braiga julkalenderna och ommarlovsmorgon. Fina minnen , fina tider. Nu tittar jag på insekter som rappar och dricker kaffe. Ganska fint det med egentligen.
Nu för tiden trivs jag och idag bara med ruffsigt hår, en kopp kaffe och fin musik. Ibland kan så lite göra så himla mycket. Igår var jag helt slut efter jobbet, tror jag går in lite för mycket men jag gillar det. Jag trivs, jag till och med mer än trivs faktiskt. Med allt. Jag tycker om läget i mitt liv just nu, för et är så att jag faktiskt känner mig lycklig, sådär lycklig på riktigt så att det känns i hela kroppen. Bara det är ju helt jäkla galet.
I min värld har man alltid trivts och gillat läget, oavsett hur det än har varit. Men jag har nog insett att man faktiskt inte alltid kan gilla livet, det finns så mycket mer. Så mycket mer att upptäcka och känna. Sådär på riktigt. För känns det inte på riktigt så är det inget att ha. Visst kan man gilla läget i perioder ( som alltid, så som jag är) men någon gång måste man komma ifrån det med. Man har alltid saker att ta tag i, det kan jag inte neka till. Det finns saker inom en som alltid kommer finnas kvar och man kan alltid jobba med sig själv. Men man måste inse det, vilja och gå efter det.
Men jag är idag lycklig, lycklig måndag tisdag onsdag torsdag fredag lördag OCH söndag. Det är så det ska vara helt enkelt. Lycklig, galet kär och glad. Baby jag tror jag är kär... Jag vet att jag är kär !
Jag har världens finaste Linnéa
Årets första dopp
Bara för att du får mig att känna sådär otroligt mycket, i hela kroppen.
Och är sådär galet kär.
Och nu är det konstiga fiskar på tvn. Fiskar med pannband...
Nej, dricka upp kaffet, dölja min rakbladssår på benen och göra något vettigt innan kvällsjobb kanske? Prima skinka, jappjapp ! OCh lite tjillevippen på det med !
Inatt var jag en rockbillybrud med långt oranget hår och världens sminkning. Idag är jag en nyduschad Emma med en kaffekopp framför mig efter en kaosmorgon i duschen. Jag har precis lyckats duscha halva min hall och bloda ner hela duschen i mitt försök att smidigt raka benen. Jag tror inteatt ordet smidig finns på min karta, inte någonstans. För när jag väl försöker blir det ändå bara fel och slutar i kaos. Det är ju såhär att min dusch är en gammal garderob och duschslangen passar inte i min duschhållare. Samtidigt måste jag starta duschen lite innan jag väl ska hoppa in i den för att det ska bli varmt. Det som då händer är att duschslangen hamnar på golvet och sprutar rätt mot dörren som då är stängd. Men någon gång måste jag ju faktiskt öppna dörren. Halvt påklädd blir både jag och hallen helt dygnsura och jag känner hur mitt braiga morgonhumör sjunker ganska rejält. Always look on the bride side of life? Doduuu...
Eller? Ilandsproblem for the win helt enkelt!
Erky och Perky. Det var länge sedan jag kollade på barnkanalen, hade även där en period då jag alltid kollade på barnkanalen. HEjjagärfaktisktövertjugo, faktiskt.. Lite i alla fall. Men nu för tiden är det ju bara konstiga barnprogram. Vad hände med björne, richard scarys äventyrsvärld och noahs ö? Det var fina tider det. Och bara tala om de fruktansvärt braiga julkalenderna och ommarlovsmorgon. Fina minnen , fina tider. Nu tittar jag på insekter som rappar och dricker kaffe. Ganska fint det med egentligen.
Nu för tiden trivs jag och idag bara med ruffsigt hår, en kopp kaffe och fin musik. Ibland kan så lite göra så himla mycket. Igår var jag helt slut efter jobbet, tror jag går in lite för mycket men jag gillar det. Jag trivs, jag till och med mer än trivs faktiskt. Med allt. Jag tycker om läget i mitt liv just nu, för et är så att jag faktiskt känner mig lycklig, sådär lycklig på riktigt så att det känns i hela kroppen. Bara det är ju helt jäkla galet.
I min värld har man alltid trivts och gillat läget, oavsett hur det än har varit. Men jag har nog insett att man faktiskt inte alltid kan gilla livet, det finns så mycket mer. Så mycket mer att upptäcka och känna. Sådär på riktigt. För känns det inte på riktigt så är det inget att ha. Visst kan man gilla läget i perioder ( som alltid, så som jag är) men någon gång måste man komma ifrån det med. Man har alltid saker att ta tag i, det kan jag inte neka till. Det finns saker inom en som alltid kommer finnas kvar och man kan alltid jobba med sig själv. Men man måste inse det, vilja och gå efter det.
Men jag är idag lycklig, lycklig måndag tisdag onsdag torsdag fredag lördag OCH söndag. Det är så det ska vara helt enkelt. Lycklig, galet kär och glad. Baby jag tror jag är kär... Jag vet att jag är kär !
Jag har världens finaste Linnéa
Årets första dopp
Bara för att du får mig att känna sådär otroligt mycket, i hela kroppen.
Och är sådär galet kär.
Och nu är det konstiga fiskar på tvn. Fiskar med pannband...
Nej, dricka upp kaffet, dölja min rakbladssår på benen och göra något vettigt innan kvällsjobb kanske? Prima skinka, jappjapp ! OCh lite tjillevippen på det med !
en emma
Säg vart är du nånstans, står och skriker ditt namn..
Huvudvärk.
Huvudvärken.
Huvudvärkar.
Fast jag har nog bara sovit alldeles för lite och för oroligt den senaste tiden. Alla spänningar börjar släppa och kroppen får ta smällen. Ren fysisk? Vad vet jag men det tillhör en del av att vara människa nu för tiden. Äta, sova, andas, ångest, panik, kaos, äta, sova, andas, fika, oro, plugga, tjocka, andas, äta, sova, drömma, umgås, inte sova, stressa, spänningshuvudvärk, äta, sova, andas, festa, tänka, mer ångest, äta sova, andas och så vidare och så vidare och så vidare.
Jag sitter i min nya lägenhet och är lite butter över att jag inte har kanal Fem. Varför har jag inte kanal för för hallå?! HALLÅ ELLER?! Vem kom på den idén liksom, himla dumt känner jag. Det är absolut inget ilandsproblem heller utan det är viktiga saker, saker som står högt i en prioriteringar. Kanal Fem, mycket viktigt. Eller?
Jag har i alla fall övergivit sambolivet efter ett och ett halvå, nästan två år i och för sig, men 1 och ett halvt år i oxhagelägenheten. Jösses vad galet det känns. Jag bor i en egen lägenhet alldeles själv för första gången i mitt liv. Bara det är ju helt galet men fruktansvärt underbart. OH DET ÄR SÅ JÄKLA UNDERBART ! IIIHIHIHIHIIHIHIHIHIH! IH...! Jag gillar det i alla fall och kommer nog trivas bra i den här lägenheten.
Dock har det varit en intensiv målar- och flytthelg. I fredags kom både mamma och pappa och hjälpte mig att måla och börja köra kartonger till nya lyan. I lördags kom halva syskonskalan och mitt fina par och hjälpte till och flyttade. Lite sura miner och en mamma som är som en duracellkanin men det blev helt jävla skitbra tillslut. Nu är det bara in och upp med saker lite överallt. För som det är just nu bor jag i en kaosdjungellägenhet. Det är saker ÖVERALLT! Verkligen ÖVERALLT ! Men i och för sig brukar det vara så annars, men ändå.
Och undra vart mitt snus är..
Imorse vaknade jag vid åtta och skulle vara i skolan kvart över nio. JAg har nog aldrig varit så snabb i hela mitt liv för 09:05 var jag i skolan och då hade jag hunnit vakna, duscha, springa runt i endast handduk och försökt hitta grejer och kläder som ä gömda här hemma, klä på mig, fixa mig, äta frukost och cykla till skolan ( det tar ungefär 20 minuter att cykla dessutom..). Imorse var JAG en duracellkanin. Det händer verkligen Aldrig. Alltså ALDRIG. Helt sjukt, helt jäkla sjukt. För jag är verkligen ett monster på morgonen. Eller jag har inte morgonhumöret men jag är helt borta, man varken förstår mig eller får kontakt med mig de första en två timmarna av min start på dagen. Jag är lite som en sengångare på morgonen, eller som att jag har legat i ide i flera veckor och precis vaknat från min kokong ( så heter det va? inte ko kong nu utan lite med ett flyt kokoooong, typ..)
Men i alla fall, duracellkanin imorse. Dock så somnade jag nu på eftermiddagen i två timmar. Det roliga var att under dessa två timmar hade jag fått ex antal sms och det hade ringt men jag hade inte vaknat, trots att mobilen låg precis vid örat. MEN kvart i sju ringer det på dörren och då vaknar jag med en studs. Vad har jag för konstig hörselreaktion egentligen? Herrejösses.
Nämen titt, jag kollar tydligen på hockey. Jag är dock fortfarande butter över att jag inte har femman..
Man kanske bara skulle diska och hämta lite mer kartonger? För plugga orkar jag verkligen inte nu men någon nytta måste man ju göra än att bara sitta här och ordbaja. Eller?
Först måste jag bara säga att min granne ovanför mig, alltså gud. Hela hon gör mig nervös. Vilken snygg kvinna ! Jösses alltså. Och jag råkade skrämma henne i trappen förut, himla fint, haha. Men jösses vilken snygging. Alltså ja. Nej, nu ska vi fokusera här. Men snygg är hon i alla fall.
Dock har jag inte träffat någon mer granne än, men jag har ju bara bott här i två dagar så. Har inte riktigt landat än, men snart så. Jag måste bara säga igen att detta känns grymt bra. Sambolivet med fina vännen var underbart men ibland måste mna gå vidare. Dock ska jag nog skaffa en ny liten sambo här i nya lyan under sommaren. Det kommer bli en liten kissekatt när jag fått bo mig ett tag. Då blir det mysfaktor på hög nivå!
Jag tänkte lite på det där med kärlek förut. Anledningen kanske var min dröm inatt, tänker inte avslöja något direkt men det var en väldigt intim dröm om man säger så. Men på något vis känns det som att man gett upp, eller jag vet inte. Inte gett upp, för längtan finns ju där. Dock orkar jag inte riktigt lägga ner energin, fast jag vill. Speciellt om eller när man börjar bli intresserad av någon, när en person dyker upp ur det tomma intet. Dock vet jag inte riktigt hur jag ska bete mig, jag vågar liksom inte ta något steg. Detta menar jag nu rent allmänt. Och jag vet inte riktigt vad jag vill komma fram med detta. JAg saknar att få krama någon. Men jag ska ju skaffa katt så då får jag en kramkompis, haha. NEj, jösses. Jag vet inte. Kärleken kommer när den kommer, som med allt annat dyker den upp när man minst anar den antar jag.
Nej sluta ordbajsa och göra något vettigt ? Ajemän! Sedan ska jag ladda upp inför en intensiv vecka och till helgen ska jag åka till söder ut, till den där staden med den fina dialekten. Mums. Det blir nog en bra vecka men ett fint avslut. Ska heja på min halva släkt som ska springa det där himla göteborgsvarvet med, HEJAHEJA !
Nej, snus, diska och hämta lådor... ( och snuset låg precis framför mig, jösses..)
Huvudvärken.
Huvudvärkar.
Fast jag har nog bara sovit alldeles för lite och för oroligt den senaste tiden. Alla spänningar börjar släppa och kroppen får ta smällen. Ren fysisk? Vad vet jag men det tillhör en del av att vara människa nu för tiden. Äta, sova, andas, ångest, panik, kaos, äta, sova, andas, fika, oro, plugga, tjocka, andas, äta, sova, drömma, umgås, inte sova, stressa, spänningshuvudvärk, äta, sova, andas, festa, tänka, mer ångest, äta sova, andas och så vidare och så vidare och så vidare.
Jag sitter i min nya lägenhet och är lite butter över att jag inte har kanal Fem. Varför har jag inte kanal för för hallå?! HALLÅ ELLER?! Vem kom på den idén liksom, himla dumt känner jag. Det är absolut inget ilandsproblem heller utan det är viktiga saker, saker som står högt i en prioriteringar. Kanal Fem, mycket viktigt. Eller?
Jag har i alla fall övergivit sambolivet efter ett och ett halvå, nästan två år i och för sig, men 1 och ett halvt år i oxhagelägenheten. Jösses vad galet det känns. Jag bor i en egen lägenhet alldeles själv för första gången i mitt liv. Bara det är ju helt galet men fruktansvärt underbart. OH DET ÄR SÅ JÄKLA UNDERBART ! IIIHIHIHIHIIHIHIHIHIH! IH...! Jag gillar det i alla fall och kommer nog trivas bra i den här lägenheten.
Dock har det varit en intensiv målar- och flytthelg. I fredags kom både mamma och pappa och hjälpte mig att måla och börja köra kartonger till nya lyan. I lördags kom halva syskonskalan och mitt fina par och hjälpte till och flyttade. Lite sura miner och en mamma som är som en duracellkanin men det blev helt jävla skitbra tillslut. Nu är det bara in och upp med saker lite överallt. För som det är just nu bor jag i en kaosdjungellägenhet. Det är saker ÖVERALLT! Verkligen ÖVERALLT ! Men i och för sig brukar det vara så annars, men ändå.
Och undra vart mitt snus är..
Imorse vaknade jag vid åtta och skulle vara i skolan kvart över nio. JAg har nog aldrig varit så snabb i hela mitt liv för 09:05 var jag i skolan och då hade jag hunnit vakna, duscha, springa runt i endast handduk och försökt hitta grejer och kläder som ä gömda här hemma, klä på mig, fixa mig, äta frukost och cykla till skolan ( det tar ungefär 20 minuter att cykla dessutom..). Imorse var JAG en duracellkanin. Det händer verkligen Aldrig. Alltså ALDRIG. Helt sjukt, helt jäkla sjukt. För jag är verkligen ett monster på morgonen. Eller jag har inte morgonhumöret men jag är helt borta, man varken förstår mig eller får kontakt med mig de första en två timmarna av min start på dagen. Jag är lite som en sengångare på morgonen, eller som att jag har legat i ide i flera veckor och precis vaknat från min kokong ( så heter det va? inte ko kong nu utan lite med ett flyt kokoooong, typ..)
Men i alla fall, duracellkanin imorse. Dock så somnade jag nu på eftermiddagen i två timmar. Det roliga var att under dessa två timmar hade jag fått ex antal sms och det hade ringt men jag hade inte vaknat, trots att mobilen låg precis vid örat. MEN kvart i sju ringer det på dörren och då vaknar jag med en studs. Vad har jag för konstig hörselreaktion egentligen? Herrejösses.
Nämen titt, jag kollar tydligen på hockey. Jag är dock fortfarande butter över att jag inte har femman..
Man kanske bara skulle diska och hämta lite mer kartonger? För plugga orkar jag verkligen inte nu men någon nytta måste man ju göra än att bara sitta här och ordbaja. Eller?
Först måste jag bara säga att min granne ovanför mig, alltså gud. Hela hon gör mig nervös. Vilken snygg kvinna ! Jösses alltså. Och jag råkade skrämma henne i trappen förut, himla fint, haha. Men jösses vilken snygging. Alltså ja. Nej, nu ska vi fokusera här. Men snygg är hon i alla fall.
Dock har jag inte träffat någon mer granne än, men jag har ju bara bott här i två dagar så. Har inte riktigt landat än, men snart så. Jag måste bara säga igen att detta känns grymt bra. Sambolivet med fina vännen var underbart men ibland måste mna gå vidare. Dock ska jag nog skaffa en ny liten sambo här i nya lyan under sommaren. Det kommer bli en liten kissekatt när jag fått bo mig ett tag. Då blir det mysfaktor på hög nivå!
Jag tänkte lite på det där med kärlek förut. Anledningen kanske var min dröm inatt, tänker inte avslöja något direkt men det var en väldigt intim dröm om man säger så. Men på något vis känns det som att man gett upp, eller jag vet inte. Inte gett upp, för längtan finns ju där. Dock orkar jag inte riktigt lägga ner energin, fast jag vill. Speciellt om eller när man börjar bli intresserad av någon, när en person dyker upp ur det tomma intet. Dock vet jag inte riktigt hur jag ska bete mig, jag vågar liksom inte ta något steg. Detta menar jag nu rent allmänt. Och jag vet inte riktigt vad jag vill komma fram med detta. JAg saknar att få krama någon. Men jag ska ju skaffa katt så då får jag en kramkompis, haha. NEj, jösses. Jag vet inte. Kärleken kommer när den kommer, som med allt annat dyker den upp när man minst anar den antar jag.
Nej sluta ordbajsa och göra något vettigt ? Ajemän! Sedan ska jag ladda upp inför en intensiv vecka och till helgen ska jag åka till söder ut, till den där staden med den fina dialekten. Mums. Det blir nog en bra vecka men ett fint avslut. Ska heja på min halva släkt som ska springa det där himla göteborgsvarvet med, HEJAHEJA !
Nej, snus, diska och hämta lådor... ( och snuset låg precis framför mig, jösses..)
en emma
I said maybe, you're gonna be the one that saves me..
Dom hade mycket att säga, men vad var det dom sa?
Jag hade mycket att säga, men vad var det?
Håret är fettigt. Mina ögonlock är svåra att hålla uppe. Magen är uppvärmd utav min lilla röda som brummar för fullt. Eller egentligen brummar den inte så mycket, utan fläkten jobbar. För fullt.
Fast trots att jag känner mig ganska äckligt just nu så luktar jag ändå ganska gott. Tacka vet jag deo!
Men.. Jag är nog för trött för det detta. Imorgon är det dessutom en jäkla skittenta som måste göras. Eller den kanske inte är så mycket skit egentligen men jag vet inte riktigt vad jag vet och inte vet. Dessutom vet jag inte riktigt vad jag ska veta egentligen. Fem punkter och sjuttioelva böcker att leta i. Kul jul på den känner jag lite sådär spontant. Men som sagt, fest i min keps imorgon. Fast utan keps.
Men..
Så atteee..
Jag hatar att sverige är avlångt och imorgon är det fullt ös medvetslös som gäller. Godnatt helt enkelt.
Jag hade mycket att säga, men vad var det?
Håret är fettigt. Mina ögonlock är svåra att hålla uppe. Magen är uppvärmd utav min lilla röda som brummar för fullt. Eller egentligen brummar den inte så mycket, utan fläkten jobbar. För fullt.
Fast trots att jag känner mig ganska äckligt just nu så luktar jag ändå ganska gott. Tacka vet jag deo!
Men.. Jag är nog för trött för det detta. Imorgon är det dessutom en jäkla skittenta som måste göras. Eller den kanske inte är så mycket skit egentligen men jag vet inte riktigt vad jag vet och inte vet. Dessutom vet jag inte riktigt vad jag ska veta egentligen. Fem punkter och sjuttioelva böcker att leta i. Kul jul på den känner jag lite sådär spontant. Men som sagt, fest i min keps imorgon. Fast utan keps.
Men..
Så atteee..
Jag hatar att sverige är avlångt och imorgon är det fullt ös medvetslös som gäller. Godnatt helt enkelt.
en emma
